Browsing Tag

sticka från stashen

Stickat

Rensning i garnhörnan och en babykofta

11 juni, 2025

 

Garnet bredvid min soffhörna började mest likna kaos. Till och med jag insåg det till sist. Dags för städning, alltså.

Kaoset hann bli ett ännu större kaos innan jag fick lite ordning på det. Med betoning på ”lite”.  Burken med små nystan av sockrester är nu överfull så locket hoppar nästan av.   Garnnystan av samma garntyp eller tjocklek får nu samsas i ziplock-påsar så det blir tydligare vad som finns. Och visst är det märkligt vad man kan hitta när man får lite ordning på´t!

Två bruna nystan av ett merinogarn jag troligen fått i nån goodiebag nånstans, t.ex.  Vad räcker det till då? blev ju den naturliga frågan. Jag for in på Ravelry och började söka efter något som passade mängden och tjockleken, och jodå. Visst räcker det till något! Tillsammans med en tuss vitt restgarn blev det en babykofta. Jag veeet, det är mycket babystickat här nu. Men det är ju så roligt att sticka! Och det blir så gulligt!

Jag använde mig av Järbos mönster på tröjan Gerbera (design av Agnes Brandels) , men modifierade den till kofta istället. Svärdöttrarna har tyckt att kofta är mer användbart till så små bebisar. Det innebar bara lite omräkning så att kortvarven kom på baksidan av koftan, men det var inget avancerat. De söta pärlemorknapparna kommer från knappskatten jag fick av min chef för ett tag sen.

Nu är koftan färdig och det betyder att jag bara har två projekt på stickorna! 😮 Vem ÄR jag? Två projekt? Och inga sockar?!  Båda kvarvarande projekt är designade av ElidaVirack, Notorious Knitter. Alltså.. har du inte stickat något efter hennes mönster än så gör´t! Maken till finurliga lösningar och rolig stickning finns nog inte. Och mönstren är oerhört välskrivna. Mer om dem kommer en annan gång.

Men det där med att jag inte har något sockprojekt på stickorna. Det är allvarligt och måste åtgärdas direkt. Lätt fixat var det, för nu är ett par upplagda. Ett kommande mönster blev det. Jag kan visst inte sluta sticka de sockarna. Det bådar gott!

Lite fakta om koftan:

Mönster: Gerbera babysweater, design av Agnes Brandels för Järbo
Stickor: 2,5 och 3 mm
Garn: Adriafil Genziana och en snutt av vitt Drops Nord

0 Comments
Stickat

Inte monogamstickare längre, va?

20 april, 2024

Det här kallar vi inte för en monogamstickare va? Nej, precis! Så jag kan väl räknas som tillfälligt botad från den åkomman nu.

Är fyra tröjor för mycket att ha på stickorna samtidigt? Lite, kanske? Men jag har goda skäl för dem allihop. Jag lovar!

Min gröna Purpurea Light kunde varit färdig om jag inte kört slut på garn. Jag har ca 80 varv kvar på sista ärmen och den lilla tussen som finns kvar kommer aldrig att räcka oavsett hur fort jag stickar. Jag har insett det nu. Därför får den vila på Sleeve Island tills jag kunnat ta mig till Humlalyckan och köpa ett nysta till av Holst Titicaca.

Den blåmelerande Spring Fling vilar emellanåt. Mest för att jag tycker ärmarna är tråkiga, men lite för att garnet inte är så kul att sticka i. Det är ett garn från den tiden när jag beställde garn från Turkiet och blev nyfiken på ett garn de skrev var gjort av papper. Milde himmel… Men färgen är fin, tycker jag. Och Laerke Bagger var tydlig på workshopen, allt garn får vara med! Så jag rotade fram eländet från botten av garngömman och rev upp en påbörjad kofta i spetsmönster (!), och så la jag upp denna. Jag tror faktiskt det blir en bra sommartröja till mig, om jag blir klar med ärmarna innan sommaren är slut.

