Browsing Category

Stickat

Stickat

Nu har hon väl tappat det…

20 februari, 2026

scrap socks january

Nu har hon väl tappat det fullständigt och lagt ut foto på samma sockar en gång till, tänker du kanske. Nixpix, säger jag då. Det är inte samma sockar.

Så… restgarnsgalenskapen fortsatte alltså, så din tanke om att jag tappat det var kanske mittiprick, bara av en annan anledning.  Fyra par restgarnssockar i varierande vuxenstorlek for av mina stickor under januari. Totalt 274 gram restgarn. Och det bara fortsatte ända in i februari med ett femte par. Sen fick jag gömma både strumpstickor och restgarnsburk ett tag, för jag stickade så frenetiskt så det blev ett hål på pekfingret.

Makens gula So Basic-tröja i garn från Tant Kofta blev också klar i januari, men den är väldigt ofotograferad än så länge. Mudden nedtill behöver stickas om, men det får jag inte göra just nu säger maken och gömmer undan tröjan. Bara för att sen ta på sig den när jag inte ser, för så länge den är gömd eller på honom kan jag inte repa mudd. Tror han.

Nånstans där i slutet av januari eller början av februari började jag återfå förmågan att läsa och förstå ett mönster efter helveteshöstens hjärndimma. Då gällde det att passa på, så jag la raskt upp en The Plain Sweater av Elida Virack, Notorious knitter på Instagram. Hennes mönster är alltid välskrivna och det funkade fint med den kvarvarande dimman i hjärnan.

Inte heller denna gången har jag nån vidare fakta att dela med mig av, mer än möjligen att jag rekommenderar dig att rota fram restgarner (jodå, du har såna) och sticka gladrandiga sockar! Det är nyttigt för själen och för att bearbeta ett eventuellt kontrollbehov.

I´ll be back! Håll tummarna att hjärndimman lättar ytterligare så jag klarar att renskriva mönster. För jädrar vad jag har många grejer att publicera på Ravelry!

Stickat

Hejdå till 2025, och välkommen 2026!

1 januari, 2026

Restgarnssockar

Nytt år,  hörrni! Nu har vi sagt hejdå till 2025 och hej och välkommen till 2026.

I natt tog vi farväl av år 2025, med lite dubbla känslor för min del. 2025 var på många sätt ett riktigt skitår!  Och samtidigt på så många andra sätt ett helt fantastiskt år.

På minussidan har vi en arbetsbelastning som varit skyhögt över vad  som är rimligt. Så till den grad att näsan näääästan skrapat i den berömda väggen. Vi har också en värld som är hårdare och kallare än jag upplevt på bra länge.  På plussidan har vi två underbara barnbarn som kom till världen i början av året, vi har resten av familjen och fina vänner. Här hittar vi också härliga resor, utflykter och andra upplevelser. Men nu är det ett nytt år, med nya glädjeämnen och utmaningar. Från imorgon här jag halvny på jobbet. Det känns bra. Spännande och lite läskigt, men bra.

Vad händer då i min stickvärld?

Jag varvar att sticka på makens gula tröja med att sticka restgarnssockor. Som synes.  Sockarna, som var påbörjade när förra inlägget skrevs, är nu klara. Jag utmanade mig själv en del genom att låta ränderna vara lite olika breda, och med att färgerna faktiskt inte måste matcha varandra. Det var tillräckligt stor utmaning, tyckte jag. Nån ordning får det väl vara. Och resultatet blev över förväntan! Det är paret längst till vänster på fotot ovan.

Men så hörde en vän av sig och önskade knasrandiga icke-matchande sockar till två av sina barnbarn. Familjen ifråga rockar visst sockorna jämt. Vem är jag att säga nej till en sån förfrågan? Ett par till en 6-månaders baby och ett par till treåriga storasyster. Jag slängde alla kontrollbehov åt sidan och bara stickade, och japp, de blev helt galna. Precis som önskat.  Så nu har jag provat det och återgår nog till att sticka galet, men två likadana sockor.

Sockarna längst till höger i fotot är också restgarnssockor. Det är lite svårt att tro! Men jag har varvat två garner genom hela sockarna, förutom hälarna. De sockarna ska yngsta barnbarnet ha. Jag var helt säker på att jag stickat sockar till henne i vinter, men det var visst vantar säger hennes mamma. Det är en viss skillnad, förstås. Jag har även utlovat ett par tjockare sockar till henne, och ett par till äldsta barnbarnet. Garnet som ska användas till dem är rester från julstrumpestickningen, så man kan hävda att även det är restgarnsstickning.

