Browsing Tag

tröja

Stickat

Ingen Black Friday här inte!

29 november, 2024

Idag är det den där Black Friday, dagen då halva världen får shoppingfnatt och plötsligt villhöver köpa en massa. Det struntar vi i va? Jag tycker vi kör lite färg istället, Vad sägs om orange?

Det enda som är Black här just nu är novembermörkret utanför fönstret. För att mota det litegrann så har jag tagit fram mina adventsstjärnor lite i förväg. De åkte fram för nån vecka sen, och nu kommer jag att smyga fram lite advents- och julgrejer efter hand. Mitt största bekymmer just nu (åtminstone på den fronten) är att platsen där julgranen ska stå är upptagen! Ni fattar krisen va? Vi har målat om i sovrummet och köpt nya sängar, men inte fått allt klart än. Det innebär att våra nya sängar står kvar i rummet där julgranen ska stå. Preciiiis där den ska stå, faktiskt.  Det kan tyckas lugnt, men i det här hushållet brukar granen tas fram strax efter första advent. Jajjemen!

Förresten. Det är ju inte alls bara novembermörkret som är svart. Mohairhoodien som jag stickar på är också svart. Knallsvart! Men nu var det ju orange vi skulle avhandla.

I våras stickade jag mig en knalligt orange Ranunculus. Det kan vara min fjärde. Eller kanske femte. En väldigt användbar tröja som kan stickas i nästan vilket garn som helst. (inte helt sant, men nästan) Jag har stickat den i Bulky garn och jag har stickat den i tunt mohairgarn, och båda varianterna har använts supermycket.  Den här har jag stickat i handfärgat merinogarn från Humlalyckan som jag höll tillsammans med en alpackaföljetråd från Holst. Det blir en väldigt mysig kombo. På fotot syns poolingen väldigt tydligt, men jag tycker inte att det gör det i verkligheten.  Lite, kanske, om man tittar väldigt noga.  Det tycker jag man ska ge fanken i! Och om jag rör mig lite snabbt och ler stort så är det ingen som ser överhuvudtaget. Trevartsärmarna är inte så praktiska på en frusen kropp så här års, så just nu vilar den lite. Men den är flitigt använd och jag kommer att dra på den så snart vädret tillåter igen. Var så säker!

Annars då? Jo. Jag har ett par nästanfärdiga mönster som jag borde skriva klart och publicera, men ”borde” har inte varit kompatibelt med mig på ett tag. Om jag verkligen inte MÅSTE så blir det inte gjort. Så får det vara ett tag. Plötsligt kommer lusten att skriva mönster tillbaka. Lusten att designa har också varit på rymmen men den är tillbaka så det finns hopp.

Och det allra viktigaste! Jag ska bli farmor nästa år. Dubbelfarmor till och med! Så jag har stickat massor av babygrejer! Det får bli ett eget inlägg när jag lyckats fotografera det. I dagsljus. Nångång i framtiden.

Lite fakta om min Ranunculus:

Mönster: Ranunculus av Midori Hirose
Stickor:  7mm! (telefonstolpar om du frågar mig)
Garn:  Humlalyckans Merino sport i färgen Orange Girl (Dahlia collection) tillsammans med Holst Titicaca i färgen Apricot.

 

0 Comments
Stickat

Inte monogamstickare längre, va?

20 april, 2024

Det här kallar vi inte för en monogamstickare va? Nej, precis! Så jag kan väl räknas som tillfälligt botad från den åkomman nu.

Är fyra tröjor för mycket att ha på stickorna samtidigt? Lite, kanske? Men jag har goda skäl för dem allihop. Jag lovar!

Min gröna Purpurea Light kunde varit färdig om jag inte kört slut på garn. Jag har ca 80 varv kvar på sista ärmen och den lilla tussen som finns kvar kommer aldrig att räcka oavsett hur fort jag stickar. Jag har insett det nu. Därför får den vila på Sleeve Island tills jag kunnat ta mig till Humlalyckan och köpa ett nysta till av Holst Titicaca.

Den blåmelerande Spring Fling vilar emellanåt. Mest för att jag tycker ärmarna är tråkiga, men lite för att garnet inte är så kul att sticka i. Det är ett garn från den tiden när jag beställde garn från Turkiet och blev nyfiken på ett garn de skrev var gjort av papper. Milde himmel… Men färgen är fin, tycker jag. Och Laerke Bagger var tydlig på workshopen, allt garn får vara med! Så jag rotade fram eländet från botten av garngömman och rev upp en påbörjad kofta i spetsmönster (!), och så la jag upp denna. Jag tror faktiskt det blir en bra sommartröja till mig, om jag blir klar med ärmarna innan sommaren är slut.

