Browsing Tag

sockar

Stickat

Bingesockar och yarnchicken

31 maj, 2023

Bingesocka

 

Jag behövde nåt att sticka i bilen på Kristihimmelsklämfredagen och jag kände att min stora påse med garn till Dot sweater inte var helt optimal att packa med mig.

Så jag rafsade till mig ett nystan rött och ett nystan blått sockgarn och en liten tuss pärlgrått och for iväg. Tänkte att det där gråa räcker säkert för det är ju inte så mycket grått. Inte vet jag hur jag tänkte, för det är det ju visst!
Ja… Och så gick det ju som det gick… det pärlgråa räckte precis till ena sockan.  Eftersom de flesta föredrar två sockar så jag fick jag dyka huvudstupa i restkorgen när jag kom hem. Och se på sjutton, där nere på botten låg en tuss till. För att var säker på att det skulle räcka till andra sockan så räserstickade jag. Jättefort! Men med ett och ett kvarts varv kvar tog garnet slut ändå. Mög! Tänkte jag. Och kanske några andra väl valda ord. Tills jag kom på att jag nog hade en liten snutt hängande på första sockan. Den snutten räckte! Men det var nätt och jämnt. Här snackar vi ett rejält yarn-chickerace.

Mönstret jag använt är Bingesockor av Erica Guselius, Dödergök och sockarna är mestadels stickade i Juniorraggi från @jarbogarn
Vad de grå tussarna är har jag ingen aning om. Kanske Drops Fabel. Kanske något annat.  Jag stickade med mina 2,5mm trästickor från KnitPro. Det är ett under att de håller än, med tanke på de strapatser de varit med om.

Väldans rolig stickning var det iallafall. Vad ska jag nu ha som bilstickning?

0 Comments
Mina mönster Stickat

Sockan Röke och ett kommande jubileum

24 januari, 2023

Roke sock

Hej! Minns du mig? Det gör knappt jag. Men här är jag. Och ett nytt sockmönster har jag knåpat ihop.

Ja, alltså. Vad ska jag säga. Här är jag! Jag är tillbaka! Och jag insåg härom dagen att jag faktiskt har ett 10-årsjubileum runt hörnet.   Det är alltså Mors lilla ylle som fyller 10 ÅR, inte jag. Jag är några år äldre än så.  Nu finurlar jag  på hur vi ska fira det här. Vad tycker du?

Mitt allra första inlägg för snart 10 år sen handlade om ett par Pippi-vantar jag gjort till min yngste son, och jag nämnde då något om att jag skulle skriva ner mönstret. Gjordes det? Nope. Men de blev faktiskt ganska bra, så det kanske är dags? De får ställa sig i kö efter allt det andra som är på väg ut ur min hjärna först. Om 10 år till kanske? Nä, jag bara skojade. Tror jag.

Något som HAR letat sig ur min hjärna och via stickor och garn sen satts på pränt är sockan Röke som jag skickade ut i världen precis innan jul, och för att komma igång med skrivandet här igen så tänker jag att det är hög tid att presentera de mönster jag faktiskt har gjort och publicerat.  Nu kör vi.  Först ut får bli senast släppta mönster.

Sockan Röke har fått sitt namn efter byn där min mormor och morfar bodde. Där fanns katter att kela med och en å att meta i. Där fanns jordgubbar, rabarber, blommor, äpplen och en snickarbod. På vintern åkte vi pulka ner för kvarnabacken. Morfar hade en traktor som vi fick åka med ibland. En sån där gammal, orange traktor utan tak. Strukturmönstret på sockans ovansida påminner mig om spåren efter traktorns hjul.

Sockan är stickad från mudden till tån i tunt sockgarn (fingeringtjocklek, ca 360 – 400 meter/100 gram)  Det ribbade partiet på baksidan av benet göra att sockan sitter fint på plats, och gör också att sockan blir aningens högre baktill. Våra fötter är inte exakt likadana, så det är lite olika vilken hältyp som passar en bäst. Mönstret ger dig två därför olika alternativ till hälen. Antingen stickar du en häl med hällapp och kil, eller så väljer du en häl med förkortade varv.  Och är du extra frusen om tassarna så kan jag glädja dig med att en tjockare variant är på gång. Med tanke på dagens elpriser så är det i allra högsta grad relevant med tjocka stickade sockar.