Varför jag fastnat så hårt i restgarnsburken vet jag faktiskt inte, men det känns bra när små tussar på några få gram blir använda till sista centimetern. Jag har under vägen insett att jag behöver definiera vad jag vill räkna som restgarn, och då ska hamna i burken, och vad som förvisso är rester men i så stor mängd att det snarare är tillräckligt för t.ex. ett par flerfärgsstickade sockar. Ska gränsen gå vid 10 gram? 20? Eller ännu lägre? Högre? Jag har ingen aning. Än.  Men visst är det kontroll-tanten som kikar fram.  Man är som man är.

Jag har nån fundering på att lägga in ett restgarnsprojekt på Ravelry varje månad, och där inkludera alla restgarnsgrejer jag färdigställt under just den månaden. Kanske ange total vikt per projekt, för att ha lite koll på hur mycket jag lyckas göra av med. Japp. Kontroll-tanten kikar fram här också.

Nån vidare fakta har jag inte att bidra med denna gången heller. De två sockpar som ser ut som vanliga sockar är precis det. Resår med 2 aviga och 2 räta, och hällapp med kil. De två par som ser lite korvigare ut kallas tågsockor. De lär sitta finfint på bebisar, men än har vi inte testat det så jag vet inte om det stämmer. Mönster till dem hittar man lite här och var på internätet.

 

 

Stickat

Restgarnsträsket

15 december, 2025

restgarnssockarburk med garn

Jaha! Då var jag fast i restgarnsträsket igen!

I förra veckan hintade käre maken om att han skulle behöva ett par nya halvvantar, denna gången fick de gärna gå lite längre upp på armen. Och de fick gärna ha lite mer färg. Det förra paret var vackert ljusgrå. På frågan om vilken färg han önskade svarade han; -Alla! Och rosa!

Samtidigt stod min glasburk med mestadels tunna sockgarnsrester och blängde på mig bredvid soffan. Nog kunde jag väl begripa att NU var det burken som skulle rädda världen, sa den. Eller nä, det sa den väl inte. Men om den kunnat prata så hade den gjort det. Och vem kan neka en glasburk full av garntussar att rädda världen? Ja, inte tänker jag stå i vägen för det.

Sagt och gjort. Makens gula tröja fick maka lite på sig, för nu åkte strumpstickorna fram! Halvvantarna lades upp och färdigställdes innan varken jag eller glasburk hann blinka. Än mindre käre maken. Och igår eftermiddag kunde han äntligen ta dem på sig. Han såg väldigt nöjd ut, och jag tror faktiskt inte han tagit av sig dem än.  Jag hann inte ens ta en bild av dem, så det får jag visa längre fram om jag lyckas fånga en bild av dem. Jag använde mig av mönstret till Pilea av Katarina Linnhagen. Rekommenderar det varmt!

Nå, den här glasburken var inte nöjd med världräddandet så jag tvingades (nåja…) lägga upp ett par sockar också. För i ärlighetens namn märktes det inte i burken att jag avlägsnat garn till ett helt par halvvantar! Locket går nätt och jämnt att stänga, och det VET att jag har mer restgarner nånstans. De har bara inte fått plats i restburken tidigare, och får faktiskt inte plats där nu heller.  Det mesta i burken är sockgarn, det vet jag, men där finns en del tussar jag inte alls vet var de kommer ifrån. Möjligen är de faktiskt inte sockgarner, utan råkar bara ha ungefär samma tjocklek. Det låter vi inte hindra oss! (vi = jag och burken)  De mer tveksamma sockgarnerna får hamna i skaftet, och de där jag är säker på att de är sockgarner får hamna i häl och fot. Och tå.

Blir det vackert? Det kan diskuteras. Blir det många trådar att färsta? Jepp!  Blir det varmt! Jajjemen!

Återkommer när jag och burken räddat världen färdigt!  Eller när jag tagit mig ur restgarnsträsket. Får se vilket som inträffar först.

Stickat

Julstrumpor åt prinsessorna

11 december, 2025

Christmas stockings

 

Två små prinsessor kommer i år att uppleva sin allra första jul, och om man då är barnbarn till en hejdlös stickare så är det ju självklart att man ska ha julstrumpor att hänga upp!