Den ljusa flerfärgsstickade längst nere till vänster är Pohjola sweater och den är jag helt kär i, förutom att jag tycker den blir för ljus. Jag hoppas att den blir mer balanserad när jag kommer ner till kroppen som ska bli beigemelerad. Den är min tågstickning och får på INGA villkor stickas på någon annanstans så länge den får plats i väskan. (vilken den snart inte gör)

Den högra flerfärgstickade tröjan är verkligen ingen tågstickning.  Jag har en hel låda med garn bredvid soffan, och den byter färg precis hela tiden. Det största problemet med den är att färgerna är så snarlika varandra både i själva garnet och i diagrammet så det är helt omöjligt att sticka på den så snart det börjar mörkna. Nu är det som tur är ljust ganska länge, så det blir några varv då och då. Mottagaren har sagt att det räcker att den är klart till hennes 60-årsdag så det är ingen panik. Det är ju flera år till dess! Drops Air är verkligen inte det optimala garnet att sticka flerfärgsstickning i, men den lär bli varm, mjuk och lätt.

Nu när jag skriver detta så inser jag att jag väldigt snart måste lägga upp något nytt, annars har jag ingen tågstickning. Ska det kanske bli dags för den orange tröjan? En tråd merino och en tråd Titicaca. Kanske en Ranunculus?  Den ska bli en tröja att ha utanpå en sommarklänning jag har, så det kan nog passa med en lite luftig tröja.

Nu blir det mycket fakta, så det blir inte så mycket detaljer som jag brukar

Purpurea light av Teti Lutsak stickas i Holst Coast tillsammans  med Holst Titicaca
Spring Fling av Pillerstickarn stickas i pappersgarn (?!) från Turkiet
Pohjola Sweater av Sari Nordlund stickas i Drops Nord
Pie sweater av Sigrun Gilje Hindal för Garnius stickas i Drops Air

 

0 Comments
Stickat

Hur många flätor finns det i världen?

3 mars, 2024

 

Jag fortsätter på temat halvdåliga ögonblicksbilder. Inget tillrättalagt här inte. Jo, min pågående tröjstickning har jag lagt tillrätta på en soffdyna på altanen, förstås. Annars vore det svårt att se den. Jag har förstås lyckats ta en bild på baksidan av tröjan. Nåja, de är likadana förutom bredden på halsringningen så det gör nog inget. Jag tänker då inte ta om bilden!

Den här tröjan tar tid… Tunna stickor. Många maskor. Och massor av flätor! Men jag älskar varje maska! Är det inte värt att göra långsamt så är det inte värt att göra alls är mitt motto just nu. Det låter präktigare än det är. Så länge jag inte börjar närma mig slutet på denna tröjan behöver jag inte fundera på vad nästa projekt ska bli. Det är ren självbevarelsedrift, alltså.

En lite rolig grej jag kom på medan jag skriver nu är att jag länge varit sugen på att sticka en tröja med flätor på fram- och bakstycke, men har tvekat för jag tvivlat på att jag har tålamod nog till det. Jodåsåatt! Då lägger jag, utan att tveka det minsta, upp en tröja med flätor på ärmarna också. Hela tröjan är full av flätor! Ibland lurar jag mig själv tydligen. Tålamod har jag uppenbarligen, för än har jag verkligen inte tröttnat. Garnkombinationen kan hjälpa till lite. Jag stickar med Holst Coast tillsammans med Holst Titicaca, vilket ger ett underbart mjukt tyg. Möjligen har jag råkat dra på mig ett Titicaca-beroende på kuppen, för nu smids det planer på vilka av garnen i min stash som lämpar sig att sticka tillsammans med Titicaca. Det är förvånansvärt många, verkar det.

Samtidigt dreglar jag en del över silkmohairgarnet som Knitritious nyligen la upp i sin webshop. Det skulle också gå fint att kombinera med en del av mitt garn. Nu blev det svårt. Det ena utesluter inte det andra, va? Man KAN köpa både silkmohair och Titicaca va? Om man vill.

Garn:  Holst Coast i färgen Marsh och Holst Titicaca i färgen Emerald
Stickor: 3mm rundsticka
Mönster:  Purpurea light av Teti Lutsak

0 Comments
Stickat

Om jag bara kunde sluta spjärna emot så förbenat

4 maj, 2023

 

Fossveien

Hur är det med vårkänslorna? Och sticklusten?  Har sommartopparna hoppat på stickorna än?

Om man med vårkänslor menar pollenallergi så kan jag meddela att här i Skåne är den i full blom. Både våren och pollenallergin. Sticklusten finns visserligen, men som jag skrev sist så fastnar jag inte för något som jag vill lägga upp.  Jag har lagt timmar på att slöscrolla Ravelry och leta inspriation på Instagram. Men inget napp.

