Mors lilla ylle

Ännu ett par tågstickade tjocksockar är klara. Härligt varma och goa. Garnet är även här Falk Sport som jag köpte när Coop sålde ut. Nästa par är redan påbörjade. Jag kan ju inte sitta där och rulla tummarna på tåget.

Detta brunmelerade paret har ingen ägare ännu, men det ordnar sig nog. Det är säkert någon som vill adoptera dem. Det nya paret är rosa och ska flytta hem till yngste sonens flickvän. Hon är frusen och gillar rosa. Alltså; hon behöver ett par rosa raggisar. Logiskt! Och när de är klara har jag ett par svarta med röda hjärtan på gång. Till äldste sonens bäste vän. Klart han ska ha såna!

Oh, på tal om tåg! Tågsockar skulle jag ju också prova att sticka. Alltså inte vanliga raggisar som jag stickar på tåget utan de som faktiskt kallas tågsockar.  Det finns en fin historia från andra världskriget bakom dessa sockar.

Kan ju nämna att jag är klar med TAIF-vantarna också, men fotona jag tog i helgen blev inte alls bra.  Så ni får vänta på att se dem några dagar till. Kanske jag hinner skriva ihop mönstret under tiden. Jag hoppas det blir lite lugnare nu, än det varit den senaste veckan. Det har varit lite väl mycket krångel här hemma för min smak. Gillar inte vattenläckor, stopp i avlopp och strejkande diskmaskiner speciellt mycket. Särskilt inte när allt händer på två dagar.

Detta är vad jag håller på med i väntan på att jag ska komma på hur jag ska göra med mitt liv. Eller, näe. Nu tog jag i. Inte mitt liv. Snarare med mina vantprojekt. Ja, jag har alltså flera projekt på gång. I huvudet. Men de vill liksom inte komma ut.

Så, under tiden stickar jag raggsockar. Tjocka, varma, goa raggsockar. De grå och vitrandiga som syns på bilden är klara vid det här laget. Det blev rätt fint med spiraleffekten som garnet ordnade alldeles av sig själv. Nu håller jag på med ett par brun/beige där garnet också gör en rolig effekt. Om något kan vara beige och roligt samtidigt. Det är ju frågan. Garnet är Falk garn Sport. Jag befriade Coop från några nystan när de sålde ut förra året. Fast jag inte behövde. Men säljer de till halva priset så kan i alla fall inte jag stå emot.

I helgen hoppas jag det bli fotoväder. Det är roligare att fotografera projekt i dagsljus, utomhus, än inomhus i glödlampeljus. Förra helgen var det i och för sig dagsljus, men på grund av Egon, stormen, var det uteslutet att fotografera utomhus. Sockarna hade varit långt borta innan jag ens hunnit få upp kameran. Jag såg ju vad som hände när jag slängde ut granen genom dörren. Granen for ut, men barren for tillbaka in. I hela hallen. Det borde jag kanske begripit att det skulle göra.

Förresten. Nu är det vår. Vet ni det? När julen slängts ut så köper jag hem tulpaner och ställer på bordet. Då är det vår. Eller, jag låtsas att det är det. Förr eller senare fungerar det, jag menar, det blir ju vår varje år. Till sist.

Men näe. Nu ser jag. Jag har glömt en röd ljusstake framme. Den får jag också ta bort. SEN blir det vår.