Tänk att våra två små prinsessor snart funnits i våra liv i nästan ett år! Tiden går så fort. Och snart är det dags för livets första jul för dem båda.
Så, jag knåpade ihop julstrumpor till dem, en till dem var, så att nissarna hittar till dem med sina presenter. Än är de förstås för små för att vilja ha adventspresenter, men när den dagen inträffar då är de redan utrustande med mottagningsutrustningen.

Sockarna är stickade i Drops Lima och de fina mönsterbårderna hittade jag i mönstret jag använde till min julkofta häromåret, Festive Yoke Cardigan, av Skeindeer knits. Den koftan kan jag för övrigt rekommendera att sticka!

 

 

Stickat

Masktätheten spelar roll, tydligen

15 november, 2025

Yellow baby sweater

 

Det blir mycket småstickat nuförtiden. Det gäller att passa på medan man har småfolk i familjen. Men.. detta blev nog FÖR smått.

Det här skulle bli en tröja lagom till en 1-2-åring var det tänkt. Och eftersom jag visste BESTÄMT att det här garnet och 4mm sticka skulle ge rätt masktätet så behövde jag inte provlappa. Nix!  Så jag lägger upp enligt rätt storlek och stickar på. Något skaver, garnet känns lite konstigt i förhållande till stickan. Jag stickar vidare för det här har ju fungerat flera gånger förut. Det måste bero på stickan, tänker jag.

Så är raglanökningarna klara och det är dags att dela av för ärmar och jag inser att tröjan ser ganska liten ut. Kanske läge att mäta masktätheten trots allt? Jodå, den diffar med 7 maskor. Jag har 27 maskor per decimeter istället för 20. Det blir liksom en viss skillnad. Inte undra på att något skavde. Den här tröjan kan möööjligen passa en nyfödd.

Vad berodde då detta på? Jo, jag använde ett helt annat garn än jag trodde. Typ fingeringtjocklek istället för DK. Det säger en del om hur trött min hjärna är nuförtiden. Det är bara att repa, med andra ord. Det ska nog bli en tröja så småningom. Jag har räknat lite på det och kan nog använda samma mönster fast till en 6-7 åring istället, fast med längden från rätt storlek.

Återkommer i ärendet. Under tiden stickar jag lite på ett par elefantsockar istället. Och tjurar lite.

Stickat

Ibland blir det inte som man tänkt sig

27 september, 2025

monsterpants

 

Jag har väldigt länge tänkt att OM jag får barnbarn nångång så ska jag sticka monsterbyxor till dem, för vad kan väl vara sötare en ett glatt monsterfejs på en blöjrumpa?

Nu har jag begåvats med två underbara prinsessor och det var alltså dags att sticka de här monsterbyxorna. Det blir inget av med det, kan jag säga. På bilden syns mitt försök.

Jag har stickat, repat, stickat om, repat igen och stickat igen, men jag blir inte nöjd. Så jag tyckte att det var säkrast att prova sy dit tänder och ögon med maskstygn innan jag fortsätter med benen, och det var riktigt klokt tänkt. För detta blir inte bra. Det krävs nog lite ulligare och fluffigare garn för att det ska funka för mig, och då blir det för killigt för de små babybenen.

Så här blir det ibland. Det är inget att hänga upp sig på. Bara repa och gå vidare och låta garnet få bli något bättre. Något som är roligare att sticka och som förhoppningsvis blir finare.  Världen är full av fina stickmönster, och skulle det saknas ett så skapar jag det själv.

 

Mina mönster Stickat

Vedema tjocksock

18 juli, 2025

Vad tror ni om ett syskon till Vedemasockan? Typ Vedema tjocksock?  Jag tror på det.  Tror jag.

Jag hade glömt hur mycket jag älskar att sticka med Tuku Wool sock, men när jag köpte lite annat garn hos Knitritious passade jag på att beställa en härva i en helt underbar rosa färg. Den ser ut att vara färgad på grått garn, för den är lite melerad. Garnet är rustikt, och ändå mjukt. Med sina 320 meter per 100 gram ska man nog räkna det som sport weight, men garnet fyller snarare som ett i DK-tjocklek. Hur jag vet det? Jo… jag stickade ett par Leosockar i garnet för några år sen. Till mig själv. Det blev typ storlek 40-41 ungefär. Jag har 36. Så ja, det går utmärkt att sticka det som ett DK-garn.

Färgen heter förresten UJO. Jag kan inte mycket finska, men tydligen betyder det blyg.