Jag hade bestämt mig för att mina beige tweedhärvor  från Lisa Linkvarn skulle bli en tunn tröja, inte stickas dubbelt med mohair eller nåt sånt. Närå. Men hur jag än letat så har jag inte hittat precis rätt. För precis rätt måste det vara. Inte nästan rätt, det duger inte alls. Jag har bestämt mig minst lika många gånger som jag ombestämt mig, så att säga.  Men nu tror jag att jag vet vad det ska bli. För garnet har talat.  Inte bokstavligen, förstås, för DET hade varit obehagligt. Men plötsligt vet jag vad garnet vill bli. Det vill bli en Dot Sweater. Tillsammans med mohair. Jodå.  Och mohairrrester har jag en del av, tro´t eller ej, så jag behöver bara komplettera med nåra nystan mohair som passar till tweedgarnet. Och detta har jag ju vetat hela tiden egentligen. Innerst inne. Om jag bara kunde sluta spjärna emot så förbenat när garnet är så tydligt ämnat för ett visst projekt. Tänk så mycket tid jag sluppit lägga på Ravvan och istället kunnat lägga på att sticka. Eller laga mat. Eller städa. Eller rensa rabatter. Nä, jag bara skojade. Men sticka hade jag kunnat göra.

Nu uppstår då problemet med att välja vilka färger prickarna ska ha. I helgen (kanske redan imorgon?) tänker jag ta fram alla mina mohairrester och utgå ifrån dem. Sen behöver jag luska ut vilka garntussar som ska användas som det andra garnet i prickarna. Och förmodligen måste jag provlappa och se om jag ska ha tweedgarnet med naturvit mohair eller om jag ska gå åt det beige hållet lite.

Tro nu för all del inte att jag har haft helt tomt på stickorna. Ingen risk. Mellan stunderna på Ravelry har jag stickat på de sista varven på min Lace & Fade Boxy och stickat ett antal sockar till mitt kommande mönster på en tjockare Röke-socka. Nu är det nästan klart med mönstret. Ska bara korrigera lite i den engelska översättning. Sen kör vi! Visst kan vi sticka tjocksockar på sommaren också? Och just det. Jag tvångsstartade ett projekt till, en sommartop faktiskt. Det går trögt, men än så länge platsar den som tågstickning och då går det så sakteliga framåt.

Tröjan på bilden från i vintras är något helt annat. Här var steget från att jag fick syn på tröjan till att färger var utvalda och maskor upplagda väldigt kort. Det tog nog en halvtimme eller nåt så det var inte mitt livs snabbaste uppläggning, men nästintill. Jag kunde använda garn från stashen helt och hållet,  och det är ju inte så dumt.  På något sätt vill jag ju använda garn i nästan samma takt som jag köper nytt. Det går sådär, men säg inte det till min käre man.  Tröjan var precis så vansinnigt rolig att sticka som jag hoppades. Tänk, både flerfärgsstickning, strukturstickning OCH flätor i samma projekt! Himmelriket nästan.  Jag trodde jag ville göra en med blå nyanser som mönsterfärger, men det ville inte garnet.  När jag grävde i mina lådor med tvåtrådigt ullgarn kom jag hela tiden tillbaka till dessa färgerna. Det var nog ett bra beslut, för jag har använt den en hel del och är supernöjd med färger, passform och allt.

Fakta:

Garn:  Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor:  3 och 4 mm rundstickor
Mönster:  Fossveien genser av Inga Semmingsen

 

0 Comments
Stickat

Anar en (o)röd tråd

1 maj, 2022

sweaters

Den senaste tidens stickning har något gemensamt. Mer än en sak, faktiskt. En av sakerna är faktiskt ett medvetet val, även om jag inte riktigt insåg omfattningen.

Vi börjar med som syns tydligast. Lite lätt enahanda rent färgmässigt va? Jajjemen. Men jag kände att garderoben behövde lite mer neutralt färgade tröjor. Det kan vi väl konstatera att jag lyckats med. Linbeige, cappuchinofärgat med turkosa pluppar, naturvit och ljusgrå. Ursnygga färger, tycker jag. Åtminstone tre av dem. Det cappuchinofärgade var väl inte riktigt vad jag trodde när jag köpte det en gång, men med lite vit silk-mohair blev det helt ok.  Den pågående tröjan går aaaaningens mer i färg. Den är åtminstone ljust rosa.

Färgskalan är som sagt inte det enda de här tre har gemensamt. Ånej. Samtliga har legat i en trave och blängt på mig i flera veckor, precis bredvid min stickhörna, för givetvis är inte trådarna fästa på någon av dem.  Och inte heller har de blivit tvättade och blockade, vilket man tydligt ser på de egensinniga maskorna.