Roke sock green

Vi kör väl lite fakta som vanligt.

Mönster: Sockan Röke,
Stickor:  Strumpstickor 2,5mm
Garn:  De blågröna är stickade i ett merinosockgarn som jag färgat själv. De vita är stickade i Drops Nord, ett sockgarn med lite alpacka i.

0 Comments
Stickat

Bergådalbana och teststickningar

7 november, 2020

Cable Lace sock

 

Det går lite upp och lite ner med det mesta just nu. Till och med sticklusten. Men mest med humöret. Ena dagen känns det helt ok, för att nästa dag helt plötsligt kännas helt nattsvart. Det är frustrerande och påfrestande.

Det har varit ett tufft år för oss alla, det har det, och nu är det snart slut. På nattsvarta dagar så tänker jag att Ha! Vänta bara! Vi trodde att 2020 var illa, vänta bara tills vi ser vad 2021 ska slänga i ansiktet på oss. Men på de bättre dagarna känner jag att nu kan det bara bli bättre. Är ni likadana?

Häromveckan kände jag mig på topp en kort stund. Kastade mig in i ett par teststickningar samtidigt som jag har plitat ihop ett nytt vantmönster i Lettlopi (jajjemen, ni får snart se) och stickar vidare på ett par tröjor. Några dagar senare tog allt stopp. Någon dag stickade jag faktiskt inte alls. DET är allvarligt!

Men så vände det igen, lite kort, i onsdags när jag äntligen fick umgås med min äldste son som jag oroat mig så förtvivlat för. Ni som känner mig vet att han fick Covid i våras, och han har nog aldrig blivit helt bra från det. För ett tag sen försämrades han igen och det konstaterades att han hade många små proppar i lungorna OCH en inflammation i lungblåsorna. 27 år ung. Det har tagit hårt på hönsmammas hjärta, kan jag säga. Därför kändes det oerhört skönt att få träffa honom och krama om honom ordentligt. Var rädda om er, säger jag bara. Det där är inget vi vill råka ut för.

Sen har det Amerikanska valet påverkat mig på något märkligt vis i år, och det tycks ju aldrig bli avgjort. Så i torsdags föll jag ner i det svarta hålet igen. Ingen stickning alls. Men det rättar till sig igen, och idag känns det riktigt bra. Det hänger naturligtvis ihop med att jag fått umgås med sonen idag igen.

Så, japp, vi kör bergådalbaneliv här just nu. Det blir åtminstone inte enformigt. Under tiden stickar vi oss igenom det här. Tillsammans!

Men teststickningarna då, undrar ni kanske. Jo, den ena är klar och finns nu på Ravelry, och den andra är på gång. Den ena är spets och flätor och den andra är flerfärgsstickning. Lite variation är bra.

Och vanten jag skapat är flerfärgsstickad även den. Jag har ritat och stickat, suddat och repat, ritat igen och stickat igen. Så som man gör. Och nu tycker jag att jag nått dit jag vill med den. Det återstår ”bara” att skriva ner och sticka en vante till. För det brukar vara fint med en på varje hand.  Det var lite roligt med denna vanten. Jag hade min lillasyster i åtanke när jag ritade och stickade den, fast hon var helt ovetande. Så skickade hon mig en bild på en kappa hon köpt, och meddelade att nu behövde hon minsann ett par nya vantar som passar till den. Jag kan säga att vanten och kappan är en perfekt kombo. Så kan det gå.

Sockan på bilden är en av teststickningarna. Jag har följt tjej från Johannesburg länge och hon la ut en fråga om teststickning av sockar åt henne. Jamenvisst, tänkte jag. Det gör jag gärna. Jag hade ju bara en handfull projekt på gång så det fanns absolut plats för ett till. De heter Cable & Lace socks och finns nu tillgängliga på Ravvan. Spets- och flätmönstret är väldigt enkelt att memorera och mönstret är välskrivet. Rekommenderar det varmt.

Fakta:

Mönster: Cable & Lace socks av Bigger than life knits
Stickor: 2,5 mm strumpstickor. Mönstret är skrivet för magic loop, men ni vet ju hur jag älskar mina strumpstickor.
Garn: Merino sock från Humlalyckan, i en fantastisk vårgrön färg.

