sockar

Sockan Leo!

7 maj, 2025

Äntligen är sockan Leo släppt ut i det fria! Det tog sin tid, men plötsligt hände det

Jag la upp den första sockan under pandemin nånstans, hösten 2020, och stickade den helt klar. Sen blev den liggande, Jag har haft den framme flera gånger sen dess och försökt skriva ihop mönstret, men det har hela tiden blivit tvärstopp på lite olika ställen i mönstret. Men plötsligt hände det! Jag la upp och räserstickade ett par rosa/röda och det kändes som om dimman lättade i hjärnan. Eller som om solen plötsligt gick upp. Och mönstret blev färdigt!

Såklart måste den allra första sockan få en maka, tänkte jag, och skulle rota fram garnresterna. Det gick åt pipsvängen, för det svarta garnet hade jag tydligen använt till Sockan Tånneryd. Nytt nystan av Novita Nalle beställdes, och då inser jag att de har ändrat sammansättningen i garnet. Från 75 ull och 25 polyamid till 80 ull och 25 polyamid, eller om det var tvärtom. Hursomhelst så kändes det nya garnet lite annorlunda än det gamla garnet. Varken bättre eller sämre, skulle jag säga, bara annorlunda.

Men sockarna då.. vad kan jag berätta om dem?

När min yngste som var liten önskade han sig en hund mer än något annat. Men pga. allergi kunde han aldrig få det. Till sist, strax innan en födelsedag, snyftade han lite och sa: – Kan jag åtminstone få en vandrande pinne?
Det kunde han inte… för såna fanns inte att få tag på, men istället fick han en ödla, en Leopardgecko, som blev högt älskad och som han döpte till Leo.

Sockan LEO är en flerfärgsstickad socka vars mönster alltså är inspirerat av vår älskade leopardgecko Leo.

Vad du behöver:
Sport-weight sockgarn i två färger, t.ex. Novita Nalle, Järbo Mellanraggi eller liknande.
Strumpstickor ca 2,5–3 mm (eller magic loop)
En portion stickglädje och en skvätt tålamod!

Sockan stickas uppifrån och ner med vriden resår i mudden och en klassisk förstärkt hällapp med kil. Leomönstret är inte svårt att sticka om du har någonsomhelst vana av flerfärgsstickat. Du behöver förstås vara beredd på att det kommer bli ett svårt fall av ”bara en fläck till”!

Mönstret finns på Ravelry

0 Comments

Stickat

Semesterns restgarnssockar

11 augusti, 2024

Restgarnsbonanza på semestern? Jajjemen! Blev det vackert? Njäe, kanske inte det vackraste jag gjort, men ändå rätt hyfsat väl?

Sockarna från förra inlägget är omstickade med lite fler maskor så att de passar fötter istället för gurkor eller bananer. Bra egenskaper för sockar, tycker jag. Och avmaskningsvolangen är åtgärdad. Jag fick ett fintfint tips på Instagram om att använda Jeny´s surprisingly stretcy bind-off fast med omslag bara på varannan maska.

I väntan på att hjärnhalvorna talar om för mig vad de egentligen vill sticka så fortsatte jag mitt korståg mot uråldriga, halvt suspekta restgarner. Andra paret från min restgarnspåse blev inte allt för galna i färgerna, det är de röd/grå/lila längst till vänster. Kanske behöver jag öva på att släppa kontrollen lite. Bara köra, liksom. Men kontrollmänskan i mig får hjärtsnörp av blotta tanken. Och så gör det ont i hela hjärnan. Jag skulle gärna vilja göra en tröja a la Laerke Bagger, men hjärtsnörpet och hjärnkontoret sätter stopp. Nån gång kanske det blir av.

Ytterligare två par sockor blev det med garn ur restgarnspåsen. De grönrandiga med rosa tuttar framtill blev väl inte helt lyckade, men de grå/svart/oragne blev inte så pjåkiga. De här fyra paren kommer förmodligen att få tjänstgöra som gästsockar här hemma.