Och varför har de då legat där i soffhörnet och blängt på mig ett tag? Jo. Jag hade fått för mig att de blivit för korta allihop. Trots att jag mätt dem och stickat efter mönstren. I vissa fall har jag till och med provat dem för att avgöra längden, men ändå var jag säker på att de var på tok för korta. Hjärnspöken.

Jag tog mig i kragen och fäste trådarna och har nu tvättat och format tre av tröjorna. Så, vad blev facit så här långt?  Jo, två av de tre ÄR faktiskt aningen för korta. Den grå har jag bestämt att jag är nöjd med nu. Den cappuchinofärgade får antagligen förlängas ett par centimeter. Den vita är värst av dem. Den behöver förlängas en decimeter, och halsringningen ser inte klok ut. Lintröjan är fortfarande otvättad så vi får se hur det går där. Jag tappar sugen lite på grund av det här. Med tanke på min ringa längd borde tröjor stickade efter mönster inte bli för korta såvida de inte är rejält croppade från början.

Nu glömmer vi detta och går vidare. På stickorna nu har jag min ljusrosa tröja. Den ska då fasen inte bli för kort!  Och sen är jag definitivt redo för färg. Grönt kanske? Eller en riktigt maffig röd? Vi får se vad jag hittar på vår garnturné till Kalmar och Öland nästa helg. Det blir besök på Elkmarket Yarn i Uråsa på vägen dit, och så är det bokat ett besök hos Sticka på Alvar.

Utöver detta stickar jag Leo-mössor så stickorna glöder. Alla storlekarna måste testas så att ihoptagningarna upptill funkar. Sen får vi se när det publiceras. Det kanske inte är mösstickarväder så här års, precis.

Fakta om tröjorna, uppifrån och ner;

Garn:  En tråd Plötulopi i färgen Ash heather och en tråd Knitritious MoSi i färgen Älvorna dansar. Faktiskt mitt första försök med ospunnet garn, och det var en trevlig upplevelse. Mer sånt blir det.
Stickor: 3,5 och 5 mm stickor
Mönster:  Koyamae (även kallad Korvmojen eftersom jag aldrig kunde komma ihåg vad den hette) av Joanna Ang

Garn:  En tråd Holst Coast i färgen Ecru och en tråd naturvit silkmohair av okänt ursprung.
Stickor: 4 mm stickor
Mönster:  Intertwined av Anna Johanna

Garn:  En tråd Socki Fine i färgen Mocha sprinkles och en tråd naturvit silkmohair. Troligen samma som i Intertwined.
Stickor: 4 och 4,5 mm stickor
Mönster:  Elsa in the woods – en teststickning för Ellanbellan knits

Garn:  100% lingarn från Garnspecialisten
Stickor: 4 mm stickor
Mönster:  Ursina av Jaqueline Cieslak

Åh! Jag insåg just att tre av tröjorna har ytterligare en sak gemensamt! De har stickats med två trådar, varav en Silkmohair. Lite förutsägbar är jag nog…

0 Comments
Stickat

Upprepning och sleeve island

8 maj, 2021

Oldschool

Du har säkert hört uttrycket ”man ångrar aldrig en upprepning”. Jag tror det myntades av tjejjerna i podden Stickkontakt, men jag kan ha fel. Det händer att jag har det. Fel, alltså.  Och tjejjerna i Stickkontakt har nog ganska rätt i att man inte ångrar en upprepning. Nån gång kan det väl hända att jag ångrat en upprepning när jag efter att ha repat upp och stickat om insåg att jag gjort rätt redan från början, men det är väl sånt en får räkna med.

Just upprepningar har jag övat på den senaste månaden eller så, och ingen av dem har jag ångrat. Än. Följer du mig på Instagram så har du fått ta del av detta redan, men vi tar väl det här också. Jag menar, ingen har väl farit illa av att läsa om andras klanterier? Hur gärna jag än vill påstå att det alls inte var mitt fel att det behövde repas upp så får jag kanske erkänna att det nog ändå är så det ligger till. För det var inte på grund av några fel i mönstren (japp, det berör mer än ett projekt….) utan snarare skit bakom stickorna. Läser jag bara valda delar av ett mönster så är det lätt hänt att något missas.