0 Comments
Stickat

En tjuvstart på Socktober

30 september, 2020

VervainVet ni. Imorgon är är det Oktober igen, eller Socktober om du så vill. Min vana trogen är jag i fullständig osynk med tiden.

Medan många laddar för att verkligen sticka sockar i Socktober inser jag att jag i år råkat tjuvstarta det hela. Socktember låter inte lika klatschigt. Men det är som det är. Tre par har jag klämt fram om jag inte missminner mig. Nej, förresten. Fyra par blir det minsann.

Hur gör ni med såna här grejer. Ja, typ Socktober eller för all del bara en allmän hype att ALLA ska sticka samma sak. Tröjan Trouville är väl det senaste exemplet, och nån sjal som heter Hallén. Alla, precis alla, verkar sticka på dem eller ha ett stort sug att börja på dem. Eller är i färgväljartankar, kanske? Hur gör ni? Hoppar ni på trenderna?

Jag ska villigt erkänna att jag ganska ofta blir får lust att hoppa på de där grejerna när de dyker upp. Suget blir stort, så att säga. Men oftast avstår jag numera. Jag har upptäckt att det inte blir någon njutstickning längre då, utan snarare en tävling. Folk sprutar ju ur sig den ena vackra saken efter den andra och tycks bli färdiga innan de ens börjat (förnuftet förstår att det inte är möjligt, men ni förstår nog vad jag menar), men jag lutar mer och mer åt det får ta tid. Är det inte värt att göra långsamt så är det inte värt att göra alls.

Det där låter ju fint, eller hur? Det är det, men det är svårt! Svårt att inte dras med. Svårt att stå emot suget. Jag erkänner att jag är sugen. Jag erkänner att jag leker med tanken att göra en stash-dive (inte stage-dive, det är nåt heeeelt annat) för att se om jag har något passande garn. (det har jag, tro mig)  Ibland går jag till och med så långt att jag faktiskt dyker ner i min garngömma, men har det gått så långt så är risken stor att jag hittar rätt garn och lägger upp. Jag är ju bara människa!

Så jag är nyfiken! Hur hanterar ni sånt här?

Nä, hörrni. Nu spårade jag ur lite. Sockar skulle detta ju handla om. Jisses. Min hjärna, alltså. Helt oberäknelig.
Sockar har jag alltså stickat – i parti och minut – trots att det bara varit Socktember och inte Socktober.  När jag var hos TantUlltuss på workshop för ett tag sen så köpte jag ett par nystan Filcolana Arwetta i en vacker melerad beige färg. De planerade jag sticka något ur boken 52 weeks of socks med, för jag kände att den boken på något sätt krävde neutrala färger.  Plus att det är vackert. Det ÄR roligare att sticka färgglatt, men i ärlighetens namn har en större användning för sockar i neutrala färger. Jag fastnade för sockan Vervain och den var verkligen superrolig att sticka. Lagom mycket som händer så det hinner inte bli tråkigt.

Om jag tänker efter så är det alldeles rimligt med lite spetsstickning, för de andra tre paren har varit ett par med strukturmönster, ett par tjocksockar och ett par med vändbara flätor. Saknar bara ett par flerfärgsstickade nu, men det råder jag snart bot på. Det är redan ett par på stickorna. Ni som följer mig på Instagram och Facebook har redan sett tjocksockorna (teststickning för Knitritious) och de med strukturmönster (teststickning för Marceline Smith)

Nu ska jag sitta här och stå emot lusten att lägga upp en Trouville en stund, och sticka lite på min LoveNote eller kanske Flow. Eller kanske ett par sockar till.

Fakta om sockarna på bilden:

Garn: Filcolana Arwetta i en melerad beige färg, nr 971 tror jag bestämt.
Stickor: 2,5 mm Knitpro trästickor
Mönster: Vervain av Sachico Burgin

0 Comments
Mina mönster Stickat

Sockan Vedema och en total förvirring

1 september, 2020

Vedema sock

Jag är glömsk! Eller åtminstone fullständigt förvirrad. Alternativt har jag bara förträngt det hela, men det är lika illa vilket som. Resultatet blev detsamma.  Så, vad är det jag har glömt, förvirrat bort eller förträngt?