Snart är det dags att ta tag i lite småstickat, alltså av typen som passar till småfolk. Kanske nån overalliknande sak. Jag såg något snyggt hos Imagine Wool på Instagram för ett tag sen. Men detta kräver ju beslut och det tycks jag fortfarande vara oförmögen till. Jag trodde semestern skulle lösa det, men nix.

0 Comments

Stickat

Hej från min förvirrade hjärna

27 juli, 2024

Min hjärna är lite trött för tillfället, men den börjar piggna till nu efter ett par veckors semester. Tror jag i alla fall. Inte helt säkert med tanken på hur den hanterade detta.

Så här (o-)funkar min hjärna just nu…

* Har inga pågående projektet kvar, och klarar inte att klura ut vad jag ska sticka.
* Hittar två restnystan, ett självrandande i regnbågens färger och ett självrandande i rosa och lila toner.
* Hjärnan tänker ”det här blir nog bra”.
* Lägger upp från tån så att jag kan göra av med allt garnet. (Ändå hyfsat klokt…)
* Ökar till jag har 48 maskor varpå ena halvan av hjärnan säger att det där blir för smalt! Andra halvan argumenterar emot och säger att den gillar att det blir 12 maskor på varje sticka. Jahopp.
* Stickar klart båda sockarna och ja, de blir för smala
* Avmaskningen blir superful och båda hjärnhalvorna minns varför jag helst stickar sockarna uppifrån.
* Repar upp ena sockan och börjar om. Med fler maskor. NERIFRÅN! IGEN!

Vad säger man? Garnet räcker länge? Och jag hittar oväntat snygga och oväntat fula färgkombinationer?

Stickar vidare medan jag funderar på vad jag ska sticka sen. När jag roat mig klart med detta.

0 Comments

Stickat

Restgarnssockar och längtan efter fluffigt och mjukt garn

9 mars, 2024

För att sysselsätta mina klickgalna fingrar under tiden jag funderar på vilket garn jag ska köpa så kör jag lite restgarnsstickning. De klickgalna fingrarna vill nämligen klicka hem allt mina ögon får syn på i garnväg, åtminstone det som är lite fluffigt och mjukt. Jag tror jag behöver fluffigt och mjukt just nu. Världen är hård och kantig och otäck. Då behöver jag fluffigt garn som motvikt.

Inför workshopen med Laerke Bagger rotade jag i all hast fram en del restgarn. Jag hade med mig betyyydligt mer än jag nånsin kunde behöva för en workshop på ett par timmar för det behöver finnas valmöjligheter, eller hur? Det som blev över efter workshopbravaderna hamnade sen tillbaka i restgarnshögen igen. Där har det sen dess legat och blängt på mig precis som det vill säga att ”Hörredu, du ska väl inte köpa mer garn! Vi finns ju!”

Så för att tysta det ganska betydande och högljudda restgarnlagret har det stickats sockar. En pytteliten del av lagret har nu förvandlats till ett par sockar. Det gråmelerade tog slut helt och av det röda blev det en ytterst liten tuss var. Tydligen var det två olika röda nyanser men det såg jag inte förrän jag sköljde upp sockarna. I torrt skick syns det nästan inte alls. Och den avvikande röda färgen hamnade i tån på båda sockarna. Ren flax, faktiskt. Strunt samma! Det är ju trots allt restsockar!

Som om inte detta vore nog så har jag ännu mer nyupplagt på stickorna. I garn som inte är nytt! Det kan knappast kallas för restgarn eftersom det aldrig blivit något färdigt av det. Mer urgammal stash, kanske. Från Hedenhös tid, eller tidigare. Nu måste jag väl få köpa fluffigt och mjukt garn? Flera sorter till och med. Om jag lovar att jag har en plan för det?