Vi kan väl börja med min Oldschool Sweater som du ser på bilden här ovanför. Jag ääääälskar den tröjan, och jag äääääälskar färgen. Hyfsat otippat att jag skulle falla för en beige färg, men denna är ren perfektion. Färgmässigt, alltså.  Och designmässigt. Inte så att det saknas felstickningar i den här. Nädå. Men, troligen kan du inte se dem. Här handlar det om att jag hade stickat klart kroppen och skulle ta mig an en av ärmarna. Ärmar är rent historiskt något som jag inte gillar att sticka, men eftersom jag är begåvad med två armar så brukar det vara önskvärt att mina tröjor har två ärmar. Det är bara att bryta ihop och komma igen, med andra ord. Här kommer faktiskt ett annat uttryck in. Du har säkert inte missat uttrycket Sleeve Island, Ärm-ön. Det är inget resmål jag normalt uppmanar folk att resa till, men på den här tröjan var ärmarna en fröjd att sticka. Det gick oerhört fort och var roligt hela vägen. Ja. Tills jag upptäckte att jag inte läst alla meningarna i mönstret. Man skulle visst minska lite här och där på ärmarna. Jepp. Det hade jag inte gjort. Så jag repade en liten bit, inte hela vägen, för jag bestämde mig för att jag ville ha ärmarna lite vidare än mönstret beskriver. Inte en ångrad upprepning, alltså, men jag körde lite konstnärlig frihet för att inte behöva repa hela vägen.

Ärmproblem hade jag även på min citronfjärilsgula Cumulus Blouse. Jajjemen. Här hade vår kära Petite Knits använt sig av samma sätt att skriva mönster som Detstoragarnföretagetviintenämnervidnamn gör. Ni vet SAMTIDIGT SOM. Det är ett jäddrans ofog, om du frågar mig, för inte läser jag så långt. Följden blev att jag stickat nästan en hel ärm när jag insåg att den var bra mycket vidare än någon av mina andra Cumulusar. Det var bara att repa upp ärmeländet nästan hela vägen. Gör om – Gör rätt. Jag kunde valt att hävda lite konstnärlig frihet även här och kört ballongärmar, men då hade nog inte garnet räckt. En magtröja i mohair är jag inte intresserad av. Inte en magtröja över huvudtaget om jag tänker efter. Inte heller denna upprepningen ångrar jag alltså. Nu är besöket på Sleeve Island över på den tröjan och jag matar på de sista centrimetrarna av kroppen. Sen är det bara avmaskning kvar. Yay!

Fler upprepningar?  Jammemen! Som jag berättat tidigare så fick jag för mig att sticka en, för mig, hyfsat avancerad spetsstickad tröja i svart(!) garn. Jodå… och efter ett första försök insåg jag att den blev stor som ett tält. Jag hade gjort provlapp som stämde, men något hände med stickfastheten ändå. Så jag repade upp och började om. Detta var i vintras när vi knappt hade något dagsljus. Andra gången blev det bättre. Jag stickade på tröjan de stunder det var någorlunda dagsljus och jag var klar i hjärnan. Ni förstår nog hur svårt det var att hitta nån stund där båda dessa inträffade  samtidigt under vinterhalvåret. På senaste tiden har det gått lättare efter hand som antalet timmar med dagsljus ökat. Det gick riktigt bra till och med. Tills jag upptäckte att jag bara läst delar av instruktionen som rör minskningarna vid V-ringningen. Det skulle bli tvungen att repa. 8 varv med ca 300 maskor på vardera. I spetsstickning och svart garn. Men inte den dagen. Försiktigt la jag ifrån mig stickorna så att inga fler olyckor skulle hända den kvällen, och på morgonen efter så tog jag itu med repandet. Det tog sin tid, men gick utan större missöden. Och inte heller denna upprepningen ångrar jag.

Nu är kroppen färdig och jag är på, japp du gissar rätt, Sleeve Island. Hurra! Och än har jag inte läst fel. (fattas bara annat, jag har bara stickat tre varv på första ärmen så det har inte funnits utrymme för så många fel)

Vad blir slutsatsen av detta?

  • Uttrycket ”man ångrar aldrig en upprepning” stämmer oftast.
  • Sleeve Island är inte en så otäck plats att vara på. Oftast.

Fakta om tröjan på bilden:

Garn: En tråd Holst Noble i färgen Pale Oak tillsammans med en tråd Rauma Plum i färgen Ljus beige.
Stickor: 4 mm rundstickor till kropp och ärmar, och 3.5 och 3.0 mm till resåren.
Mönster:  Old School av Vera Välimäki.

0 Comments
Stickat

Hej å hå, och hoppsan och förlåt

31 januari, 2021

Filigree

Lite Hej å hå, en stor del Hoppsan och ett litet men ångerfullt Förlåt får det bestämt bli. Så går det nämligen när jag inte har koll på mina pågående projekt

Jag tröttnade som bekant på alla Knitalongs som jag gav mig på innan jul, och fick stället ordentlig fart på stickorna i övrigt. Det blev sån fart på dem att jag vid ett tillfälle satt och beklagade mig över att jag faktiskt inte hade en enda tröja på stickorna och det var naturligtvis katastrof! Inte hade jag några andra stora projekt heller, för den delen. Det var så synd om mig. För, som mina kära stickcafévänner påpekade har jag ju inget garn alls i min stash. Och inga mönster i mitt bibliotek på Ravelry eller i bokhyllan. Inga alls. (ni hör ironin, hoppas jag)

Där satt jag, i min totala förnekelse, och tyckte lite synd om mig. Hade lite småpanik. Och la raskt upp en slipover av garn från stashen, Garnet hade i ärlighetens namn inte legat och mognat så rysligt länge, men ändå. Det fanns hemma, och jag la upp. Slipovern, som heter Plain, har varit på gång ett tag, faktiskt nästan ända sen Elaine gav ut det. Men ni vet, det måste mogna lite här. Garnet behöver berätta vad det vill bli och lite sånt.