Den ljusa flerfärgsstickade längst nere till vänster är Pohjola sweater och den är jag helt kär i, förutom att jag tycker den blir för ljus. Jag hoppas att den blir mer balanserad när jag kommer ner till kroppen som ska bli beigemelerad. Den är min tågstickning och får på INGA villkor stickas på någon annanstans så länge den får plats i väskan. (vilken den snart inte gör)

Den högra flerfärgstickade tröjan är verkligen ingen tågstickning.  Jag har en hel låda med garn bredvid soffan, och den byter färg precis hela tiden. Det största problemet med den är att färgerna är så snarlika varandra både i själva garnet och i diagrammet så det är helt omöjligt att sticka på den så snart det börjar mörkna. Nu är det som tur är ljust ganska länge, så det blir några varv då och då. Mottagaren har sagt att det räcker att den är klart till hennes 60-årsdag så det är ingen panik. Det är ju flera år till dess! Drops Air är verkligen inte det optimala garnet att sticka flerfärgsstickning i, men den lär bli varm, mjuk och lätt.

Nu när jag skriver detta så inser jag att jag väldigt snart måste lägga upp något nytt, annars har jag ingen tågstickning. Ska det kanske bli dags för den orange tröjan? En tråd merino och en tråd Titicaca. Kanske en Ranunculus?  Den ska bli en tröja att ha utanpå en sommarklänning jag har, så det kan nog passa med en lite luftig tröja.

Nu blir det mycket fakta, så det blir inte så mycket detaljer som jag brukar

Purpurea light av Teti Lutsak stickas i Holst Coast tillsammans  med Holst Titicaca
Spring Fling av Pillerstickarn stickas i pappersgarn (?!) från Turkiet
Pohjola Sweater av Sari Nordlund stickas i Drops Nord
Pie sweater av Sigrun Gilje Hindal för Garnius stickas i Drops Air

 

0 Comments
Stickat

Anar en (o)röd tråd

1 maj, 2022

sweaters

Den senaste tidens stickning har något gemensamt. Mer än en sak, faktiskt. En av sakerna är faktiskt ett medvetet val, även om jag inte riktigt insåg omfattningen.

Vi börjar med som syns tydligast. Lite lätt enahanda rent färgmässigt va? Jajjemen. Men jag kände att garderoben behövde lite mer neutralt färgade tröjor. Det kan vi väl konstatera att jag lyckats med. Linbeige, cappuchinofärgat med turkosa pluppar, naturvit och ljusgrå. Ursnygga färger, tycker jag. Åtminstone tre av dem. Det cappuchinofärgade var väl inte riktigt vad jag trodde när jag köpte det en gång, men med lite vit silk-mohair blev det helt ok.  Den pågående tröjan går aaaaningens mer i färg. Den är åtminstone ljust rosa.

Färgskalan är som sagt inte det enda de här tre har gemensamt. Ånej. Samtliga har legat i en trave och blängt på mig i flera veckor, precis bredvid min stickhörna, för givetvis är inte trådarna fästa på någon av dem.  Och inte heller har de blivit tvättade och blockade, vilket man tydligt ser på de egensinniga maskorna.

Och varför har de då legat där i soffhörnet och blängt på mig ett tag? Jo. Jag hade fått för mig att de blivit för korta allihop. Trots att jag mätt dem och stickat efter mönstren. I vissa fall har jag till och med provat dem för att avgöra längden, men ändå var jag säker på att de var på tok för korta. Hjärnspöken.