Fakta:
Garn: Tror det är rester i Falkgarn sport. Åtminstone stod det så på banderollerna som låg i samma påse som garnet.
Stickor: 4mm strumpstickor. Jag provade faktiskt att sticka med magic loop lite också, men det ÄR inte lika kul.
Inget mönster. Jag la bara upp en lämplig mängd maskor och stickade på.

0 Comments

Mina mönster Stickat

Om Tånneryd och en förvunnen ork

18 februari, 2024

Trodde du att jag var försvunnen? Att jag inte stickar något längre? Ha! Då trodde du fel. Det är bara orken som är försvunnen.

Jag är inte särskilt försvunnen, och jag stickar fortfarande. En hel del. Men orken finns inte att skriva finurliga texter om det, och inte heller för att ta snygga foton. Inte ens halvhyfsade faktiskt. En och annan ögonblicksbild från ett kvällsmörkt soffhörn kan ha slunkit ut på sociala medier, men det är nog allt.

Så hur löser jag detta? Kan det kanske funka med lite halvkassa foton? Det inspirerar förstås inte lika mycket, men kanske någon annan därute känner igen sig i bristen på ork och kan känna att det är ok att lägga ribban lägre. Texterna blir kanske lite kortfattade, men några få rader är nog bättre än inga rader alls. Vad tror du?

Ett annat symptom på hur sliten min hjärna är för närvarande är att jag inte längre har en lång kö på vad jag vill sticka. Inte så att jag betat av allt jag tidigare haft på min lista, utan mer att jag inte längre har lust att sticka det. Det har gått så långt att jag bara har ett pågående projekt. Åtminstone om jag bortser från kommande design som ligger och skäms i en korg bredvid soffan. Men de är inte pågående så de räknas inte. ETT projekt, liksom! Vem är jag?? Jag har inte varit monogamstickare sen jag gick i skolan. Om ens då.

Eftersom jag gjorde klart min Eun Sweater häromdagen så behöver jag lägga upp något nytt. Den Purpurea sweater jag stickar på just nu är snart för stor för att kunna tjänstgöra som tågpendlarstickning. Så, vad ska jag ge mig på? Jag har tre härvor underbart knallorange garn i sporttjocklek från Humlalyckan. Cirkus 975 meter. Det borde kunna bli en tröja va? Den vore fin utanpå min orangemönstrade sommarklänning. Men vilken tröja ska det bli? Jag har funderat på en Spring Fling, men är osäker på om garnet fungerar och om framförallt om det räcker. Spring Fling stickas i ullgarn, typ Rauma Finull, har jag för mig. Mitt garn är merino med en väldigt snygg twist som lär ge fin maskdefinition.

Eller ska det bli något med inspiration från Laerke Bagger? Just tie knots! Jag har lite roliga garner som nog skulle kunna bli en tröja i nån av hennes tekniker. Boken har jag ju faktiskt, signerad och allt, efter megaworkshopen med henne i början av Februari. I vanliga fall stickar jag sockar eller vantar i väntan på att ork och inspiration ska infinna sig, men jag råkade visst sticka för många Tånneryd socks så jag har överansträngt vänsterarmen. Det går finemang att sticka med rundstickor, men strumpstickor protesterar armen emot. Och jag som älskar mina strumpstickor.

Tånnerydsockan släpptes ut i det vilda i december och det har poppat upp en hel del stickade Tånneryd på Instagram, och varje gång det händer så blir jag sååå lycklig! Tusen, tusen tack för det varma mottagandet av sockan.

