Jaha. Då har vi kommit till nästa del i serien Annorlunda design. Serien som antagligen aldrig tar slut.. Jag älskar annorlunda konstruktion och annorlunda lösningar på saker och ting. Jag lär mig oerhört mycket på att testa. Dock är det inte allt jag verkligen gillar när jag provat det, men så är det ju. Hade jag inte provat så hade jag inte vetat det heller. Ja, ni förstår nog. Huvudstupa in i konstigheterna bara, och så kan man räkna med att ungefär hälften får repas upp igen. En del projekt får en chans till i annat garn, som t.ex. Kinosvantarna. Andra repas upp och får aldrig mer se dagens ljus.
När det gäller vanten ovan har jag inte bestämt mig än. Ska jag sticka en vante till, eller ska de repas upp? Konstruktionen är kul och jag gillar egentligen vanten, men den är för smal. Jag har använt för tunt garn. Antingen gör jag klart dem och ger dem till någon med ännu mindre händer än jag, eller så repar jag upp dem och provar i annat garn. Jag ska fundera på det ett tag till. Under tiden stickar jag vidare på annat. Blänger lite på vanten, i vanlig ordning, under tiden.
Idag blev jag väldigt glad, förresten! Vi var på barndop för allrakärasteminstasysters dotter, och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att både lillprinsessan och hennes storebror hade sina Little Coffee Bean-koftor på sig. Det är så himla roligt att ge bort stickat när jag vet att det uppskattas och används.
Lite fakta om vanten ovan;
Garn: Drops Baby Merino. Jag hade lite rester från ett tidigare försök med vantar till prinsessan E. Det försöket gick åt skogen kan man säga. Utan att överdriva.
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Ehva av Kamilla Svanlund
No Comments