Mors lilla ylle

Stickat

Randigt eller inte randigt?

21 oktober, 2015

För att få lite ordning på den tilltrasslade oreda som ska bli en kofta fick jag blocka det hela lite grann. Det hade varit fullständigt omöjligt att sticka halskant och knappkant annars. Kanterna krullade sig och ryamattan av trådändar trasslade. Nu krullar sig inte kanterna iallfall. Alltid något.

När jag ser koftan så här funderar jag på om jag ska göra ärmarna lite mer enfärgade. Kanske någon rand, men på det hela taget enfärgade. Jag tror jag har blått så det räcker. Vad säger ni? Samma ränder på ärmarna? Eller övervägande blå? De andra färgerna har jag inte tillräckligt av, så det måste bli den klarblå.

Medan jag väntade på att koftan skulle torka tänkte jag ta tag i något av de saker jag lovat göra. Plockade fram garn till julstrumpor och skulle börja på det, men saknade det grå garnet där. Nå, jag får köpa ett nysta någon dag då. Tänkte då ge mig på ett par ugglor jag lovat göra till en nybliven farmor. Beigebruna ugglor med blå och gröna ränder. Blått och grönt har jag.. men inget beigebrunt. Nähäpp. Får väl köpa det också då. Fick då för mig att prova göra trasmatterandiga sockar, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda. Suck.

Det blev ett par barnsockar i resterna från Elsas och Elias vilda sockar. Alltid något. För det kliar ständigt i stickorna. Eller fingrarna. Eller nåt.

Ska iallfall grunna vidare på ärmarna till koftan. Randigt eller inte randigt. Det är frågan.

1 Comment

Stickat

Ränder och trassel

6 oktober, 2015

Det tar sig med Willes kofta, det gör det. Jag har nått upp till ärmhålen och börjat sticka fram- och bakstyckena var för sig, vilket innebär ännu fler trådändar att fästa.

Hur tänkte jag här? Eller, rätta frågan är nog -Tänkte jag här? Och svaret är väl att, jo, det gjorde jag nog. Men kanske lite dumt. Eller kanske bara lite fort. Och lite fel.

Jag har gjort så många mönsterstickade vantar i sommar så jag tänkte att jag skulle göra något som inte kräver att jag har med mig ett mönster hela tiden, och som är lätt att ha med mig på tåget och bussen när jag åker till jobbet. Bra tanke där. Än så länge är jag på banan. Det märker ni va? En kofta till Wille blir bra då. Inte mönsterstickad, men ändå med lite härliga färger. Randig? Japp, randig fick det bli. Randigt är enkelt och bra. Jomenvisst. Tjena. Det här randmönstret består av ett diagram med 36 mönsterrader, i sex färger. Ingen rim och reson i det hela. Ingen logik. Till råga på allt var mönstret inte märkt med färgerna utan med prickar, streck m.m. Så där satt jag på bussen med sex garnnystan som trasslar, ett papper med diagram bestående av streck och prickar och ett papper med översättning på vad de olika tecknen motsvarar för färg. Här! Precis här insåg att jag tänkt fel någonstans. Fort och fel. Men å vad färgerna blir fina! Jag tillverkade själv ett diagram i färg som käre maken skrev ut till mig. Det gjorde det hela aningen lättare. Trasslet kvarstår dock. Men p.g.a. de relativt långa hoppen mellan färgerna är det bara ett fåtal ställen där jag kan låta garnet följa med upp till nästa rand i den färgen. I de flesta fall får jag klippa av och fästa. Många trådar blir det. Och mycket fäst blir det. Inte fest.

Nu hoppas jag bara att jag kan blocka ut kanten nedtill som rullar sig. Annars blir jag olyckligt på riktigt. Men det går nog. Klart det gör! Jag lär nog återkomma i ärendet.

Kanske ska starta upp något av mina väntande mindre projekt sålänge; Strumpor till tösabiten, rosa strumpor till hemlig mottagare, två par julstrumpor till nya världsmedborgare, två ugglor och vad det nu mer var jag hade i tankarna nyss. Det får nog bli så. Koftan får jag sticka på hemma och så får jag ta ett mindre projekt med mig på tåget.

Lite fakta om koftan då;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

1 Comment

Stickat

Det är inte Halloween än

2 oktober, 2015

Det är inte Halloween än. Jag vet det. Men ett par döskallevantar blev det iallafall. Jag har använt mönstret Deathflake Mittens som grund, men eftersom mottagaren bara är 10 år har jag fått göra om dem en del. Fick kapa lite på bredden på dem och modifiera så att det blev en tumkil istället för raka vantar. På så sätt blir de smalare i mudden och sitter på bättre. Originalet är betydligt rakare i formen och enligt tidigare stickare rätt stora i modellen.