Lite fakta om Tånneryd;

Garn: Jag har stickat i Novita Nalle, Järbo Mellanraggi, Svarta Fåret Strong och med Hillesvåg Fjord. Starka favoriter är Novita Nalle och Hillesvåg Fjord. Nalle är slitstarkt och trevligt, och Fjord är helt underbart att sticka med. Jag hoppas det är slitstarkt också, men det får jag återkomma med när jag använt dem ett tag.
Stickor: 3-3,5 mm ungefär. Det beror lite på garnet. Fjord krävde tunnare stickor för att få rätt stickfasthet.
Mönster: Tånneryd socks, design av mig

0 Comments

Mina mönster Stickat

Sockan Tånneryd – teststickning

7 november, 2023

Socktober kom och gick, och sockor stickades. Mönster har också skrivits om än i lite långsammare takt än tänkt. Det har varit lite tvärstopp i hjärnkontoret.

Många nästan likadana sockar har det blivit, i olika färger, med olika hälkonstruktioner, i olika storlekar och i olika sorters garn. Och jag kan berätta att det minsann är lätt att gå vilse i siffrorna då. För även om jag inbillar mig att ”det där kommer jag ihåg till jag kommer hem” när jag sitter där och stickar på tåget till jobbet så gör jag inte det. Det är som bortblåst. Suck.

Men nu tror jag att jag fått ihop tillräckligt med text och siffror så att någon annan eventuellt kan sticka sig ett par sockar efter beskrivningen. Kanske. Det är värt ett försök.

Sockan, som ska heta Tånneryd, stickas från skaftet och ner, antingen med kortvarvshäl eller hällapp och kil. Lite flerfärgsstickning blir det också och en massa ränder. Låter det spännande?
Givetvis kan sockan stickas utan ränderna men det är roligare med, tycker jag.

Garnerna jag använt är Novita Nalle, Järbo Mellanraggi, Järbo Tencelraggi och Svarta Fårets Strong, men det går finemang med vilket sockgarn som helst i Sport-tjocklek. (alltså ca 260-300m/100g)

Är du sugen på teststickning, så hojta till! Du behöver kunna ha en socka färdig innan november månads slut, och jag tar helt emot dina synpunkter efter hand som du hittar fel och andra konstigheter.

0 Comments

Stickat

Bingesockar och yarnchicken

31 maj, 2023

Jag behövde nåt att sticka i bilen på Kristihimmelsklämfredagen och jag kände att min stora påse med garn till Dot sweater inte var helt optimal att packa med mig.

Så jag rafsade till mig ett nystan rött och ett nystan blått sockgarn och en liten tuss pärlgrått och for iväg. Tänkte att det där gråa räcker säkert för det är ju inte så mycket grått. Inte vet jag hur jag tänkte, för det är det ju visst!
Ja… Och så gick det ju som det gick… det pärlgråa räckte precis till ena sockan. Eftersom de flesta föredrar två sockar så jag fick jag dyka huvudstupa i restkorgen när jag kom hem. Och se på sjutton, där nere på botten låg en tuss till. För att var säker på att det skulle räcka till andra sockan så räserstickade jag. Jättefort! Men med ett och ett kvarts varv kvar tog garnet slut ändå. Mög! Tänkte jag. Och kanske några andra väl valda ord. Tills jag kom på att jag nog hade en liten snutt hängande på första sockan. Den snutten räckte! Men det var nätt och jämnt. Här snackar vi ett rejält yarn-chickerace.

Mönstret jag använt är Bingesockor av Erica Guselius, Dödergök och sockarna är mestadels stickade i Juniorraggi från @jarbogarn
Vad de grå tussarna är har jag ingen aning om. Kanske Drops Fabel. Kanske något annat. Jag stickade med mina 2,5mm trästickor från KnitPro. Det är ett under att de håller än, med tanke på de strapatser de varit med om.

Väldans rolig stickning var det iallafall. Vad ska jag nu ha som bilstickning?

0 Comments

Mina mönster Stickat

Sockan Röke och ett kommande jubileum

24 januari, 2023

Hej! Minns du mig? Det gör knappt jag. Men här är jag. Och ett nytt sockmönster har jag knåpat ihop.