Jag tog mig i kragen och fäste trådarna och har nu tvättat och format tre av tröjorna. Så, vad blev facit så här långt?  Jo, två av de tre ÄR faktiskt aningen för korta. Den grå har jag bestämt att jag är nöjd med nu. Den cappuchinofärgade får antagligen förlängas ett par centimeter. Den vita är värst av dem. Den behöver förlängas en decimeter, och halsringningen ser inte klok ut. Lintröjan är fortfarande otvättad så vi får se hur det går där. Jag tappar sugen lite på grund av det här. Med tanke på min ringa längd borde tröjor stickade efter mönster inte bli för korta såvida de inte är rejält croppade från början.

Nu glömmer vi detta och går vidare. På stickorna nu har jag min ljusrosa tröja. Den ska då fasen inte bli för kort!  Och sen är jag definitivt redo för färg. Grönt kanske? Eller en riktigt maffig röd? Vi får se vad jag hittar på vår garnturné till Kalmar och Öland nästa helg. Det blir besök på Elkmarket Yarn i Uråsa på vägen dit, och så är det bokat ett besök hos Sticka på Alvar.

Utöver detta stickar jag Leo-mössor så stickorna glöder. Alla storlekarna måste testas så att ihoptagningarna upptill funkar. Sen får vi se när det publiceras. Det kanske inte är mösstickarväder så här års, precis.

Fakta om tröjorna, uppifrån och ner;

Garn:  En tråd Plötulopi i färgen Ash heather och en tråd Knitritious MoSi i färgen Älvorna dansar. Faktiskt mitt första försök med ospunnet garn, och det var en trevlig upplevelse. Mer sånt blir det.
Stickor: 3,5 och 5 mm stickor
Mönster:  Koyamae (även kallad Korvmojen eftersom jag aldrig kunde komma ihåg vad den hette) av Joanna Ang

Garn:  En tråd Holst Coast i färgen Ecru och en tråd naturvit silkmohair av okänt ursprung.
Stickor: 4 mm stickor
Mönster:  Intertwined av Anna Johanna

Garn:  En tråd Socki Fine i färgen Mocha sprinkles och en tråd naturvit silkmohair. Troligen samma som i Intertwined.
Stickor: 4 och 4,5 mm stickor
Mönster:  Elsa in the woods – en teststickning för Ellanbellan knits

Garn:  100% lingarn från Garnspecialisten
Stickor: 4 mm stickor
Mönster:  Ursina av Jaqueline Cieslak

Åh! Jag insåg just att tre av tröjorna har ytterligare en sak gemensamt! De har stickats med två trådar, varav en Silkmohair. Lite förutsägbar är jag nog…

0 Comments
Stickat

Slakta stashen?

2 februari, 2022

 

Slaktar ni stashen? Eller följer ni bara podden Mamma stickars hashtag #slaktastashen och dreglar och suktar lite efter allt som läggs ut?  Det gör inte jag. Det är lika bra att var tydlig med en gång. Här slaktas ingen stash. Punkt.

Eller. Jag kanske ska säga så här; jag förstår att det är en riktigt god idé att låta ett oälskat garn flytta vidare till ett nytt hem där det kan bli ett älskat garn. Det är ganska rimlig. Men jag har svårare att greppa är hur ett garn kan vara oälskat. Jag älskar allt mitt garn. Till och med det som kan kallas fulgarn. Jo, jag lovar! Fast kanske jag inte riktigt älskar ett garn i 100% akryl lika mycket som ett underbart garn med en gnutta cashmere eller alpacka, men inte är det oälskat helt och hållet. Det handlar mer om att cashmere och alpacka är mysigare för händerna än akryl.

Jag kan också förstå att man kanske vill låta ett oälskat garn flytta till ett nytt hem för att göra plats för älskat garn som man längtat efter att köpa från t.ex. någon av våra fantastiska handfärgare. Det är jag helt och hållet med på. För glöm inte bort dem i all slaktastashen-iver. De behöver fortfarande sina kunder (=oss) för att kunna överleva. Och utan handfärgare vore sticklivet väldigt mycket tråkigare. Håll med om det!