För er som följer mig på Instagram och Fejjan är detta nog ingen nyhet, för där kom jag ihåg att skriva om det hela. Jo så här är det. För några veckor sen kunde jag äntligen lägga ut det uppdaterade mönstret till sockan Vedema. Det är snart två år sen mönstret släpptes och då var min tanke att det väldigt snart skulle finnas även på engelska. Men se, det där ”väldigt snart” är nästan två år. Så nu vet ni det. Som tur är så har jag goda vänner som sätter en stövel i baken på mig när jag inte får loss tummarna. Beatrice meddelade mig att Vedemasockan måste uppdateras och att den ville bli stickad i hennes Cashmere-sockgarn. Och det hade hon heeeeeelt rätt i.

Jag hade redan tidigare hört från några stickare att man upplevde att sockan blev stor, så jag passade på att lägga till två storlekar till när jag ändå var igång.  Jag menar, att sticka tre storlekar är ju nästan samma som en, eller hur? Så nu finns sockan i tre storlekar och både på svenska och engelska. Dessutom snyggade jag till layouten lite samtidigt. Åtminstone tycker jag själv att den är himlans mycket snyggare.

Sockan stickas uppifrån och ner med en mudd i vriden resår. Denna resår fortsätter sen ner på hela baksidan av benet medan det är ett strukturmönster på framsidan. Strukturmönstret följer sen med ner på foten. Hälen som finns i mönstret är en kortvarvshäl med s.k. German short rows, men föredrar du hällappsvarianten så går det lika fint. Använd din favorithälskonstruktion, helt enkelt.

När uppdateringen lanserades så fanns en rabattkod som gav 20% rabatt på Ravelry. Det gör vi om va? Rabatter gillar vi. Även blomrabatter, men de är inte så användbara här. Använd Vedema2020 vid utcheckningen och sticka järnet sen! Koden gäller till och med söndag 7 september. Givetvis behöver du inte använda sånt lyxgarn som jag gjorde. Det funkar med vilket sockgarn som helst som har i runda slängar 360-410 meter/100 gram. (Fingeringtjocklek, alltså)

Varifrån kommer namnet då? Kommer du från mina trakter har du säkert hört namnet förut, men troligen inte annars. Vedema är ett strövområde i närheten av Hässleholm, väldigt vackert och väldigt kuperat. Därifrån kommer inspirationen till strukturmönstret på framsidan av sockan. Visst ser du att det är dalar?

Mönster: Sockan Vedema, hittepåad och nedplitad av yours truly.  Glöm inte att använda koden ifall du skaffar dig mönstret under denna veckan!
Garn: Cash sock (tror jag det heter…) färgat av fantastiska Knitritious.
Stickor: 2,5 mm strumpstickor använde jag, men du kan såklart köra Magic loop om du föredrar det.

PS. Visst är saxen på bilden fin! Den kommer från Garnr

0 Comments
Stickat

Om att vinna och förlora, fast mest vinna

12 maj, 2020

Intersections sock

Ibland vinner man och ibland förlorar man. Ibland är det väldigt viktigt att vinna och ibland spelar det verkligen ingen roll om man vinner eller förlorar. Några som förlorar klämmer i med ett lite surmulet -Äh, jag tävlade ändå inte. Det är då man vet att det var väldigt viktigt för dem att vinna.

Jag både vann och förlorade när det gäller de här sockarna. Ja, det är åtminstone det jag tror. Ni har hört talas om ett chickenrace, va? Alltså inte kycklingar som rejsar, nejdå inte alls. I garnvärlden pratar vi ofta om att vi vann eller förlorade i ”yarnchicken” Känner ni igen det? För er som inte känner igen det så kan jag förtydliga lite. Det handlar alltså om att man är rädd att garnet inte ska räcka, men om man stickar fort nog så räcker det. Alltså.. kan jag sticka så fort att jag får garnet att räcka? Ungefär så. Åtminstone för mig. Hur definierar ni det?

Nåväl. Jag både vann och förlorade alltså. Hävdar jag. Bestämt. Jag hade 50 gram egenfärgat rosa alpacka-sockgarn som jag väldigt gärna ville använda till sockan Intersections från boken 52 weeks of socks. Det var bara det att i mönstret står det att 100 gram behövs. Nu vet ju jag att 100gramssockar blir väldigt höga i skaften. Väldigt höga. Speciellt med så små fossingar som jag är begåvad med. Så jag tänkte att jag chansar. Det blir korta skaft, men det passar superfint att masa omkring i här hemma.