På bilden är vantarna fortfarande blöta efter tvätten. Jag var lite hialös (översätts till otålig för er som inte kan skånska) och kunde inte vänta tills de torkat. Var bara tvungen att tvungen att fotografera dem direkt. Nu hoppas jag bara att de torkar till söndag då jag träffar mottagaren. Hade varit kul att lämna över dem då. Vi får väl se. Det slutar väl med att jag står med hårfönen och blåser dem torra om inte helgen blir så solig och varm som utlovats. De ligger på tork i vårt inglasade uterum så kommer bara solen så blir det varmt och gott där.

Och nu då?

Jag är inte sysslolös. Det var det ingen som trodde va? Priostickningen just nu är koftan till William. Den med de härliga blå och gröna färgerna, ni vet. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bestämde mig för det projektet, för milde himmel vad jag kommer att få fästa trådar sen. Suck och pust. Bara att hoppas att den blir som jag tänkt mig så att det är värt fästjobbet.

Nu blir det slappefredag i soffan. Med Williams kofta. Sen blir det full rulle resten av helgen. Vi ska kalasa en nybliven 21-åring på söndag. Det är märkligt. Vi är snart jämnåriga, mina barn och jag.

Over and out

0 Comments

Stickat

Mössa och läskstrumpa

25 september, 2015

Det kom en önskelista. Från äldste sonens flickvän. Inget ovanligt i sig. Det händer emellanåt. Oftast när det blir höst för hon fryser så. Denna gången var önskningarna lite ovanligare. Hon önskade en vinröd mössa, ett par gråa strumpor med mönster bara på sidorna av benet och inget på foten. Mönstret skulle vara i garnet och inte med garnet. Jahopp. Solklart. Eller nåt. Dessutom önskade hon sig en strumpa till en läskburk.

Jag måste ju erkänna att jag började undra lite. Drev hon med mig eller? Jag bad henne om lite förklaringar på det här. Kanske någon bild på ungefär hur hon menade med strumporna, och på hur mössan skulle se ut. Och så undrade jag försiktigt vad hon skulle ha en läskburksstrumpa till. Det var ganska enkelt, visade det sig. Hon blir kall om fingrarna när hon håller i en läskburk som kommit direkt från kylen och ville ha något att stoppa den i så hon kan hålla i burken. Jamen visst! Det fixar jag!

Sen kom det ett foto på en mössa som hon gillade och på ett par strumpor som nästan var såna hon ville ha. Ha! Det blev ju plättlätt plötsligt. Mössan var från Novita och jag hittade mönstret på deras hemsida. Till råga på allt passade garnet jag köpt perfekt. Rätt tjocklek och allt. Borde köpt en lott också. När det gäller strumporna har jag inget mönster, bara en bild, men jag kan se att man använt en typ av resårstickad fläta, så det kan jag använda mig av och sen sticka efter eget huvud. Garnet jag har är nog tunnare än det som använts till förlagan, och dessutom ska ju foten vara slät, skaftet längre och flätan bara på sidorna av benet. Ser redan framför mig hur fint det blir. Det är en klok tösabit det där.

Läskstrumpan och mössan är redan överlämnade och de passade perfekt. Strumporna är inte påbörjade än. Har något projekt jag måste göra klart först. Men det kommer. Garnet har jag redan köpt.

Lite fakta om de klara projekten kan jag iallafall åstadkomma;

Mössan
Garn Falkgarn Favorit, det gick åt mindre än 100 gram
Stickor 5 och 6 mm
Mönster Stickad mössa från Novitaknits

Läskstrumpan
Garn Rester från flerfärgat Raggi från Pin Stripe sockorna och vitt 7 Bröder från de vita sockorna.
Stickor 3,5 mm
Mönster hade jag inget. La upp 48 maskor och stickade resår. Sen gjorde jag rutmönstret med lyfta maskor. Ungefär som i Ugly Ducklingsockarna.

1 Comment

Stickat

Beresta gåsögonvantar

17 september, 2015

Gåsögonvantarna från boken Varmt & Stickat är färdiga. Mönstret blev lite enformigt mot slutet, men jag älskar fortfarande hur färgerna blev tillsammans. Men v a r f ö r är det så tråkigt att sticka tummarna? Att fästa trådarna är inga problem på ett par vantar. Det är tummarna som är värst. Lite märkligt eftersom det egentligen går ganska snabbt att göra dem. Det är tur att jag ändå har lite ordning på mig själv och inte börjar på nytt projekt innan tummarna är klara. Lite ordning, alltså. Bara lite.