Frågar du min käre man så tror jag han funderar lite över när jag ska hinna sticka upp allt garn jag har, men det frågar vi inte honom va? Kan vi vara överens om det? För jag skulle faktiskt behöva ligga i som en rem om jag skulle köra slut på mitt lager av tvåtrådigt ullgarn. Jag erkänner det. Men vem vågar risker att bli utan material till nya vantar? Va? Inte jag, iallafall. Och ull är en riktigt bra isolering i huset, samtidigt som det fungerar som pensionssparande. Win-win, liksom.

Trots att det har märkts dåligt här på morslillaylle.se så har jag faktiskt jobbat på ganska bra med att sticka från min stash. Nu när dagsljuset börjar återvända ska jag försöka fotografera lite mer och dela med mig. Något jag KAN dela med mig av redan nu är en tröja jag stickade under 2021 och som jag verkligen älskar. (jaaaa… fotona är från i somras och inte särskilt bra, men det är fasen inte lätt att plåta en svart tröja i solsken) Jag, som brukar säga att jag aldrig vinner något, vann faktiskt garn hos Tant Hulda i augusti 2020. 300 gram av hennes fantastiska ILO-garn i alpacka, vann jag. Ja, jag visste förstås inte då att det var fantastiskt, men jag hade hört talas om det.

Efter mycket funderande valde jag svart garn. Inget färgglatt här, inte. Och av det valde jag att sticka en tröja med en rejäl panel med spetsstickning på ryggen. Varför göra det enkelt för sig. Jag började så smått under hösten 2020 och insåg redan från början att det här måste få ta tid. Minst ett år räknade jag med. Men, redan i maj 2021 var tröja färdig. Och jag älskar den verkligen! ILO-garnet i 100% alpacka beter sig inte som det billiga alpackagarn jag stickat av tidigare. Detta garnet håller formen på ett helt annat sätt, och tröjan är precis lika fin idag som den var när jag blev klar med den. Jag kan inte annat än att rekommendera det varmt. Nej, jag har inte betalt för att säga så. Säger jag något så tycker jag det.

Så, vad stickade jag då? Jo, det blev en Filigree Sweater av Julie knits in Paris. Ett fantastiskt välskrivet mönster, måste jag säga. Spetspanelen var inte att leka med i början, men heller inte så svår att jag inte skulle göra om det. Hmm. Det kanske jag skulle göra. Men i vilken färg då? Det tål att tänkas på. Jag lovade Anna på Tant Hulda att visa upp tröjan när den blev klar, och min plan var att kika in till henne i butiken i Lund. Men det kom en pandemi emellan och jag har inte varit i Lund på över två år nu. Jag kommer så snart världen tillåter. Det lovar jag.

 

Fakta:

Garn: Tant Huldas ILO yarn i 100% alpacka.
Stickor: 3 och 3,75mm rundstickor
Mönster: Filigree Sweater av Julie knits in Paris

 

0 Comments
Stickat

Hej å hå, och hoppsan och förlåt

31 januari, 2021

Filigree

Lite Hej å hå, en stor del Hoppsan och ett litet men ångerfullt Förlåt får det bestämt bli. Så går det nämligen när jag inte har koll på mina pågående projekt

Jag tröttnade som bekant på alla Knitalongs som jag gav mig på innan jul, och fick stället ordentlig fart på stickorna i övrigt. Det blev sån fart på dem att jag vid ett tillfälle satt och beklagade mig över att jag faktiskt inte hade en enda tröja på stickorna och det var naturligtvis katastrof! Inte hade jag några andra stora projekt heller, för den delen. Det var så synd om mig. För, som mina kära stickcafévänner påpekade har jag ju inget garn alls i min stash. Och inga mönster i mitt bibliotek på Ravelry eller i bokhyllan. Inga alls. (ni hör ironin, hoppas jag)

Där satt jag, i min totala förnekelse, och tyckte lite synd om mig. Hade lite småpanik. Och la raskt upp en slipover av garn från stashen, Garnet hade i ärlighetens namn inte legat och mognat så rysligt länge, men ändå. Det fanns hemma, och jag la upp. Slipovern, som heter Plain, har varit på gång ett tag, faktiskt nästan ända sen Elaine gav ut det. Men ni vet, det måste mogna lite här. Garnet behöver berätta vad det vill bli och lite sånt.

