Man kan förledas att tro att jag redan lagt ut den här bilden en gång. Det har jag inte. Detta är en helt nytagen bild på en alldeles färsk vante.
När min allra första TAIF-vante presenterades för omvärlden blev det ett väldigt rabalder i Tingsryd med omnejd. Bra rabalder alltså. Kommentarerna var många, och många ville köpa vantar bara jag kunde massproducera dem. Fast just det är ju inte att tänka på. Det tar alldeles för många timmar att göra ett par.
Dock är det nu tänkt att mönstret så småningom ska säljas i TAIF’s souvenirshop. Tänk vilken ära! Men först ska jag sticka klart det här paret, som är i herrstorlek (hoppas jag). Och sen ska jag renskriva beskrivningen så att någon annan än jag kan begripa den. Så jag gissar att i god tid inför nästa säsong är allt klart. Härligt va?!
Så, åter till stickorna nu. Det är mitt sätt att heja fram TAIF idag när de spelar match.
1 Comment
[…] nu håller jag på med ett par vantar i ren tvåtrådig ull. Härligt, rogivande arbete. Men det passar inte som tågpendlarstickning. […]