Ja, alltså. Vad ska jag säga. Här är jag! Jag är tillbaka! Och jag insåg härom dagen att jag faktiskt har ett 10-årsjubileum runt hörnet. Det är alltså Mors lilla ylle som fyller 10 ÅR, inte jag. Jag är några år äldre än så. Nu finurlar jag på hur vi ska fira det här. Vad tycker du?

Mitt allra första inlägg för snart 10 år sen handlade om ett par Pippi-vantar jag gjort till min yngste son, och jag nämnde då något om att jag skulle skriva ner mönstret. Gjordes det? Nope. Men de blev faktiskt ganska bra, så det kanske är dags? De får ställa sig i kö efter allt det andra som är på väg ut ur min hjärna först. Om 10 år till kanske? Nä, jag bara skojade. Tror jag.

Något som HAR letat sig ur min hjärna och via stickor och garn sen satts på pränt är sockan Röke som jag skickade ut i världen precis innan jul, och för att komma igång med skrivandet här igen så tänker jag att det är hög tid att presentera de mönster jag faktiskt har gjort och publicerat. Nu kör vi. Först ut får bli senast släppta mönster.

Sockan Röke har fått sitt namn efter byn där min mormor och morfar bodde. Där fanns katter att kela med och en å att meta i. Där fanns jordgubbar, rabarber, blommor, äpplen och en snickarbod. På vintern åkte vi pulka ner för kvarnabacken. Morfar hade en traktor som vi fick åka med ibland. En sån där gammal, orange traktor utan tak. Strukturmönstret på sockans ovansida påminner mig om spåren efter traktorns hjul.

Sockan är stickad från mudden till tån i tunt sockgarn (fingeringtjocklek, ca 360 – 400 meter/100 gram) Det ribbade partiet på baksidan av benet göra att sockan sitter fint på plats, och gör också att sockan blir aningens högre baktill. Våra fötter är inte exakt likadana, så det är lite olika vilken hältyp som passar en bäst. Mönstret ger dig två därför olika alternativ till hälen. Antingen stickar du en häl med hällapp och kil, eller så väljer du en häl med förkortade varv. Och är du extra frusen om tassarna så kan jag glädja dig med att en tjockare variant är på gång. Med tanke på dagens elpriser så är det i allra högsta grad relevant med tjocka stickade sockar.

Vi kör väl lite fakta som vanligt.

Mönster: Sockan Röke,
Stickor: Strumpstickor 2,5mm
Garn: De blågröna är stickade i ett merinosockgarn som jag färgat själv. De vita är stickade i Drops Nord, ett sockgarn med lite alpacka i.

0 Comments

Stickat

Bergådalbana och teststickningar

7 november, 2020

Det går lite upp och lite ner med det mesta just nu. Till och med sticklusten. Men mest med humöret. Ena dagen känns det helt ok, för att nästa dag helt plötsligt kännas helt nattsvart. Det är frustrerande och påfrestande.

Det har varit ett tufft år för oss alla, det har det, och nu är det snart slut. På nattsvarta dagar så tänker jag att Ha! Vänta bara! Vi trodde att 2020 var illa, vänta bara tills vi ser vad 2021 ska slänga i ansiktet på oss. Men på de bättre dagarna känner jag att nu kan det bara bli bättre. Är ni likadana?

Häromveckan kände jag mig på topp en kort stund. Kastade mig in i ett par teststickningar samtidigt som jag har plitat ihop ett nytt vantmönster i Lettlopi (jajjemen, ni får snart se) och stickar vidare på ett par tröjor. Några dagar senare tog allt stopp. Någon dag stickade jag faktiskt inte alls. DET är allvarligt!

Men så vände det igen, lite kort, i onsdags när jag äntligen fick umgås med min äldste son som jag oroat mig så förtvivlat för. Ni som känner mig vet att han fick Covid i våras, och han har nog aldrig blivit helt bra från det. För ett tag sen försämrades han igen och det konstaterades att han hade många små proppar i lungorna OCH en inflammation i lungblåsorna. 27 år ung. Det har tagit hårt på hönsmammas hjärta, kan jag säga. Därför kändes det oerhört skönt att få träffa honom och krama om honom ordentligt. Var rädda om er, säger jag bara. Det där är inget vi vill råka ut för.