Och för att inte riskera att stå utan garn till ett nytt större projekt så beställde jag lite fluff från Garnr. Själva basen till tröjan hade jag redan. Den har bott här ett bra tag, men behövde en fluffig kompis för att kunna bli något riktigt bra. Det är här ett litet Hej å hå kommer in. Paketet virrade bort sig en kort stund. Trots att min app sa att det var levererat så fanns inget garn i min brevlåda. Jag började blänga misstänksamt på grannarna i smyg och funderade på vem av dem som börjat sticka nu under pandemin, och då luskat ut att det var godsaker på väg hem till mig. Allt tålamod jag kunde uppbåda gick åt till att vänta till dagen efter för att se om denne granne tagit sitt förnuft tillfånga och smugit ner paketet i min brevlåda till dagen efter. Nixpix. Inget garn.

Då använde jag min livlina, jag messade en vän. Alla borde ha en vän som jobbar på Posten (jaaaa, jag vet att det inte heter så längre, men jag är väl skitgammal då, för så heter det för mig, alltid) Hon vände nog uppåner på hela postlevererarstället, och skrämde möjligen slag på en och annan tös och påg som jobbar där, men paketet hittade hon. Stickare som hon är så förstod hon hur värdefullt paketet var, och berättade det garanterat för sina kollegor. Troligen kommer de att hantera leveranser som kommer från garnlangare väldigt noggrant framöver. Tusen tack min vän! Hur ska jag kunna återgälda det?

Och hoppsan, plötsligt var en ny tröja på stickorna. Med det äventyrliga fluffgarnet och ett Hostgarn från stashen. Jajjemen. För det håller ju inte att bara ha en slipover på gång. (och en och annan cowl, och nån vante, och någon socka, och kanske ett par ugglor)

Det var då jag kom på det! Och skämdes gjorde jag något så förfärligt! För man får inte ljuga, och man får verkligen inte glömma bort såna här underbarheter. Under hela den här tiden så har jag visst haft en tröja på gång. En alldeles underbar utmaning till tröja i mitt fina Ilogarn som jag vann hos Tant Hulda ifjol. Så förlåt för att jag for med osanning, och förlåt för att jag glömde ett så fint projekt. Det var verkligen inte meningen. Jag tror att anledningen till glömskan var att jag visste med 99% säkerhet att stickfastheten var helt off, trots provlapp. (nyttan av en provlapp faller när jag plötsligt stickar lösare på det riktigare projektet än på provlappen) Hursomhelst så repade jag upp ända ned till mudden och började om, och nu stämmer stickfastheten. Utmaningströjan är en Filigree sweater av Julie knits in Paris. Den är verkligen inte omöjligt svår, men det ÄR lite klurig spets och jag stickar den i svart garn. Japp. Svart. Spetsstickning. Jodå. När huvudet är dumt får tålamodet lida. Så jag stickar några varv i taget när hjärnan är pigg. Sen får det vila till nästa dag, och det gör absolut ingenting. Tröjan får ta tid. Det är den värd, speciellt nu när den glömdes bort en stund. Förlåt, tröjan.

Det mesta av faktan finns faktiskt i texten denna gången, men för säkerhets skull så kommer den här igen.

Garn: Iloyarn från Tant Hulda
Stickor: 4,5 mm rundstickor från Hiya Hiya
Mönster: Filigree sweater av Julie knits in Paris

0 Comments
Stickat

Om att göra en groda eller två

1 juli, 2020

Susurrus

När du läser det här så är detta upprepat, åtminstone till största delen, men känn dig inte ledsen för det. För varför skulle du det? Det är ju jag som ska sticka om det och jag är inte ledsen.

Jag känner ofta att det jag visar upp här ska vara färdigt, fint och bra på alla sätt och vis, men varför då? Så ser ju inte livet ut. Inte det riktiga livet och inte sticklivet. Ändå är det mestadels precis det vi visar upp på sociala medier och faktiskt ganska ofta i det riktiga livet. När en kollega för ett tag sen kommenterade att ”det är skönt att se att du också gör fel” så började jag tänka. Är det så andra ser på mig? Själv ser jag det mer tvärtom. Jag gör grodor och tavlor i massor men andra gör sällan fel eller slarvar. Så! Här ser ni en groda, och jag lovar att visa fler såna.

