Stickat

Hej å hå, och hoppsan och förlåt

31 januari, 2021

Filigree

Lite Hej å hå, en stor del Hoppsan och ett litet men ångerfullt Förlåt får det bestämt bli. Så går det nämligen när jag inte har koll på mina pågående projekt

Jag tröttnade som bekant på alla Knitalongs som jag gav mig på innan jul, och fick stället ordentlig fart på stickorna i övrigt. Det blev sån fart på dem att jag vid ett tillfälle satt och beklagade mig över att jag faktiskt inte hade en enda tröja på stickorna och det var naturligtvis katastrof! Inte hade jag några andra stora projekt heller, för den delen. Det var så synd om mig. För, som mina kära stickcafévänner påpekade har jag ju inget garn alls i min stash. Och inga mönster i mitt bibliotek på Ravelry eller i bokhyllan. Inga alls. (ni hör ironin, hoppas jag)

Där satt jag, i min totala förnekelse, och tyckte lite synd om mig. Hade lite småpanik. Och la raskt upp en slipover av garn från stashen, Garnet hade i ärlighetens namn inte legat och mognat så rysligt länge, men ändå. Det fanns hemma, och jag la upp. Slipovern, som heter Plain, har varit på gång ett tag, faktiskt nästan ända sen Elaine gav ut det. Men ni vet, det måste mogna lite här. Garnet behöver berätta vad det vill bli och lite sånt.

Och för att inte riskera att stå utan garn till ett nytt större projekt så beställde jag lite fluff från Garnr. Själva basen till tröjan hade jag redan. Den har bott här ett bra tag, men behövde en fluffig kompis för att kunna bli något riktigt bra. Det är här ett litet Hej å hå kommer in. Paketet virrade bort sig en kort stund. Trots att min app sa att det var levererat så fanns inget garn i min brevlåda. Jag började blänga misstänksamt på grannarna i smyg och funderade på vem av dem som börjat sticka nu under pandemin, och då luskat ut att det var godsaker på väg hem till mig. Allt tålamod jag kunde uppbåda gick åt till att vänta till dagen efter för att se om denne granne tagit sitt förnuft tillfånga och smugit ner paketet i min brevlåda till dagen efter. Nixpix. Inget garn.

Då använde jag min livlina, jag messade en vän. Alla borde ha en vän som jobbar på Posten (jaaaa, jag vet att det inte heter så längre, men jag är väl skitgammal då, för så heter det för mig, alltid) Hon vände nog uppåner på hela postlevererarstället, och skrämde möjligen slag på en och annan tös och påg som jobbar där, men paketet hittade hon. Stickare som hon är så förstod hon hur värdefullt paketet var, och berättade det garanterat för sina kollegor. Troligen kommer de att hantera leveranser som kommer från garnlangare väldigt noggrant framöver. Tusen tack min vän! Hur ska jag kunna återgälda det?

Och hoppsan, plötsligt var en ny tröja på stickorna. Med det äventyrliga fluffgarnet och ett Hostgarn från stashen. Jajjemen. För det håller ju inte att bara ha en slipover på gång. (och en och annan cowl, och nån vante, och någon socka, och kanske ett par ugglor)

Det var då jag kom på det! Och skämdes gjorde jag något så förfärligt! För man får inte ljuga, och man får verkligen inte glömma bort såna här underbarheter. Under hela den här tiden så har jag visst haft en tröja på gång. En alldeles underbar utmaning till tröja i mitt fina Ilogarn som jag vann hos Tant Hulda ifjol. Så förlåt för att jag for med osanning, och förlåt för att jag glömde ett så fint projekt. Det var verkligen inte meningen. Jag tror att anledningen till glömskan var att jag visste med 99% säkerhet att stickfastheten var helt off, trots provlapp. (nyttan av en provlapp faller när jag plötsligt stickar lösare på det riktigare projektet än på provlappen) Hursomhelst så repade jag upp ända ned till mudden och började om, och nu stämmer stickfastheten. Utmaningströjan är en Filigree sweater av Julie knits in Paris. Den är verkligen inte omöjligt svår, men det ÄR lite klurig spets och jag stickar den i svart garn. Japp. Svart. Spetsstickning. Jodå. När huvudet är dumt får tålamodet lida. Så jag stickar några varv i taget när hjärnan är pigg. Sen får det vila till nästa dag, och det gör absolut ingenting. Tröjan får ta tid. Det är den värd, speciellt nu när den glömdes bort en stund. Förlåt, tröjan.

Det mesta av faktan finns faktiskt i texten denna gången, men för säkerhets skull så kommer den här igen.

Garn: Iloyarn från Tant Hulda
Stickor: 4,5 mm rundstickor från Hiya Hiya
Mönster: Filigree sweater av Julie knits in Paris

Detta är kanske också något för dig

Inga kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.