Och nu då? Jag har bara min mohair hoodie på stickorna. Absolut ingenting annat. Nada. Nichts. Det känns väldigt märkligt.  Men bortsett från att det känns märkligt så behöver jag en lite mindre stickning som passar vid bilåkning. En halvfärdig hoodie i dubbelt mohairgarn är aningen för varmt att ha i knät, kan jag berätta.

Så här är det. När jag köpte garn till babysetet jag stickade till Elna så passade jag på att köpa på mig lite garn till av samma sort. Jag hade heeeelt klart för mig vad jag skulle sticka av det. Det har jag inte längre. Nu sitter jag här med en tygkasse full med diverse färger av Merino/bomull och har absolut ingen aning om vad jag tänkte sticka av det hela. Det är bara att konstatera, jag behövde VERKLIGEN semester!

Fakta om sockarna:

Garn: Tuku Wool sock i färgen H28 Ujo
Stickor: Det har jag glömt men tror det var typ 3mm eller 3,5 mm
Mönster: Ett eventuellt kommande Vedema tjocksock. Är du sugen på att sticka tunna Vedema under tiden så finns det här

 

 

 

Stickat

En fluffig jeansskjorta?

16 juli, 2025

 

 

Ibland är det så där extra jätteroligt att sticka, eller hur? Så där så att man verkligen inte vill att det ska ta slut. Så var det med den här skjortan, min fluffiga jeansskjorta,, eller vad jag ska kalla den. Färgen är typ ljus jeansskjorta, och fluffig är det absolut!

Egentligen hade jag inga planer på att sticka en skjorta. Inga alls. Men efter att ha fått prova Elidas fluffy overshirt insåg jag, trots att den var för stor, att jag absolut ville ha en sån! Sen följde en ganska lång tid av velande. Jag kunde inte alls bestämma mig för vilken färg jag ville ha den i. Min första tanke var ljust jeansblå, men det verkade nästintill omöjligt att hitta rätt blå färg. Så jag vandrade via svart, hållkäftenrosa, salviagrön och en hel rad andra färger tills jag till sist insåg att det FANNS en ljust jeansblå nyans av Bella by Permin.  Det var bara det att många garnsäljare envisades med att kalla den grå. Sagt och gjort. Garn beställdes med förhoppningen om att färgen skulle passa fint med rester (dvs. nästan en halv kon) av ett tunt merinogarn från Holst. Som synes på bilden så var det en match made in heaven. Jag är sååå nöjd med färgvalet.

Mönstret i sig är kanske lite för klurigt för att välja som första stickade plagg, men alla moment är väl beskrivna så har du bara liiiite vana så fixar du det. Är du tveksam så försök boka in dig till någon av Notorious knitters workshops som jag hört att hon tänker ha efter sommaren.

Skjortan har alla detaljer du hittar på en sydd skjorta, som kragstånd, krage, ok baktill, rundande kanter nedtill och manschetter och lösningarna är såååå kluriga och bra. Jag älskar sånt!  Flera gånger funderade jag på hur sjutton hon menade nu… men bara gör som det står. Då blir det rätt! Och snyggt blir det! Nu saknar jag bara knappar, men det löser sig så småningom. Den är ändå lite för varm att använda nu.

Kvar på stickorna har jag nu bara en nästan vit mohairhoodie. Jag är tydligen monogamstickare för närvarande, vilket känns väldigt märkligt. Lusten att lägga upp något nytt finns absolut! Men vad vill jag sticka?  Jag har absolut ingen aning… Vem ÄR jag??

Så, under tiden får ni ha lite fakta om skjortan, för jag är säker på att du också behöver en fluffy overshirt!

Garn: Bella by Permin tillsammans med en tråd tunt merinogarn från Host. (typ Coast fast utan bomullen)
Stickor: Jag använde 6mm och 8mm som anges i mönstret. Tydligen stickar jag inte så hårt när jag använder tjocka stickor.
Mönster:  The fluffy overshirt av Elida Virack (Notorius knitter)

 

 

Stickat

Rensning i garnhörnan och en babykofta

11 juni, 2025

 

Garnet bredvid min soffhörna började mest likna kaos. Till och med jag insåg det till sist. Dags för städning, alltså.

Kaoset hann bli ett ännu större kaos innan jag fick lite ordning på det. Med betoning på ”lite”.  Burken med små nystan av sockrester är nu överfull så locket hoppar nästan av.   Garnnystan av samma garntyp eller tjocklek får nu samsas i ziplock-påsar så det blir tydligare vad som finns. Och visst är det märkligt vad man kan hitta när man får lite ordning på´t!