Två saker hände. (minst) Någon skulle kunna hävda att jag förlorade i yarnchicken, för garnet räckte inte till mudden. Det skulle någon kunna göra. Någon illvillig rackare. För nej, garnet räckte inte till mudden, men det var bara för att jag stickade foten för lång. Alldeles för lång för min lilla fossing. Annars hade jag vunnit. Och förresten så tävlade jag inte.

Det andra som hände var att jag egentligen vann i yarnchicken. För jag hade grått alpackasockgarn också, och tänk om jag ändå tänkt ha mudden i en avvikande färg. Det kan du fundera på. I så fall vann jag ju. Eller hur! Jepp! Där ser ni. Jag vann! (och förlorade kanske lite, men mest vann jag) För sockorna är färdiga. Låt vara att de är på tok för stora för mig så jag kan inte masa omkring i dem härhemma. Åtminstone inte utan att snubbla över en för lång tå eller nedhasad häl. Så kanske förlorade jag lite, men mest vann jag.

Sockan var väldigt rolig att sticka så det är inte helt omöjligt att jag gör ett par till. Ett par som passar mig. Och eventuellt med samma färg på mudden som på själva sockan. Eventuellt. Det får vi se. Men det blir inte förrän jag provat fler av de återstående 51 sockmönstren i boken.

Boken ja. Den är helt fantastiskt fin. Väldigt vackert gjort, med fina foton och varierande typer av sockar. Jag rekommenderar den varmt!

Fakta om sockarna då;

Garn: 50 gram egenfärgat rosamelerat Drops Nord och ungefär 8 gram i färgen Pärlgrå
Stickor: 2,5 mm strumpstickor och en flätsticka
Mönster: Sockan Intersections från boken 52 weeks of socks.

 

4 Comments
Stickat

Och sockgalenskapen brer ut sig…

13 april, 2020

Jag vet inte vad det är som händer med mig, jag börjar tro att jag bara kan sticka små saker. Sockar framförallt, för det tycks vara det enda som kommer av stickorna nuförtiden.

Möjligen kan det bero på allt roligt sockgarn som jag har i mina gömmor eller, mest troligt, på att jag inte kan hålla tankarna stilla på en och samma sak tillräckligt länge för att bestämma mig för vad annat jag ska sticka. Mannen min påpekade till och med att jag bara stickar små grejer nu, och undrade om det inte var dags att börja på ett större projekt. Precis så sa han. Så det har gått långt, det här. Det förstår ni nog.

Men, inte är detta så farligt, tänker ni kanske. Ha! Tro för all del inte att dessa två paren är de enda. Nädå. En ensam socka från en mysteriestickning har jag (som blev för liten och behöver göras om) och två par på stickorna. Ett par randiga i garn jag färgat själv och ett par enfärgade i, hmmm, garn jag färgat själv. Ja. Det där ser lite ego ut nu när jag ser det i skrift, men faktum är att det vackra garnet jag köpt från proffsfärgare är alldeles för fint för min röriga hjärna just nu. Just det, jag har en ensam socka i vackert handfärgat mohairsockgarn också. Det garnet har jag inte färgat själv. Så vackra saker kan jag inte få till.

Tur i oturen, nu när sockgalenskapen slagit till, är att jag köpte mig ett exemplar av 52 Weeks of Socks från Garnr. Och milda makaroner så fantastisk bok! Jag bläddrar och bläddrar och har försökt att bestämma mig för vilka jag ska börja med. Varje gång jag tittar i den så hittar jag en ny favorit som jag bara måste göra. Så, hur löste min röriga hjärna det här dilemmat då? Inte alls. Nope. Den klarade inte av att ta några som helst beslut. Det enda raka var att börja med första mönstret i boken, och det tror jag inte jag har varit ensam om. Bild på de sockarna kommer senare när jag vet om garnet räcker till ett par. En och en halv socka är inte så användbart. Dessutom blev den färdiga ensamma sockan för stor för mig så jag får hitta en ny ägare till dem om det blir ett par, alternativt hitta någon med en och en halv fot.

Sockarna på bilden ovan är inte ensamma. Det finns två av varje sort, det lovar jag.

