Stickat

Funderingar kring självrandande garn och annat.

9 april, 2017

Raggsockar randiga

Note to self: Köp inget mer självrandande garn! 

Jag funderar på att sätta fast en lapp med den texten på mitt bankkort. Kanske, kanske kan det få mig att hejda mig innan jag betalar garnet, åtminstone så länge jag inte försöker lura mig själv genom att betala med kontanter. Nåväl, jag skriver väl samma text på de få sedlar jag har i plånkan. Kvickt gjort, liksom.

Det står mer och mer klart att jag älskar att köpa självrandande/självmönstrande garn, men avskyr att använda det. I min stash finns nu ett för stort antal sådana nystan, men vad ska jag göra med dem? Jag har lyckats göra av med något av dem till ett par tvåfärgsstickade strumpor. Det nystat var väldigt väl avvägt i färgerna och hade fina, mjuka övergångar mellan färgerna. De flesta jag äger har väldigt märkliga färgsammansättningar och/eller väldigt skarpa färgövergångar. Skarpa färgövergångar är i sig inget problem om de ser ut som i sockarna här ovan. Jag älskar färgerna på de här raggsockarna, vackra och höstlika. Även randningen är fin, vilket den ofta inte är när det gäller självrandande garn.

Så, varför går jag då på samma nit gång på gång, och köper de här färgglada nystanen. Jag har varit inne på det förr. De ligger där som förföriska syrliga karameller och ber (kräver) att få följa med hem. Och där står jag i affären och tänker att jo, något väldigt vackert kommer jag självklart att kunna göra av garnet. Självklart! Jag kan berätta att det inte alls är självklart! Inte alls! Jag har speciellt två nystan (egentligen fyra eftersom jag var klok? nog att köpa två av varje färg!) som gäckar mig. Jag har provat att sticka strumpor med bara en färg. Det blev inte snyggt. Alldeles för oroligt. Jag har provat att sticka tvåfärgsstickat med ljusgrå eller vit som bottenfärg. Det funkar inte! Mönstret är omöjligt att se och då är det tämligen meningslöst att lägga tid på det.

Nu senast provade jag att varva de två hopplösa färgerna, ett varv av varje och göra mudden vit. Det funkade inte heller. Fick rådet att prova med två eller tre varv. Det funkade aningen bättre, men när skaftet och halva foten är klar inser jag att jag inte blir nöjd nu heller. Så vad gör jag nu? Jag har verkligen ingen lust att sticka vidare på dem. Möjligen kan man använda Ugly Duckling-mönstret på dem och varva med enfärgat. Möjligen. Men orkar jag prova igen? Eller ska det hamna i skämslådan?

Min irritation över garnskiten har gått så långt att jag inte är sugen på att sticka mycket annat heller och så kan vi ju inte ha det. Alltså stickar jag ändå, men utan den där riktiga lusten. Jag oroar mig istället över att tummarna på Martjärn-vantarna blir för smala. Jag oroar mig för att finsjalen i fingarnet inte ska blir så fin som jag hoppas. Jag oroar mig för att kanske ändå skulle tagit av garnet vid varje färgbyte på nämnda sjal istället för att låta den följa med längs kanten. Jag oroar mig för att aldrig mer få lust att sticka ett par flerfärgsstickade strumpor. Ja ni hör. I-landsproblem. Egentligen skulle jag oroa mig för annat istället, som att galningar mejar ner folk med lastbil. Och det gör jag. Just därför behöver jag sticklusten tillbaka för att väga upp.

Fakta om sockarna på bilden;

Garn:  Novita 7 bröder (som jag faktiskt tycker om trots att det är självrandande)
Stickor:
3,5 mm strumpstickor
Mönster: Thuja Jag använde resåren från Thujamönstret men stickade själva sockan efter eget huvud.

 

Detta är kanske också något för dig

5 kommentarer

  • Svara Karin 9 april, 2017 at 07:15

    Känner igen mig!
    För mig har det gått så långt att mina vänner kan ringa/skriva och tala om när det finns bra pris på enfärgat garn i ”rätt” tjocklek för mig (typ stickor 2.5-3,5 för andra), de brukar hindra mig att köpa självrandande om de är med.
    Har så mycket självrandande men gillar det inte riktigt, det är ofta konstiga färgkombinationer

  • Svara Karin 9 april, 2017 at 07:15

    Känner igen mig!
    För mig har det gått så långt att mina vänner kan ringa/skriva och tala om när det finns bra pris på enfärgat garn i ”rätt” tjocklek för mig (typ stickor 2.5-3,5 för andra), de brukar hindra mig att köpa självrandande om de är med.
    Har så mycket självrandande men gillar det inte riktigt, det är ofta konstiga färgkombinationer

    • Svara Catarina 10 april, 2017 at 06:11

      Hej! Härligt att höra att det inte bara är jag som har dessa funderingar. Det låter perfekt med vänner som hindrar dig att köpa mer. Såna skulle jag behöva! 🙂
      Inget fel med självrandande garn egentligen, det är ju helt individuellt vad man tycker om, men för mig är de vackrast i nysta/härva och inte så användbara att sticka med.

      /Catarina
      Mors lilla ylle

  • Svara Stickat - Om självrandande garn, del 2 - morslillaylle.se 19 april, 2017 at 07:28

    […] som läste min utläggning om självrandande garn för ett tag sen vet att jag brottats med bråkigt sådant den senaste […]

  • Svara Stickat, Sytt - Om att tämja bråkigt garn och att matcha projektpåsar - morslillaylle.se 23 augusti, 2017 at 06:01

    […] var då det slog mig! Det nyfunna grå garnet skulle passa fint ihop med det röda självrandande som jag försökte göra trasmattesockar av. Tillsammans skulle det bli en perfekt Leftie-sjal. Hej […]

  • Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.