baby

Oj, vilken helg vi hade! Jag pratar naturligtvis om helgen på Marstrand och Stickfest i Väst. Jag säger bara Oj!

Förväntningarna på helgen var höga. Skyhöga. Nästan så att jag var orolig över att just därför bli besviken, men det hade jag inte behövt fundera på.  Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det hela utan att det låter helgalet. För det är helgalet med ett helt hotell fullt av garnnördar som sitter och stickar i varenda hörn. Det betraktas som helt normalt att gå fram till vilt främmande människor och börja klappa på deras kläder. Ja, åtminstone det som man kan anta att de stickat själva, men man skulle förmodligen komma undan med att klappa även på kläder som inte är egenhändigt stickade.

På fredagskvällen var det gemensam middag, föredrag av fantastiska  Beatrice Olsson och garnlotteri, och kvällen avslutades med en stick-quiz. På lotteriet vann jag i vanlig ordning inget (jag tröstar mig med att jag har tur i kärlek istället för spel) men på quizen blev det utdelning. Vårt lag kom fyra och eftersom alla deltagande lag fick pris så blev vi inte lottlösa. En vacker härva garn var blev utdelningen. Jag fick en väldigt vacker härva Manos del Urugay Silk Blend, och det är verkligen inte illa.

Men jag höll ju på att glömma! När vi checkade in fick vi en goodiebag som visade sig vara full av garn, mönster, stickor, stickmarkörer och sånt trevligt. Det förväntade jag mig verkligen inte! Vilken härlig möjlighet att prova garnsorter jag aldrig testat förr. Vi fick till och med ett nysta med en angorablandning. Mjukt som en kissekatt var det. Hur i all världen jag ska kunna sätta stickorna i den godbiten vet jag inte. Nå, det lär väl ge sig så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att öppna påsen och klappa godbiten då och då.

På lördagen hade vi alla tre anmält oss till en kurs i tvåändsstickning. Jag ska erkänna att jag inte riktigt vågat ge mig på det där själv. Det skulle ju vara så förfärligt svårt, hade jag hört. Snudd på omöjligt. Men så där förfärligt svårt var det inte tycker jag. Det tar tid och koncentration, åtminstone som nybörjare, omöjligt var det inte. Mitt första projekt kommer att bli ett par halvvantar. Kanske klara nästa vinter, eller nästa igen, vi får se. De är inte ens påbörjade än.

Lördagskvällen bjöd också på en god gemensam middag och på en tävling. Enligt traditionen skulle den snabbaste stickaren i väst utses. Vi hade inte anmält oss till tävlingen i år, men jag måste erkänna att jag blev lite sugen att vara med. Kanske nästa år?

Söndagsförmiddagen ägnade jag åt en kurs för Maja Karlsson, Majas Manufaktur, i fotografering för sociala medier. Vi var bara sex deltagare så vi hade verkligen möjlighet att ta till oss en massa kunskap. Vi fick massor av tips och goda råd och skulle sen själva fotografera för glatta livet. Kreativiteten och inspirationen flödade, vi hjälptes åt och lånade glatt rekvisita av varandra. Många foton togs utomhus och jag undrar vad förbipasserande tänkte när man låg på alla fyra på bryggan och fotograferade stickade pryttlar. Fotot på tröjan här ovanför är ett resultat av kursen och det lär dyka upp fler här framöver. Det svåra blir att välja vilka foton jag ska använda. Nedan syns Maja med sina hängivna elever. Letar du upp samma bild i mitt Instagramflöde så är deltagarna taggade där, ifall du skulle vilja följa någon av de andra.

Jamen, den gula tröjan då? Jo. Det är den där tröjan från vår Knit-A-Long som jag råkade tjuvstarta rätt kraftigt på. Jag tror jag är förlåten för det för jag får fortfarande vara med på stickcaféerna och på Knit-A-Longen. För säkerhets skull stickar jag en Flax-tröja till och den började jag på när jag skulle. Inget fusk där inte. Den gula räknar jag inte heller som fusk, bara som en väl tilltagen provlapp.

Medan jag stickade på den mjuka, fina, maskrosgula Flaxtröjan insåg jag att det snart skulle födas en liten baby i vår närhet och plötsligt var det fullt rimligt att sticka klart tröjan. Det lilla livet kunde ju faktiskt födas precis när som helst. Nu har han kommit till världen och imorgon kommer den att överlämnas. Håll tummarna för att den passar!

Lite fakta om tröjan då;

Garn: Superwash merino handfärgat av Garnlycka. Färgen heter Dandelion.
Stickor: 3,75 mm rundstickor, Hiya Hiya Sharp, och till ärmarna 3,5 mm  strumpstickor i bambu. Jag hade inga strumpstickor i 3,75 mm men det blev ungefär samma stickfasthet med bambustickorna. De är så motsträviga att sticka med så det blir lite lösare än de lättstickade Hiya Hiya.
Mönster: Flax Light av Tin Can Knits. Superbra nybörjarmönster om du inte provat sticka på engelska tidigare.