De randiga är ganska mycket större än jag normalt stickar, ungefär storlek 42, och är stickade i Novitas 7 bröder. Deras randiga garn brukar vara ganska välkomponerat. Jämna fina ränder och väl valda färger. Till häl, tå och mudd har jag kompletterat med en enfärgad mörkgrå.

De tvåfärgade är helt och hållet i min storlek. Jag la upp dem på väg till Kap Verde i januari för att ha något att sticka på flyget. Sen fortsatte jag med dem när jag kommit hem igen. Perfekt stickning för pendlingen till och från jobbet. De är stickade i två fina handfärgade garner. Det bruna är ett garn från Fru Valborg som jag köpte på Stickfest i Väst förra året, och det turkosblågröna är handfärgat av Beatrice på Knitritous yarns till en teststickning jag gjorde åt henne. Färgen finns inte i hennes vanliga sortiment utan är en specialfärgning till just det tillfället. Helt underbar färg. Och garn, förstås.

Det finns fler detaljer om båda paren på min Ravelrysida ifall du vill läsa mer om dem.

Till nästa gång hoppas jag att jag lyckats få hjärnan att samarbeta så att jag har något annat än sockar att visa för er.

Ta hand om er!

0 Comments
Stickat

Om virus, garn och annat

21 mars, 2020

striped socks

Vad är det som händer i vår värld?! Jag vet inte ens var jag ska börja. Det känns inte verkligt, åtminstone inte hela tiden. Hur känner ni? Jag pratar såklart om Corona-viruset, men det förstod ni nog.

Emellanåt känns livet som vanligt, det gör det. Men helt plötsligt känns det som om man lever i en halvdålig katastroffilm. Som en zombieapokalypsfilm, fast utan zombier. Vi kan inte träffa min systers familj eftersom de varit krassliga i några veckor, och inte mina föräldrar av rädsla för att smitta dem (med något som vi möjligen har, men inte vet om än). Mamma fyller år idag, och vi kan inte fira henne. Det är konstiga tider.

I tidningarna läser vi om hur folk hamstrar toapapper (!?!) och handsprit. Vissa går till och med så långt att de stjäl handsprit från sjukvården. Då undrar man vart världen är på väg. Men så dyker det upp positiva signaler. Företag som ställer om sin produktion för att producera t.ex. råvaran till handspriten. Restauranger och butiker erbjuder hemkörning till de som inte kan eller vågar ge sig ut. Exemplen är många och vi hjälps plötsligt åt, precis som det ska vara i vår värld. Åtminstone om ni frågar mig.

En annan konsekvens är att vårens alla roligheter ställs in. Eller, jag skulle nog snarare säga att de skjuts upp. Denna helgen skulle Stickfest i Väst gått av stapeln och jag skulle varit där med ett gäng från stickcaféet, men den är flyttad till oktober. Det är naturligtvis trist, men det var ett klokt och riktigt beslut.  I slutet av april skulle jag ha deltagit i Yarnfest Stockholm och skulle vara hjälpreda åt Beatrice som driver Knitritous yarns. Jag hade sett fram emot det såååå mycket! Yarnfest är också flyttat, men vi har inte fått något nytt datum än.

Naturligtvis är det inte ett dugg synd om mig, det är inte därför jag skriver det här. De som blir verkligt drabbade av det här är småföretagarna. Garnfärgarna, garnaffärerna och alla andra små företag som skulle deltagit och som nu har stora lager. Har du möjlighet så köp några härvor garn från din favoritgarnaffär eller favoritgarnfärgare, eller varför inte prova någon helt ny! Både Stickfest i Väst och Yarnfest Stockholm har listor över vilka som skulle varit utställare, så det är bara att välja och vraka.

Än så länge har jag bara köpt mig några virus-stickmarkörer och ett stickmått från Fröken Fyrkant, men det blir mer. Jag ska bara bestämma mig först. Helst ska jag ha ett projekt i tankarna innan jag handlar, men vi får väl se hur det går med den saken. Förmodligen blir det nåt spontanköp som vanligt.