Varför ska jag då repa upp detta oket? Jo, det är nämligen så att det blir på tok för stort! Jag stickade en provlapp, precis som jag ska, och stickfastheten stämde. Dock tvättade jag den aldrig utan bara stickade en bit och mätte med min Maskemåler. Stickfastheten skulle vara 23,5 maskor per 10 cm (ganska udda stickfasthet tycker jag nog) och min var precis under 24 så jag räknade det som ok.

Sen börjar jag sticka på tröjan och mäter stickfastheten igen i första slätstickningspartiet. Det stämmer fortfarande. Så jag stickar på och njuter, för njutgarn är det. Himmel och plättar sånt njutgarn detta är. Efterhand som oket växte fram så växte även den där konstiga känslan i magen. Ni vet den där som känns när man innerst inne vet att något är fel? Den ja. Flera gånger höll jag oket mot min kropp och tänkte att blir det där inte lite väl stort? Och varje gång slog jag bort det och försökte övertyga mig själv om att ”det ordnar sig när jag delar av för ärmarna”

Det gjorde det inte, kan jag berätta. Jag delade av för ärmarna häromkvällen och stickade en bit på kroppen för att lättare kunna prova. Och igår kväll provade jag. Det är knappt jag vill gå in på detaljer, men nu skulle jag ju visa upp en groda så here we go. På själva oket har jag i runda slängar ett par decimeter tyg för mycket. På varje sida. Det ni! Inte illa av mig att lyckas ignorera den magkänslan. Starkt jobbat!

Under resans gång har jag lyckats ändra min stickfasthet från 23,5 maskor per 10 cm till 20 knappt! Jag vet inte ens vad jag ska skylla på. Värmen, kanske? Eller har jag kanske inbillat mig att garnet är ömtåligt (det är det inte) och därför hållit lösare i det?  Jag vet verkligen inte. Det är bara att skratta åt eländet och tänka att nu räcker ju det här underbara garnet ännu längre.

Denna kvällen ska jag tillbringa med att repa upp det mesta av oket. Jag behåller nog den första slätstickade randen efter halsmudden för där stämde masktätheten fortfarande. Sen ska jag ge mig på det igen. Kanske går jag ner ett kvartsnummer i stickor också, fast då blir väl allt för litet kan jag tro. I så fall lovar jag att visa upp det också. Jag ska använda en av mina nya fina kartmarkörer från Anna på Kartfabriken har jag tänkt. Allt blir lite roligare med fina saker och bra verktyg, eller hur?

Fakta om en blivande tröjan får ni väl ha.

Stickor:  3,75 mm Hiya Hiya sharp rundsticka
Garn: Njutgarnet kommer från Beatrice på Knitritious yarns. De slätstickade ränderna är hennes MoSi, en silkmohair som är så underbart mjuk och fin. De spetsstickade ränderna är hennes AlSiCa, en blandning med Alpaca, Silke och Cashmere och en liten aning silverglitter. Bara lite så att man precis anar det. Eftersom jag ville ha en naturvit tröja så köpte jag det ofärgat, men jag har sett båda garnerna färgade och de är så vackra.
Mönster: Tröjan Susurrus av Joji Locatelli. Den finns i vårnumret av Pompom magazine.

2 Comments
Stickat

En liten tröja till en liten man

28 maj, 2020

Visst började ni misströsta? Det verkade ett tag som om det enda jag kunde sticka var sockar, sockar och fler sockar. Men kolla här! Jag kan fortfarande få lust att sticka annat. I just detta fallet var startsträckan extremt kort.

En kär släkting har nyligen flyttat hem och har med sig en ljuvlig liten kille på snart 18 månader, och mamman önskade sig en hemstickad tröja till honom. Det fixar jag, sa jag, som ni förstår. Och eftersom dagen bjöd hyfsat cabbeväder så bestämde vi oss för att ta en liten tur. Nercabbat blev det bara i några kilometer, sen öppnade sig himlen, men en biltur kunde vi ju ta ändå. Med taket på då. Och målet var den fina garnbutiken Maglia i Höör.

Där gick jag omkring en stund och klappade på garn och njöt, medan maken roade sig i bilen. Han hävdar bestämt att jag var i affären i minst tre-fyra timmar och efterlyste mig. På Instagram! Men i min tideräkning handlade det mer om tre-fyra minuter. Jag skyndade mig verkligen (inte). Nåväl. Garn inköptes och jag kunde nätt och jämnt vänta tills vi kom hem innan jag la upp. Hade jag haft stickor med mig så hade tröjan säkert varit påbörjad innan vi var hemma. Inte färdig, men påbörjad. Jag hade fått hintar om ungefärlig färgskala och vilken stil mamman tycker om, så jag hoppas jag hittade någorlunda rätt. Eftersom jag hade lite otur när jag räknade på garnåtgången köpte jag för mycket av den mörka färgen, så det fick bli en liten mössa också.