Sen har det Amerikanska valet påverkat mig på något märkligt vis i år, och det tycks ju aldrig bli avgjort. Så i torsdags föll jag ner i det svarta hålet igen. Ingen stickning alls. Men det rättar till sig igen, och idag känns det riktigt bra. Det hänger naturligtvis ihop med att jag fått umgås med sonen idag igen.

Så, japp, vi kör bergådalbaneliv här just nu. Det blir åtminstone inte enformigt. Under tiden stickar vi oss igenom det här. Tillsammans!

Men teststickningarna då, undrar ni kanske. Jo, den ena är klar och finns nu på Ravelry, och den andra är på gång. Den ena är spets och flätor och den andra är flerfärgsstickning. Lite variation är bra.

Och vanten jag skapat är flerfärgsstickad även den. Jag har ritat och stickat, suddat och repat, ritat igen och stickat igen. Så som man gör. Och nu tycker jag att jag nått dit jag vill med den. Det återstår ”bara” att skriva ner och sticka en vante till. För det brukar vara fint med en på varje hand. Det var lite roligt med denna vanten. Jag hade min lillasyster i åtanke när jag ritade och stickade den, fast hon var helt ovetande. Så skickade hon mig en bild på en kappa hon köpt, och meddelade att nu behövde hon minsann ett par nya vantar som passar till den. Jag kan säga att vanten och kappan är en perfekt kombo. Så kan det gå.

Sockan på bilden är en av teststickningarna. Jag har följt tjej från Johannesburg länge och hon la ut en fråga om teststickning av sockar åt henne. Jamenvisst, tänkte jag. Det gör jag gärna. Jag hade ju bara en handfull projekt på gång så det fanns absolut plats för ett till. De heter Cable & Lace socks och finns nu tillgängliga på Ravvan. Spets- och flätmönstret är väldigt enkelt att memorera och mönstret är välskrivet. Rekommenderar det varmt.

Fakta:

Mönster: Cable & Lace socks av Bigger than life knits
Stickor: 2,5 mm strumpstickor. Mönstret är skrivet för magic loop, men ni vet ju hur jag älskar mina strumpstickor.
Garn: Merino sock från Humlalyckan, i en fantastisk vårgrön färg.

0 Comments

Stickat

En tjuvstart på Socktober

30 september, 2020

Vet ni. Imorgon är är det Oktober igen, eller Socktober om du så vill. Min vana trogen är jag i fullständig osynk med tiden.

Medan många laddar för att verkligen sticka sockar i Socktober inser jag att jag i år råkat tjuvstarta det hela. Socktember låter inte lika klatschigt. Men det är som det är. Tre par har jag klämt fram om jag inte missminner mig. Nej, förresten. Fyra par blir det minsann.

Hur gör ni med såna här grejer. Ja, typ Socktober eller för all del bara en allmän hype att ALLA ska sticka samma sak. Tröjan Trouville är väl det senaste exemplet, och nån sjal som heter Hallén. Alla, precis alla, verkar sticka på dem eller ha ett stort sug att börja på dem. Eller är i färgväljartankar, kanske? Hur gör ni? Hoppar ni på trenderna?

Jag ska villigt erkänna att jag ganska ofta blir får lust att hoppa på de där grejerna när de dyker upp. Suget blir stort, så att säga. Men oftast avstår jag numera. Jag har upptäckt att det inte blir någon njutstickning längre då, utan snarare en tävling. Folk sprutar ju ur sig den ena vackra saken efter den andra och tycks bli färdiga innan de ens börjat (förnuftet förstår att det inte är möjligt, men ni förstår nog vad jag menar), men jag lutar mer och mer åt det får ta tid. Är det inte värt att göra långsamt så är det inte värt att göra alls.

