
.
Nu är det lite onödigt motigt, tycker jag! Det har det faktiskt varit ett rätt bra tag nu. Vad gör man åt det?
Eller motigt och motigt… det är inte så att stickandet ligger nere på något sätt. Visst stickar jag en del. Men det känns som tvärstopp hela tiden. Jag ska försöka beskriva hur jag menar. Kan inte garantera att det blir begripligt, snarare är risken att det blir som när Piff och Puff ska beskriva vad som hände med julgranen.
Som du säkert läst har jag snöat in på att sticka av restgarner. Det har blivit lite sockar och annat av sånt garn i vinter. Nu tänkte jag ge mig på lite större mängder restgarn. För flera år sen köpte jag koner med Holst-garn och jag har sen dess stickat flera tröjor av det. Kvar hade jag nu ungefär en lagom tröjmängd rosa och en tröjmängd blått Holst Coast. Jag såg framför mig hur perfekt det rosa garnet skulle bli tillsammans med en knallrosa mohair, alltså beställde jag det. Jag borde tittat närmre på mitt rosa restgarn innan. Det var ljusrosa. Så tröjan blev inte alls sådär ”hållkäftenrosa” som jag såg framför mig. Fin ändå, men inte riktigt som jag tänkt mig.
Sökandet efter en kompis till det blå garnet fortsatte. Jag hade sett ett perfekt blåklocksblått mohairgarn i nån reklam, och till slut hittade jag det. Självklart beställde jag! Men. Provlappen avslöjade det jag borde begripit från början. Ett ljust gråblått garn blir INTE bra med ett knalligt blåklocksblått följegarn. Det blev verkligen jättefult!
Så jag letade vidare. Och kom på att Svarta fårets nya Sox Merino finns i en knallig blå färg. DEN såg helt perfekt ut! Så jag beställde hem det. Och provlappade. Och självklart blev det fult. Jo, jag svär. Det blev fult. Blåklocksblått och lilablått gick inte bra ihop. Så nu har jag alltså köpt ett blått mohairgarn för att kunna använda mitt blå restgarn från Holst. Det funkade inte. Så jag köpte en tröjmängd merino. Det funkade inte. Du ser ju… Det här går inte bra! Nu sitter jag här med restgarnet kvar, en tröjmängd mohair och en tröjmängd merino. Det går verkligen inte bra just nu!
Efter mycket muttrande och grubblande från min sida kom jag att tänka på att jag har färgkartor för Holst Coast och Supersoft. DÄR borde väl ändå finnas rätt kulör? Jodå, en möjlig kandidat fanns där. Så jag beställde hem en tröjmängd Coast. I färgen California blue. Tog ett djupt andetag och stickade en provlapp. Spänningen var olidlig. På riktigt!
Det funkade! Äntligen! Så jag stickar nu på min knallblå tröja, som jag vill ha klar så jag kan använda den i sommar. Och under tiden funderar jag på vad jag ska göra sen. För jag har absolut ingenting planerat. Inget jag längtat efter att lägga upp. Helt tomt i hjärnan.
Då tänkte jag ta tillfället i akt och renskriva mönster till vanten Rövarkulan. Jag kan berätta att det verkligen går sådär det också! Så nu skäms de i en påse.
Så vad har då den urgulliga koftan på bilden med allt det här att göra? Inte mycket. Det är inte restgarn ens. Men en gullig kofta till en ettåring kan man inte motstå. Jag har faktiskt gjort två, för jag har ju två barnbarn som förtjänar allt stickat i världen.
Mönstret kommer från Drops design och heter Little Josefine. Jag har stickat flera sån koftor genom åren. Mönstret är väl inte det mest fantastiska att följa, men vid det här laget har jag lärt mig fallgroparna. Garnet kommer också därifrån. Det är Drops Safran.
Förresten, nu kom jag på vad jag är sugen på att sticka! Sommartoppar! Men jag använder inte de jag redan har, så något sånt blir det inte. Det vore hål i huvvet, tänker jag. Jaja, det ordnar väl sig så småningom











