All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

Att välja färger

15 maj, 2016

Citroner-gula

Jag har haft lite oflyt med att få till färgvalen den sista tiden. Ibland är det bara så. Jag har en bild i huvudet på hur jag vill att det ska se ut, och när garnnystanen ligger bredvid varandra ser det ut som om jag lyckats överföra bilden till verkligheten. Sen börjar jag sticka, och då kan det bli som på bilden ovan. I mitt huvud skulle det härligt solgula garnet bli ett par glada citronvantar och jag plockade ut ett mörkt grått garn som kontrast. När jag stickat en bit ser det ut så här. Inte lika blått som på bilden, det är nog kvällsljuset som gör det, men inte alls så soligt och glatt som det skulle bli. Man kan ju undra varför jag då valde ett mörkgrått garn, det kan man faktiskt. Men ja, jag gjorde det och vi kan ju konstatera att det inte blev så bra.

Jag surnade till och la detta projektet åt sidan så det fick skämmas lite och så la jag upp till ett nytt par. I mitt huvud var de ljust rosa kombinerat med rött. Jag vet, det låter märkligt, men det ÄR snyggt. Eller kunde blivit. Jag säger bara det. Välj inte garn sent på kvällen. Gör inte det! I dagsljus såg det inte alls lika tilltalande ut. Suck. Bara att riva och börja om . Inser att det rödrosa garnet blir svårt att hitta en kompis till. Det får väl vänta tills jag får de där galna 80-talsvantarna ur huvudet. Vi får väl se.

Som ni förstår har jag inte mycket info att ge om det här projektet mer än att det ska bli ett par vantar. Kanske. Jag ger det nån chans till.

Oh, förresten! Wilmakoftan och Traktorgensern har nått fram till mottagarna och båda passar! Härligt! Jag har en massa idéer för koftor till lillpluttan, men jag får nog lugna mig lite. Tänka klart, kanske. Inte rusa iväg, kanske.

Måste rusa!

Stickat

Rune

12 maj, 2016

160512-Rune

Efter racerstickandet av Wilmas kofta blev det lite motorstopp för mig. Det gick nog för fort med den där koftan. Jag brukar i vanliga fall börja tänka på nästa projekt under tiden jag stickar. Minst! Ibland är jag flera projekt framåt i tankarna. Det hann jag inte nu, eller jag gav mig åtminstone inte tid att tänka på det. Det var bara full fokus på koftan. Inte för att det gör något, men ovant är det.

Bästa boten för motorstoppet var, precis som vanligt, att göra en djupdykning i garnlagret. Funkar alltid. Denna gången rotade jag fram två nystan Drops Cotton Merino. Samma garn och färg som Klompelompemössan, faktiskt. Mjukt och fint garn att sticka i, men så förvånad jag blev när jag skulle fotografera det utomhus. Färgen är mörkare i verkligenheten, men färgvariationen som syns på bilden ovan hade jag inte lagt märke till tidigare. Snyggt, tycker jag. Mönstret hittade jag i den underbara boken Vantar för alla årstider (igen). Det var nog till stor del namnet som avgjorde denna gången. När jag var liten hade jag en trasdocka som hette Rune-Kalle. De här halvvantarna heter visserligen bara Rune, men det fick ju gå.

Rätt nöjd blev jag med dem, fast käre mannen min tittade på dem och frågade vem som ska ha dem. Inte vet jag. Måste man veta det när man stickar något? Skulle inte tro det. Faktiskt.

Lite fakta om halvvantarna;

Garn: Drops Cotton Merino, vinröd. Jag gjorde av med nästan två 50-gramsnystan
Mönster: Rune från boken Vantar för alla årstider
Stickor: 2,5 mm strumpstickor

160512-Rune-pa-stam 160512-Rune-i-appeltradet

Stickat

Lillasysterkofta

4 maj, 2016

Drops  Little Josephine Lillasysterkofta

Det blev en alldeles egen kofta till min allrakärasteminstasysters nyanlända Wilma. Storebrorsan har fått ett antal koftor under de här tre åren och de kan säkert användas även till lillasystern, men något eget måste hon ha. Jag stickade så det slog gnistor om mej. Både för att jag ville ha den färdig så fort som möjligt och för att jag var rädd att garnet skulle ta slut innan jag var klar. Det vet ju alla. Ju fortare man stickar, desto större chans att garnet räcker. Eller nåt. Räckte gjorde det, som ni kan se. Men det var inte mer heller.

Skulle gärna lämna över den personligen, men veckorna går och jag är orolig att hon ska hinna växa ifrån den innan hon fått den. Därför kommer jag att posta den i helgen. Jag fixar något annat tills vi ska upp och hälsa på. Funderar på om jag kan trycka i Storebrorkoftan också i det vadderade kuvertet jag köpte. Måste prova.