Kan förresten berätta att de här vantarna är beresta. De har varit med mig på semester i Turkiet och fick till och med följa med till poolen några dagar. Medan jag stickade dem kanske jag också ska berätta. Det vore lite märkligt att bada med yllevantar. En av dagarna hamnade jag bredvid en dam i 75-årsåldern som också stickade, så jag började prata med henne. Det visade sig att hon är en av de som stickar de äkta Lovikkavantarna. Spinner garnet själv, stickar, tvättar och kardar dem efter alla konstens regler. En jättehärlig dam. Efter hand visade det sig dessutom att vi hade den del andra beröringspunkter, men det är en helt annan historia.

Så. Vad startade jag då upp för projekt efter de här vantarna?

Jo,

Ett par vantar till Elias
En mössa till Michaela
En kofta till William

Bäst att återgå till stickorna då.

Just ja.. fakta om vantarna också ju;

Mönster: Gåsögonvantar från boken Varmt & Stickat
Garn: Klippans yllefabrik
Stickor: 2 mm, borde nog haft lite tjockare stickor för de blev aningen smala

0 Comments

Stickat

Att köpa lycka

11 september, 2015

Man kan inte köpa lycka för pengar, sägs det. Men man kan köpa garn och det är nästan samma sak. Det är inte mina ord, jag läste dem någonstans, men det är helt säkert sant. Lite extra sant just idag känns det som, för idag kom leveransen från Yll & Tyll!

I onsdags bestämde mig äntligen för hur Williams nästa kofta ska se ut, och beställde garn till den, Drops Baby Merino. Härliga färger som går i blått och grönt i olika nyanser. Ja, du ser dem här ovanför. Och eftersom det var rea på just detta garnet och dessutom fraktfritt om man handlade över en viss summa, tog jag chansen och beställde lite till. Det blir ju nästan gratis, liksom. Eller. Gratis och gratis. Kanske inte. Men ändå. Ni fattar.

Vad blev det mer då? Jo, jag har suktat länge efter att prova Visjös ullgarn. Det sägs nämligen att det är så mycket mjukare än andra motsvarande ullgarner. Och vackrare garn är Visjös karamell har jag nog aldrig sett. På bild då, än så länge. Alltså beställde jag två såna härvor också. En färgen Ljus karamell och en i Mörk karamell. För bestämma mig för endast en färg kunde jag ju inte. Såklart.

Precis innan jag checkade ut från nätbutiken trillade det dessutom ner tre nystan vinrött Drops Cotton Merino också. Kanske kan de funka till en mössa till Michaela.

Idag kom alltså härligheten. Ett stort mjukt paket som knökats ner i vår postlåda. Som jag har längtat hem hela dagen bara för det här. Och är jag nöjd med mina köp? O ja! Tröjgarnet är lika mjukt som vanligt och härligt färgglatt. Det vinröda möss-garnet kanske aningen för ljust, men vi får se. Vill inte Michaela ha det så hittar jag säkert en annan användning för det. Helt säkert.
Och så Visjögarnet. Jag säger bara ooooh! Det ÄR mjukare än andra ullgarner. Och vilka underbara färger! Nu måste jag bara hitta det perfekta projektet för det garnet.

Så, ja! Man kan köpa lycka för pengar. Om man med lycka menar garn.

Over and out! Nu ska jag klappa garn.

5 Comments

Stickat

Gåsögonvantar i solen

25 augusti, 2015

Åh vad jag är nöjd med färgvalet på de här! Den där gulgröna färgen har jag haft svårt att hitta användning för, men när det hamnade bredvid det mossgröna nystanet föll allt på plats. Nästan. Jag var tvungen att rådfråga min käre man också. Färgsäkrare ögon finns nog inte.

Jag har snöat in på mönster som inte är så mycket krusiduller på. Rena, enkla och lätta att memorera. Ungefär som det här. Fast det här var lurigare än man kan tro att memorera. Rutorna är olika stora så det gäller att hålla tungan rätt i mun i början. Nu sitter det bra, tycker jag. Mönstret heter Gåsögonvantar och kommer även detta från boken Varmt & Stickat. Namnet på dem gillar jag inte riktigt, men åh vad jag gillar resultatet. Dock tyckte jag det var rätt märkligt att jag inte fick ihop diagrammet med antalet maskor jag hade lagt upp. Jag räknade och räknade, men det gick bara inte. Till sist kom jag fram till att de 72 maskorna jag lagt upp (ja, det är det antalet boken säger) inte funkade ihop med diagrammet som var på 2 x 34 maskor. Det säger sig liksom självt. Jag fick lösa det så att jag la till en maska i var sida på diagrammet så löser det sig ändå.

