Nu har hon väl tappat det fullständigt och lagt ut foto på samma sockar en gång till, tänker du kanske. Nixpix, säger jag då. Det är inte samma sockar.
Så… restgarnsgalenskapen fortsatte alltså, så din tanke om att jag tappat det var kanske mittiprick, bara av en annan anledning. Fyra par restgarnssockar i varierande vuxenstorlek for av mina stickor under januari. Totalt 274 gram restgarn. Och det bara fortsatte ända in i februari med ett femte par. Sen fick jag gömma både strumpstickor och restgarnsburk ett tag, för jag stickade så frenetiskt så det blev ett hål på pekfingret.
Makens gula So Basic-tröja i garn från Tant Kofta blev också klar i januari, men den är väldigt ofotograferad än så länge. Mudden nedtill behöver stickas om, men det får jag inte göra just nu säger maken och gömmer undan tröjan. Bara för att sen ta på sig den när jag inte ser, för så länge den är gömd eller på honom kan jag inte repa mudd. Tror han.
Nånstans där i slutet av januari eller början av februari började jag återfå förmågan att läsa och förstå ett mönster efter helveteshöstens hjärndimma. Då gällde det att passa på, så jag la raskt upp en The Plain Sweater av Elida Virack, Notorious knitter på Instagram. Hennes mönster är alltid välskrivna och det funkade fint med den kvarvarande dimman i hjärnan.
Inte heller denna gången har jag nån vidare fakta att dela med mig av, mer än möjligen att jag rekommenderar dig att rota fram restgarner (jodå, du har såna) och sticka gladrandiga sockar! Det är nyttigt för själen och för att bearbeta ett eventuellt kontrollbehov.
I´ll be back! Håll tummarna att hjärndimman lättar ytterligare så jag klarar att renskriva mönster. För jädrar vad jag har många grejer att publicera på Ravelry!
No Comments