Om den ändå skulle vara för liten får väl koftan ligga till sig lite tills hon börjar leka med dockor. Tiden går så fort så det gör hon väl innan vi ens hinner blinka, kan jag tro. Och jag kunde ju offra mig och sticka en till. Hehe. Stooooooor uppoffring vore det. Not.

Och nu då?

Jag har faktiskt hunnit färdigställa ett par halvvantar också sen koftan blev klar. Dessa måste jag tvätta och sträcka till lite innan jag fotograferar dem, så det kommer. Men nu är det stopp. Jag stickade inte en maska igår. Måste vara sjuk. Jag surfar mönster och inspiration, men kan inte bestämma mig. Nåja, jag oroar mig inte så mycket. Förr eller senare ramlar jag över Projektet med stort P igen och stickorna glöder på nytt.

Lite fakta om koftan får ni väl ha. Det är faktiskt en favorit i repris. Jag har gjort en hel flock såna i olika storlekar och färger tidigare. Både till allrakärastesysters Elsa och så är Hilmas kofta faktiskt av samma mönster.

Mönster: Detta är ett mönster från Drops. B11-17 eller Little Josefine heter det.
Garn: Drops Safran. 2 nystan gick det åt i minsta storleken.
Stickor:  3mm rundsticka.

 

Stickat

Vårvantar

26 april, 2016

Alltidvantar

Och så kom våren. Och försvann igen.

Lagom till Alltidvantarna var klara kom våren. De fina blå blommorna slog ut i vår gräs(moss?)matta och visst matchar de fint det blå i vanten? I helgen kom vintern tillbaka på tillfälligt besök. Vi skulle ta en biltur uppåt Småland och solen sken så fint här hemma när vi startade. Med cabben nere. Vi hann inte ens ett par mil innan först regndropparna och sen snöflingorna kom, och när vi sen nådde vårt mål låg snön vit på gräsmattorn och tak. DÅ ångrade jag att jag inte tagit med ett par varma goa vantar. Som de här.

Det var första gången jag stickade med tre färger samtidigt. På samma varv. Det var svårt att få in en riktig rytm i stickningen, men det var i och för sig bara ett varv i varje blå ruta som krävde alla tre färgerna på en gång, så jag klagar inte. Resultatet blev rätt bra. Helt klart blir det fler försök med tre färger. Skam den som ger sig. Eller nåt.

Fakta om vantarna har jag skrivit flera gånger tidigare, men här kommer en repris;

Mönster; Från boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erica Åberg.
Garn;  tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik
Stickor; 2,25 och 2,75 mm strumpstickor

Nästa gång blir det nog bilder på en Lillasysterkofta. Det var ju en storebror som nyligen fick en lillasyster, om ni minns. Eller möjligen ett par halvvantar från ”Vantar för alla årstider” i rester från Klompelompemössan.

 

Stickat

Storebrortröja

21 april, 2016

Traktorgenser

Häromdagen  blev jag moster igen. Till en lite tösabit. Gissa om stickorna glöder nu! Nu är det ju så här att den här alldeles nya tösen har en storebror och självklart ska man ha en present när man blir storebror, eller hur?

Jag tror att storebror gillar traktorer, ganska övertygad faktiskt, så när jag i höstas fick syn på Traktorgenser sparade jag mönstret för framtida behov. Ja, sen blev det lite tokigt när jag beställde garnet, men det har jag redan berättat om. Det gick ju bra till sist, förutom att jag min vana trogen beställde för mycket garn. Eller vänta. Det finns ju inget som heter för mycket när det handlar om garn. Hm. Jag köpte iallafall fler nystan än vad den här tröjan krävde, det är det ingen tvekan om. Jag hoppas att den passar honom nu. Det är jag alltid lika orolig för. Håll tummarna!

Tösabiten då? Ja, något ska hon också få, men det är inte färdigt än. När Traktorgensern blev klar i helgen fick jag snabbt fram ett par nystan vitt bomullsgarn som jag hade i lagret från en annan gång när jag köpt fler nystan än projektet krävde. Se där! De kommer till nytta så småningom. Återkommer om detta projektet. Det är snart färdigt, det också. Härligt med pytteplagg.

Uppehållet från förra inlägget har blivit längre än planerat och anledningen är ganska pinsam. Jag hittade inte sladden till kameran så jag kunde inte föra över mina bilder till datorn. Suck. Jag VET att jag la den nånstans så att jag skulle veta var jag hade den. Jomen tjena! Det gick ju bra. Om jag någon gång hittar det där stället ”där jag vet var jag har det” ligger där säkert en hel del grejjer. Jag har alltså fortfarande inte hittat sladden utan min käre man hade en i rätt storlek som jag lånat. Tur jag har honom.

