Stickat

Den röda klänningen

29 december, 2016

juleklanning

Flera gånger har jag nämnt en röd klänning som bråkat med mig. Bråkat ordentligt! Här är den nu. Den är levererad till lillprinsessan Wilma och nu återstår det att se om den ens går att använda. Mest bekymrad är jag över ärmarna. De var nästan omöjliga att montera. I värsta fall går de att sprätta bort igen så man kan använda klänningen som helt ärmlös. Borde funka.

Mönstret hittade jag i en handarbetsbok, Stora boken om handarbete, från 70-talet som jag fick av kära svärmor. Huvva vilka underliga skapelser det fanns i den boken! Kjolar där tyget var trasmattor och jeansklänningar av lappar. Det var säkert supermodernt då, men det gjorde mig inte speciellt sugen att prova. Den här klänningen gjorde det däremot. Mönstret skulle precis lika gärna ha publicerats idag. Trodde jag.

Det första jag gjorde var att räkna om mönstret så att jag kunde sticka kjolen på rundsticka. Inte helt lätt, kan jag lova. Trots att det inte borde vara raketforskning. Har absolut ingen aning om var jag gick vilse, men galet blev det. Bara att repa upp och prova igen. Och igen.
Klänningen fick sen följa med oss till Kreta där jag stickade lite vid poolen. Det ledde till ett samtal om stickning med en väldigt trevlig norsk dam. Stickning ÄR en bra öppning till samtal med helt okänd människor, inte alls den syssla för enstöringar som man kan tro. Eller, jo. Det kan det nog också vara. Samtalen kräver att man stickar på allmän plats, förstås.

Nåväl. Klänningen blev färdigstickad och ärmstumparna likaså. Då infann sig det största problemet. Jag fattade överhuvudtaget inte hur jag skulle få dit ärmarna på ett vettigt sätt. Beskrivningen gav mig inte mycket och inte bilden heller. Hela klänningskrället hamnade i skämslådan. Långt ner. Under en massa garn. Där låg den i några månader tills jag inte kunde ignorera den längre. Om Wilma skulle ha en chans att passa i den var det verkligen hög tid att göra klart. Klänningen tvättades och blockades lätt. Ärmarna fick en hårdare behandling i blockningen. Och så sydde jag då i dem. På det enda sätt som gick. Rätt eller fel, snyggt eller fult? Det är frågan. Den största frågan är dock om den går att använda. Därom tvista de lärde fortfarande. Nä, det gör de såklart inte. Det blir som det blir.

Lite fakta kan jag erbjuda, åtminstone.

Garn: Himalayan Mercan, väldigt mjukt och trevligt, men det delade sig väldigt lätt. Någon favorit är det nog inte.
Mönster: Småflickornas lilla fina, från Stora boken om handarbete
Stickor: 3 mm rundsticka

 

 

Detta är kanske också något för dig

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.