Nyårslöfte och fortsatt motorstopp

Det pratas mycket om nyårslöften. Träna mer, oftare. Äta bättre. Vara snällare. Inte vara så snäll. Inte köpa mer garn. Sticka klart alla UFO (halvfärdiga projekt, alltså) Inte starta nya projekt innan de gamla är klara.
Jag har också ett nyårslöfte i år. Faktiskt. För en gångs skull. Eller flera, om jag ska var ärlig.

Så här är det.

• I år ska jag sticka det jag tycker är roligt, när jag tycker det är roligt.
• Jag ska starta nya projekt om jag känner för det, även om de gamla projekten inte är klara.
• Jag ska köpa garn när jag känner för det, men såklart med måtta. Jag har ju faktiskt en hel del redan.
• Och, jag ska sticka något till någon som inte förväntar sig det. Emellanåt. När jag känner för det.

Med andra ord. Allt är nästan som vanligt. Haha.

Bilden ovan, då. Vad har den med saken att göra då?
Absolut ingenting, skulle jag vilja säga. Det är en bild av mina försök att bota mitt stick-motorstopp. Det gick sådär.
Två försök på samma vantmönster till vänster. Det gick sådär. Ena varianten var rätt stickor och för tjockt garn. Alltså blev vantarna alldeles för stora. Dessutom blev färgerna inte alls bra tillsammans. Andra varianten var rätt stickor och för tunt garn. Alltså blev vantarna nog rätt lagom stora, men glesa. Nytt försök påbörjat igen, med tunnare stickor och det tunnare garnet. Resultat; lite mindre vantar, men täta och fina. Fast för korta, till och med för mina minihänder. Det går dock att åtgärda. Om garnet räcker. Ska väga det imorron.
Till höger ett försök på rutiga sockar. Ja, de var tänkta till Wille. Men, det gick sådär det också. De blev för små. Repade upp dem och började om med aningen tjockare stickor. Japp, de blev större. Passar nog en fyraåring kanske. Suck! Nu ligger de och skäms i skäms-korgen.

Nä, jag har ingen sån. Bara skojjade. Men skäms gör de, hoppas jag.

Utöver detta har jag börjat på ett par vantar ur boken Varmt & Stickat, Kallis fragment. De blir stooooora. Och detta trots att jag gått ner i stickstorlek från 2,5 mm till 2 mm. Jamen, hur svårt ska det vara!?

Så, motorstoppet fortsätter, men jag ger mig inte.