Och för att inte riskera att stå utan garn till ett nytt större projekt så beställde jag lite fluff från Garnr. Själva basen till tröjan hade jag redan. Den har bott här ett bra tag, men behövde en fluffig kompis för att kunna bli något riktigt bra. Det är här ett litet Hej å hå kommer in. Paketet virrade bort sig en kort stund. Trots att min app sa att det var levererat så fanns inget garn i min brevlåda. Jag började blänga misstänksamt på grannarna i smyg och funderade på vem av dem som börjat sticka nu under pandemin, och då luskat ut att det var godsaker på väg hem till mig. Allt tålamod jag kunde uppbåda gick åt till att vänta till dagen efter för att se om denne granne tagit sitt förnuft tillfånga och smugit ner paketet i min brevlåda till dagen efter. Nixpix. Inget garn.

Då använde jag min livlina, jag messade en vän. Alla borde ha en vän som jobbar på Posten (jaaaa, jag vet att det inte heter så längre, men jag är väl skitgammal då, för så heter det för mig, alltid) Hon vände nog uppåner på hela postlevererarstället, och skrämde möjligen slag på en och annan tös och påg som jobbar där, men paketet hittade hon. Stickare som hon är så förstod hon hur värdefullt paketet var, och berättade det garanterat för sina kollegor. Troligen kommer de att hantera leveranser som kommer från garnlangare väldigt noggrant framöver. Tusen tack min vän! Hur ska jag kunna återgälda det?

Och hoppsan, plötsligt var en ny tröja på stickorna. Med det äventyrliga fluffgarnet och ett Hostgarn från stashen. Jajjemen. För det håller ju inte att bara ha en slipover på gång. (och en och annan cowl, och nån vante, och någon socka, och kanske ett par ugglor)

Det var då jag kom på det! Och skämdes gjorde jag något så förfärligt! För man får inte ljuga, och man får verkligen inte glömma bort såna här underbarheter. Under hela den här tiden så har jag visst haft en tröja på gång. En alldeles underbar utmaning till tröja i mitt fina Ilogarn som jag vann hos Tant Hulda ifjol. Så förlåt för att jag for med osanning, och förlåt för att jag glömde ett så fint projekt. Det var verkligen inte meningen. Jag tror att anledningen till glömskan var att jag visste med 99% säkerhet att stickfastheten var helt off, trots provlapp. (nyttan av en provlapp faller när jag plötsligt stickar lösare på det riktigare projektet än på provlappen) Hursomhelst så repade jag upp ända ned till mudden och började om, och nu stämmer stickfastheten. Utmaningströjan är en Filigree sweater av Julie knits in Paris. Den är verkligen inte omöjligt svår, men det ÄR lite klurig spets och jag stickar den i svart garn. Japp. Svart. Spetsstickning. Jodå. När huvudet är dumt får tålamodet lida. Så jag stickar några varv i taget när hjärnan är pigg. Sen får det vila till nästa dag, och det gör absolut ingenting. Tröjan får ta tid. Det är den värd, speciellt nu när den glömdes bort en stund. Förlåt, tröjan.

Det mesta av faktan finns faktiskt i texten denna gången, men för säkerhets skull så kommer den här igen.

Garn: Iloyarn från Tant Hulda
Stickor: 4,5 mm rundstickor från Hiya Hiya
Mönster: Filigree sweater av Julie knits in Paris

0 Comments
Stickat

Make 9 på mitt sätt

1 februari, 2020

make9

I år blir det en ”Make 9” för mig också, men lite annorlunda än de flesta andra.

