Stickat

Krumeluriga vantar

20 mars, 2017

Detta mönstret alltså. Evighetslång mudd i tvåfärgsresår, corrugated ribbing tror jag det heter på utrikiska, och på pyttestickor dessutom. Det tog evigheter att sticka. Eller ja, inte evigheter kanske, men väldigt lång tid. Eller, nä, kanske inte så lång tid egentligen. Det var nog mest som det kändes eftersom jag längtade efter att sätta tänderna (?) i själva mönstret. De där keltiskinspirerade (heter det så?) virvlarna är  snygga!

Jag insåg redan från början att jag skulle behöva gå ner i stickstorlek för en gångs skull. Garnet jag använde är lite tjockare än det rekommenderade garnet, så det gällde att hålla stickningen tight för att vantarna inte skulle bli groteskt stora. 2 mm stickor fick det bli, och det var nog tur det. De blev rejält stora ändå. Inte så stora att de är oanvändbara, men väldigt mycket för stora för mig. Det säger i och för sig inte så mycket. Jag tror de är lagom för en normal manshand. Då återstår bara svårigheten att hitta en man som vill ha mönsterstickade vantar med röda hjärtan på. Det känns som om jag kanske skulle valt andra färger, men strunt samma. Det löser sig alltid.

Mönstret var väldigt kul att sticka, åtminstone när resåren var avklarad, men man skulle inte tro att det gick att memorera mönstret. Varje gång jag trodde (inbillade) mig att jag fått kläm på virvlarna så gick det åt skogen. Varje gång! Jag har stickat så mycket baklänges på de här vantarna så jag blir helt matt. Men vad gör det om hundra år? Vantarna är klara och jag är nöjd med dem. Dock måste jag erkänna att de inte är tvättade och blockade på bilden här. Det brukar jag göra innan jag fotograferar, men jag var för ivrig för att vänta. Så här är de. I all sin oblockade glans.

För övrigt fortsätter jag med alla mina påbörjade projekt. Sjalen Mrs Watson, Martjärnvantarna, en Linuxpingvin, ett par flerfärgsstickade sockar och så sockar i glittergarnet jag råkade köpa på stickcaféet häromhelgen. Det är förresten inte schysst att förlägga ett stickcafé i en garnaffär. Jag fick ju lägga halva tiden på att gå runt och klappa allt garnet. Två nystan sockgarn med glitter propsade på att följa med hem och vem är jag att säga emot? Jag hoppas det går att fotografera det så att glittret syns sen. Det märker vi nog så småningom.

Fakta om vantarna då;

Garn: Grått tvåtrådigt ullgarn från Kampes och rött tvåtrådigt ullgarn från Klippan
Stickor: 2 mm strumpstickor
Mönster: Celtic Inspired Mittens av Janet Welsh Knits. Finns på Ravelry.

Detta är kanske också något för dig

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.