Idag är det oktobers sista dag så officiellt är väl Socktober slut, antar jag, men jag kör vidare. Rakt in i kaklet bara. Eller genom, egentligen, eftersom jag inte lär sluta bara för att oktober gör det.
De här små godingarna har bråkat med mig. Efter succén med de regnbågsrandiga strumporna fick jag smak på att trasmatterandiga sockar. Ett litet skrämt självrandande nystan skulle bli ett par barn/babysockar. Plättlätt tågstickning? Jomen tjena! Själva stickandet var faktiskt plättlätt. Bara enkla vanliga sockar, inga konstigheter. Det var randandet som bråkade.
Jag är inte en sån person som måste ha exakt likadana sockar, som tvillingsockar eller nåt. Absolut inte! Men det är trevligt om man kan se att de är syskon åtminstone. De här sockarna uppvisar iallafall någon typ av släktskap, men så var det inte från början. Första sockan blev som den blev, jag bara stickade på lyckligt ovetande om vad socka två skulle ställa till med. Andra sockan började hyfsat men spårade sen ur redan vid slutet av resåren. Suck. Jag fick ge upp och repa hela skaftet. Sockstackaren var knappt släkt med första sockan. Möjligen en avlägsen syssling eller brylling eller vad nu kan kallas. Ingift moster kanske.
Jag började om och försköt färgrapporterna lite. Försök två är vad ni ser ovan. Nu är de nog kusiner åtminstone. Gott nog så. Det blir hyfsat lätt för en liten en att rocka sockorna ifallfall.
Speciellt mycket information om detta paret har jag inte att bjuda på, dessvärre. Jag har ingen aning om vad det är för garn, möjligen kan det heta San Fransisco, men helt säker är jag absolut inte. Ett sockgarn är det dock, det är jag säker på. Mönster har jag heller inget. Jag bara stickade efter mitt eget huvud. Oh! En sak till är jag säker på. Jag använde strumpstickor i storlek 2,25.
Åh, just det! Jag kan ju visa hur skaftet såg ut innan jag repade upp det också. Alltid något! Jag är snart tillbaka med mer sockar. Helt säkert! Då lär de vara mer lika varandra. Det är också rätt säkert.
No Comments