Apan har tittat bedjande på mig i nån månad och undrat när kompisen blir klar. Och äntligen har hon fått en vän!
Att sticka figurer är verkligen inte det roligaste jag vet. Händerna klagar. Nacke och axlar klagar. Ja, till och med hjärnan ifrågasätter vad jag håller på med. Men apan såg så ensam ut att jag kände mig tvungen att sticka en kompis. Det blev en giraff. Och visst ser de nöjda ut där de sitter! Frågan är vad som händer när de börjar kräva fler kläder. Kommer jag att falla till föga och sticka det de ber om? Eller kommer apan att vara byxlös och giraffen tröjlös?
Jag tänker att de får väl byta med varandra om de tröttnar på sin outfit. Cirkulärt mode och sånt.
För att min kropp och knopp inte helt skulle surna till medan giraffen blev till så stickade jag på lite annat också. Fyra balaklavor har det blivit. Och en mössa. Just det! Ett par restgarnsstrumpor också. De sistnämnda har inte ens blivit tvättade och fotograferade än. Men nu är stickorna tomma. Inte ett enda pågående projekt. Jag känner mig lite vilsen, faktiskt.
En ny babyfilt till kommande nytillskott i familjen ska stickas, men garnet är inte beställt än så det kan jag inte lägga upp. Restgarnsburken har lite klent färgurval numera, så det lockar inte riktigt heller. Inte ens en födelsedagsuppläggning är planerad.
På tal om födelsedag. Nästa vecka fyller jag år. Ganska många, faktiskt. För så här gammal som jag är nu, det har jag aldrig varit förut. Och det måste firas. Det har jag tänkt göra i helgen, så håll utkik på Instagram på lördag!
No Comments