Det där låter ju fint, eller hur? Det är det, men det är svårt! Svårt att inte dras med. Svårt att stå emot suget. Jag erkänner att jag är sugen. Jag erkänner att jag leker med tanken att göra en stash-dive (inte stage-dive, det är nåt heeeelt annat) för att se om jag har något passande garn. (det har jag, tro mig) Ibland går jag till och med så långt att jag faktiskt dyker ner i min garngömma, men har det gått så långt så är risken stor att jag hittar rätt garn och lägger upp. Jag är ju bara människa!

Så jag är nyfiken! Hur hanterar ni sånt här?

Nä, hörrni. Nu spårade jag ur lite. Sockar skulle detta ju handla om. Jisses. Min hjärna, alltså. Helt oberäknelig.
Sockar har jag alltså stickat – i parti och minut – trots att det bara varit Socktember och inte Socktober. När jag var hos TantUlltuss på workshop för ett tag sen så köpte jag ett par nystan Filcolana Arwetta i en vacker melerad beige färg. De planerade jag sticka något ur boken 52 weeks of socks med, för jag kände att den boken på något sätt krävde neutrala färger. Plus att det är vackert. Det ÄR roligare att sticka färgglatt, men i ärlighetens namn har en större användning för sockar i neutrala färger. Jag fastnade för sockan Vervain och den var verkligen superrolig att sticka. Lagom mycket som händer så det hinner inte bli tråkigt.

Om jag tänker efter så är det alldeles rimligt med lite spetsstickning, för de andra tre paren har varit ett par med strukturmönster, ett par tjocksockar och ett par med vändbara flätor. Saknar bara ett par flerfärgsstickade nu, men det råder jag snart bot på. Det är redan ett par på stickorna. Ni som följer mig på Instagram och Facebook har redan sett tjocksockorna (teststickning för Knitritious) och de med strukturmönster (teststickning för Marceline Smith)

Nu ska jag sitta här och stå emot lusten att lägga upp en Trouville en stund, och sticka lite på min LoveNote eller kanske Flow. Eller kanske ett par sockar till.

Fakta om sockarna på bilden:

Garn: Filcolana Arwetta i en melerad beige färg, nr 971 tror jag bestämt.
Stickor: 2,5 mm Knitpro trästickor
Mönster: Vervain av Sachico Burgin

0 Comments

Older Posts

Äntligen är sockan Leo släppt ut i det fria! Det tog sin tid, men plötsligt hände det

Restgarnsbonanza på semestern? Jajjemen! Blev det vackert? Njäe, kanske inte det vackraste jag gjort, men ändå rätt hyfsat väl?

Min hjärna är lite trött för tillfället, men den börjar piggna till nu efter ett par veckors semester. Tror jag i alla fall. Inte helt säkert med tanken på hur den hanterade detta.

Trodde du att jag var försvunnen? Att jag inte stickar något längre? Ha! Då trodde du fel. Det är bara orken som är försvunnen.

Socktober kom och gick, och sockor stickades. Mönster har också skrivits om än i lite långsammare takt än tänkt. Det har varit lite tvärstopp i hjärnkontoret.

Jag behövde nåt att sticka i bilen på Kristihimmelsklämfredagen och jag kände att min stora påse med garn till Dot sweater inte var helt optimal att packa med mig.

Hej! Minns du mig? Det gör knappt jag. Men här är jag. Och ett nytt sockmönster har jag knåpat ihop.

Det går lite upp och lite ner med det mesta just nu. Till och med sticklusten. Men mest med humöret. Ena dagen känns det helt ok, för att nästa dag helt plötsligt kännas helt nattsvart. Det är frustrerande och påfrestande.

Vet ni. Imorgon är är det Oktober igen, eller Socktober om du så vill. Min vana trogen är jag i fullständig osynk med tiden.

Kommentarer