 

Och nu lite fakta om tröjan;

Garn: Drops loves you 7
Stickor: 3 mm och 3,5 mm
Mönster:  Traktorgenser  från Sandnes.

Stickat

Halvvantar med spets

7 april, 2016

Elisabet

I väntan på de två saknade garnnystanen gjorde jag, som jag skrev förra gången, ett par djupdykningar i garnlagret. De flesta projekten jag började på blev sådär. Lindrigt sagt. Riktigt dåliga om jag ska vara helt ärlig. Klart man blir besviken och tappar sugen lite då. Vid den senaste djupdykningen hittade jag en påse med två nystan vita Drops Baby Alpaca Silk. Det var inte alls det jag letade efter (vad DET egentligen var har jag till och med glömt) men de nystanen triggade sticksuget igen. Ett par halvvantar borde det räcka till. Lite skira. Spets på någon del, kanske? Men VAR hade jag sett ett sånt mönster? I boken ”Vantar för alla årstider” hittade jag Elisabet. Bröllopshalvvantar i silke, står det, men jag tror nog man kan ha dem annars också.

Jag var lite tveksam om masktätheten, så jag provade först med 2,5 mm stickor som det står i mönstret, men det kändes lite smalt. Efter en halv halvvante med 3 mm stickor insåg jag att det skulle bli för stort, så jag återgick till 2,5. Kanske dumt gjort. De är aningen smala, men passar mina händer ganska bra. Jag gör nog ett par till med 2,75 mm stickor. Det borde bli perfekt. Snabbstickade är de, men mönstret var inte helt logiskt bitvis. Eller är det jag som fattar illa. Inte omöjligt alls.

Precis lagom tills jag blev klar med Elisabet fick jag ett paket i brevlådan. Nu är det saknade garnet kommet, så nu blir det full rulle med lilltröjan igen. Härligt!

Fakta om Elisabet:

Stickor:  2,5 mm, men nästa par blir med 2,75 mm. Jag borde komma ihåg att jag stickar hårt.
Garn:  Drops Baby Alpaca Silk
Mönster: Elisabet av Kamilla Svanlund från boken Vantar för alla årstider

-Elisabet-spets Elisabet-tumkil

Stickat

Men jag vill ju!

31 mars, 2016

Liten-troja

Som jag skrev förra gången drabbades jag nyligen av svåra ryckningar i klickfingret och klickade hem lite garn till en tröja. Fort men fel gick det, för jag beställde i hastigheten fel tjocklek på garnet. Tror jag. För det här ser faktiskt inte helt illa ut. Garnet är väldigt mjukt och behagligt att sticka i så det har varit svårt att lägga i från sig. Nu är problemet att en av färgerna var restad så jag kommer inte längre. Men. Jag. Vill. Ju. Sticka!

Håller varje dag tummarna att en liten påse ska dyka upp i min brevlåda, för leverantören har lovat leverans efter påsk (till affären då) och nu är det efter påsk. Faktiskt. Det har det varit i flera dagar nu. Faktiskt.
Nå, jag får väl träna mitt tålamod så länge. Det är inte min starkaste gren, vilket i och för sig kan låta konstigt eftersom jag kan lägga timtal på att sticka. För mig är det inte samma slags tålamod alls.

Medan jag nu väntar har jag gjort flera djupdykningar i garnlagret och helt random påbörjat nya projekt. Inget av dem har hittills gått särskilt bra. De ligger bredvid soffan och surar. Eller, det kanske är jag som surar, men jag ligger INTE bredvid soffan. Det lovar jag. Kanske återkommer jag med lite bilder på de projekten. Vi får se när jag surat färdigt över dem.

Något som ÄR färdigt är Alltidvantarna. Trådarna är fästa och de är tvättade och ruggade. Nu ligger de på tork, så bilder kommer när de inte längre är dyvåta. Lite soliga dagar så borde de väl torka där de ligger på altanen.

Fakta om projektet på bilden vill ni kanske ha. Men, särskilt mycket kan jag inte bidra med. Än.

Garn:  Drops loves you nr 7, ett återvunnet bomullsgarn. Mjukt och fint.
Stickor: Jag har använt 3 mm i resåren och 3,5 för slätstickningen
Mönster:  Ja, här får jag återkomma längre fram. En liten tröja ska det bli iallafall.

Over and out

Stickat

Klompelompemössa

23 mars, 2016

Klompelompeluva

Jag har sett att det är väldigt inne att sticka inredning, så jag stickade en mössa till en syltburk. Tänk så praktiskt!

Nä, jag lovar. Så var det inte, men syltburken var det som bäst passade i storlek för fotograferingen.