Ni som följer mig på Instagram och Facebook har kanske redan sett denna bilden, men jag känner att jag vill utveckla mina tankar kring detta fenomen lite till. De senaste åren har många, framförallt på Instagram, gjort en s.k. ”Make 9” i början av året. Det handlar i regel om nio projekt man vill göra under året som kommer. Och i slutet av varje år konstaterar de flesta att de gjort väldigt lite av det de tänkte sig från början.

För mig måste skapande komma från lust, inte från en lista jag tagit fram vid en viss tidpunkt. I Mors lilla ylles begynnelse hade jag en lista över ”vill-göra”, men den dog ut ganska snabbt. Det jag vill göra förändras oavbrutet och jag är glad att jag (för det mesta) lyckas göra klart något innan det förflyttats från ”vill-göra” till ”vill-aldrig-i-livet-göra”.

Så. Jag har spånat lite på vad som skulle funka för mig. Någon slags mål ska jag kanske ha? En kväll knåpade jag ihop den här varianten. Min egen version av ”Make 9” och jag tror att jag kan tänkas kunna bocka av ganska många av dem. Jag menar, de är ju ganska flexibla, eller hur? Sticka nåt kul, t.ex. Det är ju nästan alltid kul att sticka, så den borde bli tämligen lätt att bocka av den. Faktum är att jag håller på med en tröja som kan falla in under den beteckningen.

Sticka från stash är oundvikligt, med tanken på storleken på mitt garnlager. (stash är alltså det garn du redan äger) Samma tröja skulle rent hypotetiskt kunna användas även till en sån är ruta då det är rester från min Zweig och en av mina Cumulus-tröjor.

Köpa garn är oundvikligt. Jag känner mig själv, och både Stickfest i Väst och Yarnfest Stockholm är inplanerat så tillfälle lär komma.

Sticka nåt jag vill gör jag faktiskt nästan alltid, så rutan kan tyckas onödig. Men jag ville ha den med som en påminnelse att stickandet verkligen ska drivas av vad jag har lust att göra och inte vad alla andra gör, eller vad jag tror att jag borde göra.

Färga garn har jag i och för sig redan gjort i år, men det var innan jag skapade min ”Make 9” så det räknas inte. Nu är det inget probem alls, för jag har både garn och färger kvar. Mer än tillräckligt. Så mer garnfärgande blir det.

Sticka till nån annan (eller mig själv) . Här har jag verkligen garderat mig. Jag har absolut för avsikt att sticka något till någon annan i min närhet. Någon som är stickvärdig. Men om jag nu inte skulle ha lust till det så kan jag alltid använda mig av helgarderingen och sticka till mig själv. Visst var jag lite smart där?

Jag skulle kunna fylla fler rutor med saker jag skulle vilja göra i år. Jag kommer t.ex. att teststicka åt någon. Det är redan bestämt. Jag hoppas att 2020 är året då jag steekar för första gången, alltså klipper upp en kofta som jag stickat runt. För tro det eller ej, jag har aldrig testat det. Jag planerar också att släppa något mönster till. Det är hög tid att jag tar mig i kragen och plitar ner det sista på de idéer jag har. Jag hoppas också få tummarna loss och sy lite. Tyg finns och maskin finns. Det ska bara till lite lust där. Tror jag. Eller så finns lusten, men tiden saknas. Eller platsen. Äh, jag vet inte.

Vi får väl se om jag återkommer i december och konstaterar att jag trots allt inte kunnat kryssa över många av rutorna. Det får framtiden utvisa.

Hur ser du på ”Make 9”? Har du gjort någon? Hur har det gått?

 

0 Comments
Stickat

I väntan på kylan och tomten

13 december, 2017

Brioche

Den här godingen väntar på kylan. Den där knastrande, gnistrande, snöiga kylan. Jodå, ni vet vad jag menar. Men det är inte många såna dagar vi har här nere i söder.