Två bruna nystan av ett merinogarn jag troligen fått i nån goodiebag nånstans, t.ex.  Vad räcker det till då? blev ju den naturliga frågan. Jag for in på Ravelry och började söka efter något som passade mängden och tjockleken, och jodå. Visst räcker det till något! Tillsammans med en tuss vitt restgarn blev det en babykofta. Jag veeet, det är mycket babystickat här nu. Men det är ju så roligt att sticka! Och det blir så gulligt!

Jag använde mig av Järbos mönster på tröjan Gerbera (design av Agnes Brandels) , men modifierade den till kofta istället. Svärdöttrarna har tyckt att kofta är mer användbart till så små bebisar. Det innebar bara lite omräkning så att kortvarven kom på baksidan av koftan, men det var inget avancerat. De söta pärlemorknapparna kommer från knappskatten jag fick av min chef för ett tag sen.

Nu är koftan färdig och det betyder att jag bara har två projekt på stickorna! 😮 Vem ÄR jag? Två projekt? Och inga sockar?!  Båda kvarvarande projekt är designade av ElidaVirack, Notorious Knitter. Alltså.. har du inte stickat något efter hennes mönster än så gör´t! Maken till finurliga lösningar och rolig stickning finns nog inte. Och mönstren är oerhört välskrivna. Mer om dem kommer en annan gång.

Men det där med att jag inte har något sockprojekt på stickorna. Det är allvarligt och måste åtgärdas direkt. Lätt fixat var det, för nu är ett par upplagda. Ett kommande mönster blev det. Jag kan visst inte sluta sticka de sockarna. Det bådar gott!

Lite fakta om koftan:

Mönster: Gerbera babysweater, design av Agnes Brandels för Järbo
Stickor: 2,5 och 3 mm
Garn: Adriafil Genziana och en snutt av vitt Drops Nord

Mina mönster Stickat

Många sockar bli´re!

8 juni, 2025

socks

 

Hur många par sockar får man ut av fyra 100-grams nystan Raggi?  Precis så här många, och ändå blev det några små tussar över.

 

En kollega berättade att hennes makes farmor var den som försåg alla i deras familj med stickade raggsockor. Ganska många par, om jag förstod det hela rätt. Men farmodern har varit borta länge, och nu började min kollegas socklager ta slut. Jag funderade på det här några dagar och kände att så här kan vi ju inte ha det.  Jag kan ju inte ha en kollega med kalla fötter.

Så jag sa till henne att om hon köper garn så ska jag sticka sockar till henne. Jag ville inte lova när det skulle vara klara eller så, men sticka lovade jag att göra. Men jag sa också att hon absolut inte måste tacka ja heller. Det är helt och hållet hennes val. Hon behövde inte fundera länge, klart hon ville ha raggisar! Vi gjorde ett försökt med garnaffären på orten där jag jobbar, men de hade inte några färger som föll henne i smaken. (höll helt och hållet med henne…)  Men så föll det sig så att jag skulle beställa lite garn från en butik som hade ett väldigt stort urval av Raggi, så jag bad henne välja färger där.  Hon valde den spräckliga svartvita och en härlig lila färg.

Utav de fyra nystanen blev det tre par sockor. Ett par Rökesockor i lila, ett par helt vanliga raggisar i spräckligt och till sist ett par där jag randade de båda färgerna. Det sistnämna paret stickade jag från tån för att kunna utnyttja det kvarvarande garnet så mycket som möjligt. Jag passade också på att finurla (jo, det är ett riktigt ord, hos mig åtminstone) på hur man ska tänka när man gör hällapp med kil när man stickar från tån. Det blev några repningar, men jag knäckte det till sist. Nästa gång ska jag göra så att själva hällappen blir aningen kortare. Av någon anledning fungerade inte mina vanliga formel med antal maskor och varv. Varför det blir så har jag inte finurlat färdigt på.

Röke tjocksock är skriven för garn i DK-tjocklek egentligen, och Raggi är tjockare än så, ändå gick det finemang att följa mönstret. Man får eventuellt gå ner ett halvt nummer i sticktjocklek.

Fakta om garn, mönster (där jag använt ett sådant) och sticktjocklek hittar du här;

Röke DK/Röke tjocksock

Spräckliga raggisar

Randiga raggisar