Det här mönstret har jag letat efter ett tag, och nu äntligen fick jag tag på det tack vare en kollega som hittade och köpte det till mig. Efter en djupdykning i garnlagret hittade jag ett möjligt garnalternativ. Det enda som var mjukt nog för ett bebishuvud och någorlunda rätt tjocklek. Jag hade lite betänkligheter när det gäller färgen, men när nöden är stor bortser jag gärna från det. Färgen är lite mörkare och mer vinröd än bilden visar och jag tycker själv att det blev jättefint. (jag är ju inte partisk alls, heller) Dock blev nog mössan i minsta laget så garnet var kanske lite för tunt.

Jag kommer helt klart att sticka fler såna här mössor. Jätterolig och enkel stickning.

Utöver detta har jag faktiskt stickat klart Alltidvantarna. Fotobevis kommer när jag fäst trådarna och tvättat dem.

I förra veckan led jag av svåra ryckningar i klickfingret så jag råkade klicka hem lite garn till en barntröja. I hastigheten råkade jag beställa fel garntjocklek och sen visar det sig att en av de tre färgerna är restade. Suck. Ibland går det fort. Och fel. Blir så trött på mig själv. Å andra sidan är jag inte den som ger mig, så jag började sticka på tröjan ändå. Med garnet i fel tjocklek. Det verkar fungera trots allt. Kanske. Så håll nu tummarna att mina jeansblå nystan dyker upp i min brevlåda efter påsk. Annars sitter jag väl där själv. Med skägget i nyss nämnda låda.

Lite fakta också då;

Mönster: Klompelompes Pilotlue
Garn:  Drops Cotton Merino, Det gick knappt ett nystan till minsta storleken
Stickor: 4 mm strumpstickor

Stickat

Underbara röda Sjöfn

16 mars, 2016

Sjofn

Jag är helt förälskad i de här sockarna. Fullständigt upp över öronen förälskad. Det är kombinationen av ett underbart garn i en oerhört vacker röd färg och ett väldigt välskrivet och vackert mönster, antar jag,
Och det bästa av all! Jag har mer garn av den här sorten, fast i andra färger, och mönstret finns ju kvar. Så det är väl bara att sätta igång med ett par till. Fast det ska jag inte. Inte just nu. Jag har några andra projekt som tränger sig före. Och skäms gör de inte heller.

Kanske ska påpeka. Det ÄR inte mitt bleka vinterben som syns i ovankanten. Jag har satt strumpan på en plastfot som jag råkade klicka hem från e-bay för ett tag sen. Kostade inte många tior och helt klart värt slantarna. Mönstret på en sån här socka hade inte alls kommit till sin rätt på ett foto om strumpan bara låg platt. Japp, stickning är en materialsport. Helt klart.

Och just det. Jag HAR stickat två strumpor. Jag lovar!

Vi tar väl fakta om strumporna en gång till då;

Garn: Colinette Jitterbug i färgen Vatican Pie
Stickor; 2,5 mm Knit Pro trästickor
Mönster;  Sjöfn sockar, av Vicke Vira/Mia Dehmer.

Over and out.

Stickat

Sockarna har flyttat

9 mars, 2016

 sockar

Nu har de här sockparen flyttat hemifrån. Eller, egentligen har de flyttat hem. Hem till fötterna de är gjorda för. Det värmer alltid extra i hjärtat när man får så här fina bildbevis på att det man stickat in tonvis med kärlek i verkligen används. Att jag dessutom fick ett fint, pärlat armband av de små rosa fötterna till vänster värmer extra.

I övrigt då? Jag har varit hemma över en vecka efter mitt Norrlandsäventyr, så jag borde ha kunnat lägga in något här tidigare. Kan man tycka. Och bara så ni vet, Norrlandsäventyr innebär i detta fallet INTE en tripp till Småland. Jag var verkligen i Norrland, i Piteå, och fick hälsa på den riktiga vintern. Ni vet, strålande sol från klarblå himmel, gnistrande snö, vita vintervägar, många minusgrader, sparkåkning på isen, disktrasestora snöflingor (dock inte samtidigt som den strålande solen från klarblå himmel som ni förstår).

Självklart hade jag ett stickprojekt med mig. Tänkte att jag nog skulle sticka en del på tågresan till Stockholm och hem igen, men nixpix. På uppvägen hade jag sällskap så vi pladdrade på, och på hemvägen fungerade inte det där som kompenserar i kurvorna på X2000, så jag blev åksjuk. Nå, lite hann jag med, men inte som jag trodde. Fast jag borde lärt mig. Det har varit så varenda gång jag åker iväg. Det blir inte så mycket stickat som jag tror. Återkommer om detta.

Info om sockarna ovan har jag lagt ut innan. Länkar till de inläggen här;

Små rosa sockar

Tigerfötterna

Stora rosa sockar

Pite -sockar-2