Jamen, vad är det på bilden då? Jo, så här är det. Förra året, på Stickfest i Väst, hade jag möjligheten att vara med på en workshop med garnfärgning och jag blev helt biten. Inte så att jag på något sätt kan konkurrera med proffsen, men jag har kungligt roligt när jag blandar färger och kokar garn. Sockarna på bilden är stickat av garn som jag färgat. Det är färgat på ett sätt som gör att det blir när jag stickar med det. Väldigt tidsödande men såååå roligt! Vill du prova själv så finns det en film om det på Youtube. Det är Sticklingar podcast som gjort en film om detta. Eftersom jag är nybörjare (knappt det ens) så färgar jag på hyfsat billigt garn för då gör det inte så mycket om jag ställer till det så att garnet blir obrukbart. Än har det inte hänt i och för sig, men det har hänt att färgen inte alls blev som jag planerade. Ganska ofta till och med. Just detta garnet är Drops Nord, ett sockgarn med alpaca.

Inte har jag använt något speciellt mönster till sockarna heller, så denna gången blir det ingen faktasektion här på slutet. Den lilla fakta som finns hittar du på Ravelry.

 

 

0 Comments
Stickat

Om stjärnsockar och tröjmani

10 mars, 2019

Starry Night sock

Jag vet inte riktigt vem jag blivit, åtminstone när det gäller stickaren i mig.

Från att ha varit livrädd för att sticka plagg till mig själv tog jag mig i kragen häromåret och stickade inte bara en utan två koftor. De gick ju att ha oknäppta ifall de inte passade, tänkte jag. Tröjor var otänkbart! För det var just passformen som skrämde mig. Jag hade fått för mig att jag inte kunde sticka plagg till mig själv som satt snyggt. Jag vet, jag har skrivit om detta fenomen förut, men det tål att nämnas igen.

För det visade sig att jag ju visst kunde sticka plagg till mig själv. Förra året klämde jag ur mig tre tröjor, en Zweig , en Vinterfjell och en Ranunculus. Det var jag rätt nöjd med, tre tröjor på ett år liksom. Heja mej!

Sen kom förvandlingen. Mars är inte slut än och jag är helt klar med en Briyoke, har nån decimeter kvar på bålen på en Darkwater och bål och ärmar på en Kumulus Bluse. Samtliga är startade i år. Om planen håller kommer tre tröjor att vara klara innan mars månad är slut. Så jag frågar mig själv; Vem ÄR jag? Vad hände med hon som gillade små projekt? Drog hon bara?

Nejdå, hon drog inte. Hon stickar fortfarande små projekt, men inte lika många. Och de små projekten som görs är ganska ofta teststickningar. Eller mössor, för jag har även snöat in på att sticka Oslomössan med mohair. Eller vänta! Nu har jag det! Det är mohair jag snöat in på ju. Jag stickar vad som helst bara det är mohair i det tydligen. Eller glitter. Glitter funkar också.

De här sockarna är en teststickning OCH är stickade med glittergarn. Tittar du riktigt noga på bilden så ser du glittret i det gråa garnet. Jag hade sett vantarna Starry Night mittens på Instagram flera gånger och förälskat mig i dem fullständigt. SÅNA skulle jag göra! Då dök plötsligt möjligheten upp att teststicka Starry Night sockar och jag blev så glad. Visst är de vackra!

Garn: Det mörkgråa är handfärgat glittergarn från Limmo design. Åska tror jag färgen heter. Det vita är vanligt kommersiellt sockgarn. Och till sist, det blå/grön/turkosvackra garnet är handfärgat av Knitritious (Beatrice Olsson) Det är faktiskt specialfärgat just till mig inför en teststickning jag gjorde till henne i somras.  Jag undrar om jag visat dem för er, det kan jag ha missat. I så fall kommer det snart, för de är verkligen värda att visa.
Stickor: 2mm och 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Starry Night socks av Linda Fridholm, Handgjord Lyx.

Just de här sockarna värmer faktiskt mina fötter just nu. De är helt perfekta! Fotot är däremot sådär, men det är åtminstone snö. Alltid något.

 

 

2 Comments
Stickat

Ett ylle traskar på i ullstrumporna

11 december, 2018

Lana vitis sock

Ja, hörni, var ska jag börja? Vi fortsätter väl på teststickningstemat, som ju verkar vara det här årets tema. Tro för all del inte att Lana Vitis sockarna är det sista jag testat. Nähädå, jag gick på det igen. Och igen.

