Min hjärna är lite trött för tillfället, men den börjar piggna till nu efter ett par veckors semester. Tror jag i alla fall. Inte helt säkert med tanken på hur den hanterade detta.
Så här (o-)funkar min hjärna just nu…
* Har inga pågående projektet kvar, och klarar inte att klura ut vad jag ska sticka.
* Hittar två restnystan, ett självrandande i regnbågens färger och ett självrandande i rosa och lila toner.
* Hjärnan tänker ”det här blir nog bra”.
* Lägger upp från tån så att jag kan göra av med allt garnet. (Ändå hyfsat klokt…)
* Ökar till jag har 48 maskor varpå ena halvan av hjärnan säger att det där blir för smalt! Andra halvan argumenterar emot och säger att den gillar att det blir 12 maskor på varje sticka. Jahopp.
* Stickar klart båda sockarna och ja, de blir för smala
* Avmaskningen blir superful och båda hjärnhalvorna minns varför jag helst stickar sockarna uppifrån.
* Repar upp ena sockan och börjar om. Med fler maskor. NERIFRÅN! IGEN!
Vad säger man? Garnet räcker länge? Och jag hittar oväntat snygga och oväntat fula färgkombinationer?
Stickar vidare medan jag funderar på vad jag ska sticka sen. När jag roat mig klart med detta.
No Comments