I söndags snöade det rejält och det var så härligt! Faktiskt låg snön kvar också, men nu ösregnar det så det sista försvinner nog tills imorgon. Jag hade annars hoppats att det kunde få ligga kvar till jul. Nu när det bara är 11 dagar kvar till julafton. 11 dagar! Jag är inte alls i fas med julen. Är ni? Inte en enda stackars tomte har kommit fram, men jag hör dem hojta på vinden. På fredag ska jag vara ledig så då får de komma fram.

Stickandet går inte så fort fram heller. Inte för att det måste göra det nödvändigtvis, men det vore trevligt att inte behöva lägga två dagar på att sticka baklänges när jag tappat en maska eller vänt flätan åt fel håll ideligen. Det hade det onekligen varit. Å andra sida kan jag välja att se det positivt. Garnet varar längre. Hade garn varit en bristvara här hemma så vore det ett jättebra argument, men garnbrist har jag verkligen inte. Och ändå råkar jag köpa lite här och lite där, fast jag sagt till mig själv på skarpen. Jag försvarar mig med att jag stickar från garnlagret också. Jo, jag lovar! Jag gör det. Också.

I normala fall skulle jag ganska enkelt kunna plocka upp den tappade maskan och till och med repa bara flätan och sticka upp den åt rätt håll, men just nu stickar jag i svart garn. Och jag håller det dubbelt. Ja, jag vet. Man kan verkligen undra hur jag tänkte när jag började på detta. Det är mycket enkelt. Ett önskemål från ett kärt håll och vips så sitter jag där med nyinköpt garn och stickar för glatta livet. Det passade ganska bra eftersom jag tillfälligt hade råkat slarva bort noteringarna jag gjort för en ny vante jag jobbar på och de behövde jag för att kunna göra vante nummer två. Nu är anteckningarna dock upphittade. Jag hade lagt dem ”så jag skulle veta var jag hade dem” som vanligt, och som vanligt hjälpte det inte ett dugg. De hittades av en slump igår så nu kan jag racersticka tvåan. Den är inte svart, förresten.

Cowlen på bilden är stickad av garn som legat i mitt garnlager i några år. Inköpt i Turkiet vill jag minnas. Det är en supermjuk ullblandning och passar fint att ha runt halsen. Jag tror inte den kommer att klia alls. Men. Den är varm, så jag väntar på den där kylan ni vet. Den är stickad i patentstickning eller brioche som det också kallas, så den är tjock och mysig. Jag trodde inte att jag gillade brioche, och framförallt inte tvåfärgsbrioche, men det gjorde jag tydligen. Så pass mycket att jag stickade en tillhörande mössa, så nu är jag verkligen rustad för kyla.

Jag såg förresten att någon gjort sockar med brioche. Det måste testas också, men inte med detta garnet då.

Jaha, det här gick ju inte alls som planerat. Jag skulle skriva ett inlägg om mina planer för nästa år, men gick nog lite vilse. Planerna får komma nästa gång. Jag borde hinna med ett inlägg till i år. Eller två om inspirationen kommer.

Följer ni förresten Stickdesigner på Instagram? Varje dag fram till jul erbjuds ett mönster med 24% rabatt. Mönsterskapare är svenska indiedesigners och jag har fått äran att vara med. Min vante Elsa dansar var med i förra veckan. Jag får nog erkänna att jag råkat köpa på mig några nya mönster på kuppen. Klart man ska stödja svenska indiedesigners, eller hur!

Till sist då, lite fakta om cowlen

Garn: Ullblandning från Turkiet. Jag har ingen aning om vad garnet heter, men det är från Ice Yarns.
Stickor: 4,5 mm rundstickor
Mönster: Ginas Brioche Cowl från Purl Soho. Det är ett gratismönster och väldigt välskrivet.

 

0 Comments