Ooooh, vad det är farligt att få en stund över i Lund. Den underbara butiken Sländan är som en magnet. Egentligen skulle jag bara ha lite silverglittrigt garn till små tomteluvor, men när jag ändå var där fick jag ta en extra runda bara för att klappa garn och hitta inspiration (som om jag skulle behöva mer)
Och inspiration hittade jag! De fyra nystanen i bakgrunden ska bli en mössa till mig, Baa-Ble hat, Jag har suktat efter att göra den sen jag fick tag på mönstret, och nu ska det alltså bli av. Nu oroar jag mig bara för att garnet inte ska räcka, men det gör det nog.
Det vita fluffet till vänster ska användas till ett par vantar. Jag vet inte benämningen på svenska, men på engelska kallas det för Thrummed mittens. Man stickar ett par vantar och så stickar man in bitar av ullfluffet med jämna mellanrum så att vanten blir fodrad. När man sen använder den ska innerfluffet tova ihop sig, antar jag. De lär vara väldigt varma och det behöver jag.
Min vana trogen kunde jag inte låta bli att börja på mina nya projekt. Tomteluvorna är påbörjade, min mössa är påbörjad. Men, vantarna är inte på gång än. Lite självdisciplin har jag väl.
Men! Min mesta energi lägger jag på koftärmarna till Williams kofta. Jodå, de är fortfarande en följetong. De var klara innan helgen. Det var de. Men när jag skulle börja montera koftan ser jag att ärmarna är för små. Jag har använt för tunna stickor! Jag svor och muttrade lite för mig själv (lite är en underdrift) Möjligen surade jag lite också. Och blängde. Men nu har jag repat upp en ärm och stickar om, med rätt stickor. Det positiva i detta är att denna stickstorleken har jag dubbelt av när det gäller strumpstickor. Jag kan alltså sticka båda ärmarna parallellt utan att behöva befatta mig med magic loop. Sweet!