Sockarna på bilden är en design som Eli från Skeindeer knits inte släppt ännu, men hon har visat upp den i sin podcast ett par gånger så den är inte hemlig. I sin senaste podcast hintade hon om att den kanske kommer att byta namn och inte alls kommer att kallas Lana Vitis när mönstret väl släpps. Vi får se. Hursomhelst är det väldigt trevliga sockar att sticka och Elis mönster är alltid otroligt välgjorda och precis lagom detaljerade, så oavsett vad hon bestämmer sig för att kalla dem rekommenderar jag dem varmt.

Sockarna är stickade i sockgarn från West Yorkshire Spinners och jag måste säga att det är en riktigt trevlig upplevelse. Jag har hört talas om det, men inte haft möjligheten att prova det tidigare, men så upptäckte jag att Tant Hulda i Lund säljer garnet och då måste jag såklart köpa mig ett par nystan och testa. Det passar superbra till flerfärgsstickning, men funkar absolut till vilken sorts sockar som helst. Garnet innehåller en del Bluefaced Leicester vilket ska ge väldigt slitstarkt garn. Det ska bli spännande att se hur det håller över tid.

Jag hann inte mer än precis bli klar med de här sockarna när jag fick syn på en teststickning till på Instagram. Och innan jag visste ordet av hade jag skickat ett meddelande och sagt att jag gärna stickar. Jag borde inte vara betrodd med Instagram, det är ju helt tydligt. Till mitt försvar vill jag bara säga att tröjan det handlade om var till en 3-4-åring och alldeles underbart söt. Hur ska man kunna motstå något sådant? Nä, där ser ni, det kan man inte förväntas göra! En sån liten tröja borde ju gå fort, tänkte jag. Snabbstickat, alldeles säkert, tänkte jag. Hur tänkte jag? Tröjan är stickad helt i resår och är puffig och fin. Ni förstår va? Det handlade om ganska många maskor på ett varv. Riktigt många.

Men resultatet! Oj så söt tröja! De enda jag ångrar är att jag inte lugnade mig några dagar så att jag kunde beställa ett garn jag verkligen ville ha, istället för att rusa in i den lokala garnaffären och köpa det enda garnet de hade som var någorlunda lämpligt. Stickningen hade varit mer njutbar i ett trevligare garn, och det hade blivit färre trådar att fästa om jag valt ett garn som kom i större nystan än 25 gram. Jamen, vem sjutton vill ha 25-grams nystan av ett merinogarn? 100 meter per nysta är ju ingenting! Lägg därtill några knutar här och där. Bild kommer när jag orkat fästa alla trådar, tvätta och blocka den. Och det är dagsljus så jag kan fotografera den. Det händer inte så ofta så här års.

Det är snart jul. Det är det. Har ni märkt det? Har julstressen infunnit sig ännu?

Det har den bara delvis gjort här. Jag har troligtvis inte fattat hur kort tid det är kvar till jul. Så snart jag gör det så lär paniken infinna sig. Såvida jag inte får ordning på de sista julklapparna å det snaraste. Vad har då detta med stickning att göra, undrar vän av ordning. Inte ett dugg, faktiskt. Det skulle kunna ha det, men jag stickar inga julklappar i år.

Däremot har jag fått möjligheten att delta i en stickjulkalender på Instagram för tredje året i rad. Följer du inte redan @stickdesigner så rekommenderar jag starkt att du gör det. Varje dag dyker ett nytt erbjudande upp, antingen rabatt på ett mönster eller något annat spännande. Håll utkik och passa på att investera i de mönster du vill ha! Exakt vilka som deltar och när de dyker upp kan jag såklart inte berätta, men det ser du om du följer kontot på Instagram. Jag kan ju förstås hinta om att det snart är min tur, men berätta inte för någon att jag skvallrat om det.

Fakta om sockarna;

Garn:  Det rosa-melerade är ett 4-ply sockgarn från West Yorkshire Spinners, inköpt i en av mina favoritgarnbutiker Tant Hulda i Lund.  Är du i krokarna så gör ett besök där! Det är omöjligt att inte bli förälskad i den butiken.  Det grå är från ett annat företag. Nej! Jagnämner det inte vid namn. Inte efter alla stollerier de haft för sig.
Stickor: 2,5 mm strumpstickor, Hiya Hiya Sharp
Mönster: Detta är som sagt en teststickning för Eli i Skeindeer Knits. Hon har hittills kallat sockarna för Lana Vitis, men hintade i senaste podcasten att det kan bli en namnändring. Mönstret är inte släppt ännu.

0 Comments