Jag har faktiskt blivit klar med en tröja till mig själv också sen sist, men den är inte fotograferad än så ni får ge er till tåls lite till. Och eftersom två tröjor blivit klara (joho, två tröjor, även små tröjor räknas) så får jag lägga upp två nya. Och det har jag gjort, jajjemen.  En brun Ranunculus där jag själv färgat det ena garnet, och en Susurrus från PomPom magazines vårutgåva från i år. Den senare i så ljuvligt garn så det måste avhandlas för sig själv. Ni får tro mig på mitt ord till dess.

Eftersom världen fortfarande är lite uppåner så kan vi inte genomföra våra vanliga mysiga stickcaféer, utan kör det digitalt. Det blir inte riktigt samma sak, men åh vad det är mysigt ändå. Jag behöver verkligen de där stunderna av garnnörderi. Det jag saknar, förutom att träffa alla vännerna, är att klämma och känna på deras garn. Jag hoppas vi kan ses på riktigt igen snart, men först blir det minst ett digitalt café till.

Lite fakta om tröjan ovan måste ni ju ha.

Garn: Sandnes Duo
Stickor:  3,5 och 4 mm
Mönster:  Tröjan heter Seaside sweater och är designad av Petite Knits. Och mössans maskantal och minskningarna upptill tog jag från hennes mönster Oslo hat mohair edition, men jag körde med rib istället för bara slätstickning som i mönstret.

 

 

0 Comments
Stickat

Om långa varv och en ballong

20 november, 2019

sweater

Ibland känns det som om det går långsamt, och ibland swishar varven bara förbi. Det är märkligt det där, för det har inte alltid med antalet maskor per varv att göra

Allra långsammast går det när jag är nääääästan färdig. Speciellt när det gäller större projekt. Min Ballongtröja är ett typexempel på det, fast när jag tänker efter så gick det väldigt långsamt med strumpa två i mitt egenfärgade rosamelerade garn. Det gjorde det faktiskt.

Ballongtröjan har jag haft på stickorna sen urminnes tider. Ja, åtminstone sen april, och det är länge med tanke på att jag i början av året spottade ur mig en tröja i månaden i snitt. Det slutade jag med, som tur var, för var skulle jag förvara allihop? De tar över min garderob! (jag vet, det är ett angenämt problem) Slutade är fel uttryck, inser jag, för jag har för närvarande två tröjor på stickorna och en som bara väntar på att läggas upp när Ballongtröjan är klar. Två i taget, där går gränsen. Gärna andra projekt, men för jösse namn bara två tröjor i taget, mänska. Det får jag säga till mig själv på skarpen ganska ofta. Hur resonerar andra med det där? Ett projekt i taget? Eller ju fler, desto bättre?

Det har blivit ett stående skämt på vårt stickcafé att tröjan aldrig blir färdig, för de senaste gångerna vi träffats så har jag dragit fram min tröja och stickat på den. Nästa gång måste den vara färdig, och det lär bli krav på att det ska bevisas så det är inte lönt att försöka mörka det hela. Det ska gå, jag har i runda slängar fem centimeter mudd kvar på tröjan, sen är det lite Tubular-avmaskning. Piece of cake! Vad heter Tubular-avmaskning på svenska, förresten? Vet du? Det finns iallafall väldigt bra Youtube-filmer som visar hur man gör. Jag har länkat till min favorit på min sida för användbara saker, så slipper du (och jag) leta igenom hela Youtube varje gång vi behöver den. Smart, om jag får säga det själv.

Fotot är inte superbra, men bättre än så här blir det inte nu när det är beckmörkt om kvällarna. Inte ens min dagsljuslampa klarade av det här. Det får bli en bättre foto när jag är klar med tröjan. Kanske till och med en bild där jag är i tröjan. Det vore väl något?

På tal om bilder. Jag är helt säker på att jag lovat någon att ta fler bilder på min Briyoke, men jag är inte människa att hitta var frågan kom och från vem. Så, om du som bad mig göra det läser det här så hojta till. Jag ber om ursäkt för att jag är så snurrig.

Fakta:

Garn: Detta garnet vann jag på Stickfest i Väst i våras. Vilken fantastisk vinst! Garnet är Lana cotton 212 samt Kid Silk mohair från Hjertegarn i en fantastisk bränd orange färg.
Stickor: 4 mm respektive 3 mm stickor
Mönster:  Balloon sweater av Petite Knits.

 

0 Comments