Fakta då;

Mönster: Gåsögonvantar från boken Varmt & Stickat
Stickor: 2,25 mm
Garn: Klippans yllefabrik, såklart.

3 Comments

Stickat

Porslinsvantar

21 augusti, 2015

De här vantarna är jag RIKTIGT nöjd med. Fattas bara annat efter alla försök. Tror detta är fjärde försöket med mönstret ifråga. Lite små är de i och för sig, men de passar mig och det räcker ju. Ego? Jag? Nääädå.

Jag älskar att de ser ut som en gammal kakelplatta eller gammalt porslin.

Vantdillet har inte avtagit heller. Medan jag stickade på de här började jag fundera på vad nästa projekt skulle bli. Så är det alltid. Minst två projekt i skallen medan jag stickar på ett. Eller tre. Så räkna med fler vantar här framöver. Det sägs ju att denna sommaren ska följas av en riktig vargavinter så det gäller att vara redo!

Och så lite fakta då;

Mönster: Kallis fragment från boken Varmt & Stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg.
Stickor: 2,25 mm
Garn: Kampes tvåtrådiga och garn från Klippans yllefabrik. Där vi hamnade när vi körde fel, om ni minns.

0 Comments

Stickat

TAIF-vantar och mönster levererat

17 augusti, 2015

Nu drar hockeysäsongen igång igen efter sommaren och de här vantarna är levererade till Tingsryd. Jag hoppas de värmer mottagaren. Det blir liksom lite kallt i en ishall.

Även mönstret på vanten är färdigt och levererat till Tingsryds AIF. Nu får vi se hur de väljer att använda det. Kanske kommer det att säljas i supportershopen. Det är helt upp till dem att bestämma. Rätt kul vore det att få se fler TAIF-vantar nästa gång jag följer med mannen min på hockeymatch. Borde kanske göra ett par till, så jag har ett par jag också. Eller till käre mannen, men han fryser ju aldrig om händerna, säger han. Kanske han kan offra sig och låtsas frysa lite ifall han får ett par TAIF-vantar.

Fakta:

Mönster: TAIF-vanten, mönster av Mors lilla ylle för Tingsryds AIF
Garn: Rauma Finull, Kampes tvåtrådiga eller liknande
Stickor: 2,5

Det var nog allt för idag.

2 Comments

Stickat

Mysterievantar från 2013

15 augusti, 2015

De här vantarna påbörjade jag i juli 2013. Det var då en mysteriestickning där man fick en ledtråd i taget. Spännande tyckte jag. Jag tog de färger jag hade i lämpligt ullgarn och körde igång. Det blev sådär. Nä, det var en underdrift. De blev förfärliga! Bottenfärgerna var grå och vit, precis som det här paret, men sen hade jag bara limegrön, gul, mörklila och röd. De blev dessutom alldeles på tok för stora. De halvfärdiga vantarna blev liggande ett tag och så småningom repade jag upp dem. Mest för att de inte skulle blänga så förfärlig på mig. Och för att inte UFO-högen skulle bli för stor. Jo, det ÄR tillåtet att repa upp saker för att minska UFO-högen, men bara om man vet att man absolut inte vill göra det färdigt.

Nu i juli i år, två år senare, fick jag för mig att ge dem en chans till för mönstret VAR faktiskt väldigt roligt att sticka. Färger skulle väljas. Jag vräkte ut alla nystan och härvor på ett stort bord. Nu har jag lite fler att välja på, som ni såg i förra inlägget, men jag valde att ha mönsterbältet mitt på vanten i bara två färger. Enligt mönstret kan man ha fyra. Och sen skulle jag ta fram mönstret. Det var borta! Borta från mitt bibliotek på Ravelry! Men HUR kan det gå till?? Tack och lov hade jag sparat ner alla ledtrådarna på min dator.

Denna gången är jag nöjd med vantarna även om de är i minsta laget. Jag valde bort broderierna i stjärnan på toppen av vanten och så la jag istället till ett varv med kräftmaskor för att öppna upp spetsstickningen på mudden. Jag såg det på ett par på bloggen Tålamodspåsen och tyckte det blev så fint så jag kopierade idén.

Så, lite fakta då;

Mönster: Gåte på en måte av Tori Seierstad
Garn: Rauma Finull, och lite av garnet från Klippans Yllefabrik
Stickor: 2,25 nästa gång tar jag 2,5 för de här blev aningen för små.

Nu ska jag fortsätta med Kallis fragment från Varmt & Stickat, och så på min flufftröja. Och göra färdigt ett par rosa tågsockar. Och… ja, jag stoppar nog uppräkningen där.

0 Comments

Older Posts

Newer Posts

Kommentarer