Fru Annorlunda och 70-talsvantarna

I ämnet Annorlunda design har vi nu kommit till dessa vantar. Jag har, som jag skrivit tidigare, kommit fram till att jag har en förkärlek för annorlunda design och annorlunda lösningar när jag väljer stickprojekt. Det är inte ens alltid jag tycker det är snyggt, men jag MÅSTE liksom veta hur man gör. Och veta om jag kan göra det.  Nå, denna gången kan jag konstatera att jag absolut kan göra det här, men är de snygga? Tja, jag är rätt förtjust i dem. Jag gjorde dem medvetet olika, men med samma färger. Det blev lite 70-tal över dem.

Utseendet skapas med hjälp av förkortade varv. Väldigt många förkortade varv, faktiskt, så det är absolut ingen mindless knitting. Det är rysligt lätt att gå vilse i vilket varv man är på och helt missa var man ska vända. Jag bestämde mig vid andra försöket (det första visade sig bli för litet) att använda stickmarkörer vid varje vändning för att ha koll på när jag skulle vända och för att inte missa att plocka upp och sticka omslaget när det var dags. Många stickmrkörer blev det. En sån himla tur att jag råkade köpa på mig några såna tidigare i sommar. Några och några, förresten. Hundra stycken var det, så de räcker nog ett tag. Alla behövdes dock inte här, som tur var.

När vantarna var nystickade hade de en väldigt märklig form, men mycket av det rättade till sig när jag tvättade och formade dem. Resten rättar till sig när man tar dem på sig. Kort sagt, jag är nöjd med de här vantarna men jag längtar absolut INTE efter att börja använda dem. Jag är inte färdig med sommaren än.

Fakta om vantarna;

Garn: Rester av Svarta fårets Raggsocksgarn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Kinos av Tiina Väätäinen