All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

Tågstickning och att lura sig själv

20 maj, 2015

Pin-Stripe-socka-1

Jag lyckades inbilla mig själv att jag behöver ett sticka-på-tåget-projekt. Det gick jättelätt. Jag är rätt lättlurad på det viset. Jodå, så jag rotade fram stickor och lämpligt garn och drog igång. Ska jag vara helt ärlig så har jag projekt så det räcker. Men de är antingen för skrymmande att ta med, eller för komplicerade. Nu ska jag bara låta bli att sticka på detta projektet när jag sitter hemma i soffan, eller på altanen, för annars lär det ju bli klart UTAN att ha stickats på tåget. Och det vore ju  inte så bra. Snudd på dumt, faktiskt. Fast kul.

Käre, observante maken konstaterade igår kväll att de ser lite små ut och visst har han rätt. De blev lite små. Ska kanske nämna att det ska bli ett par sockar, förresten. Eftersom jag använder annat garn än det som nämns i mönstret jag valt ut så utgick jag efter ett annat mönster, som är utformat för just detta garnet, när det gäller maskantalet. Det gick så där. De lyfta maskorna drar ihop det lite, och så är nog stickorna aningen för tunna. 2,5 istället för 2,75 som det står i mönstret. Ingen fara på taket. Jag river upp och börjar om. På detta sättet varar ju garnet längre, eller hur? Man är väl smålänning! Jag får se detta som en provlapp och såna ska man alltid göra. Eller borde åtminstone.

Lite fakta om projektet;

Mönstret är Pin Stripe Socks som finns alldeles gratis på Ravelry.
Garnet är Järbo Mellanraggi och jag provade alltså med stickor 2,5.
Andra försöket blir nog med storlek 2,75. Ska bara rota fram dem först.

Återkommer om flufftröjan också snart. Den är färdigstickad, men jag är inte helt nöjd. Uppläggningen nedtill är lite tajt och halsringningen lite för vid. Tror jag. Ska grunna på det och kanske åtgärda.

Stickat

Solsting, räkneproblem och tröjfluff

15 maj, 2015

Halvfardigt-trojfluf

Det tar sig.

Jag har kommit så långt att jag ska avmaska för ärmarna, och eftersom det brukar vara praktiskt att ha dem relativt jämnt fördelade över kroppen tänkte jag räkna mig fram till var de ska vara. Hur svårt kan det vara. Jag vet ju var varvet börjar, och sen räknar jag halva antalet maskor, sätter en markör och så räknar jag resten. Som ju då i den bästa av världar skulle vara lika många som första halvan. Är ni med?

I min värld är det uppenbarligen inte så. Jag får det till olika varje gång. Det ska vara 77 st, men jag får det till omväxlande 76, 78 och 79. Men inte 77! Fick den hemska idén att jag kanske tappat eller plockat upp en eller flera maskor, så jag har gått igenom de stickade varven för att se om jag hittar något fel. Nä. Det gör jag inte. Tur det, förresten,  eftersom fluffgarnet inte är kompatibelt med att riva upp. Jag skyller helt enkelt mina felräkningar på solsting eller nåt och stickar vidare. Strutsvarianten ni vet. Sticker huvudet i sanden och låtsas som det regnar. Jag menar, det måste ju stämma?!

Däremot kan jag inte låtsas som om jag har gjort två ärmar, för det har jag inte. Än. Det är faktiskt den största nackdelen med just ärmar. Man måste göra två av dem. Eller bör åtminstone. Så nu tänker jag avmaska för ärmarna, låtsas att jag kan räkna rätt, sätta dit den färdiga ärmen på tröjan och lägga upp för den andra ärmen.

Lite fakta då;

Garnet är Drops Brushed Alpaca Silk. Ljuvligt mjukt och fluffigt.
Stickor; 5 till resåren och 6 till resten.
Mönster; Acnegenser.
Finns du på Ravelry kan du titta på projektet här.

Nu blir det kvällsmat och sen film.

Virkat

Huvudvärk och uggla på rymmen

13 maj, 2015

Uggla-pa-rymmen

Förlåt.
Nu är det jättelängesen jag la ut något och så kan vi ju inte ha det.
Förra veckan försvann fullständigt. Jag drogs med en ”headache from hell” i flera dagar. Jo, det VAR faktiskt synd om mig. Jag stickade inte på hela veckan, och då förstår ni hur illa det var. Däremot uppbådade jag alla krafter jag kunde hitta fram emot slutet av veckan och virkade en pytteliten röd uggla till en kollegas alldeles nya barnbarn som skulle komma på besök på jobbet i måndags. Tänkte att den kunde kanske hänga i vagnen eller vid skötbordet eller nåt sånt.

Det där blev faktiskt en ganska kul historia. Jag måste berätta. Ugglan blev alltså klar i torsdags, och låg på bordet i väntan på att näbben skulle broderas dit. Jag glömde nämligen göra det innan jag sydde ihop den. Såg den på bordet i fredags kväll innan vi åt kvällsmat och konstaterade att det där måste jag göra i helgen. Får inte glömma.
I lördags morse skulle jag ta tag i detta. Men ugglan är borta. Helt väck. Letade igenom vardagsrummet, köket, källaren. Till och med på toaletten! Ingen uggla. Inte någonstans.
Till sist skickade jag ett sms till yngste sonen, mest på skoj, och frågade om han visste vart den pyttelilla virkade röda ugglan tagit vägen. Och fick det självklara (?) svaret; -I taklampan.

Jag säger inget mer. Så högt upp tittade vi inte. Och varför skulle vi? Jag menar, det är ju inte så att ugglan kan flyga.

På bilden ovan ser ni honom ute i solen i äppelträdet. Visst ser han ut att trivas? Lägger för säkerhets skull också ut en bild på honom i taklampan.

Ska se till att det inte tar så här lång tid innan nästa inlägg. Nu är jag ledig i fyra dagar, så det borde jag väl klara av?

Och så lite fakta;

Virkad med virknål nr 3 i Drops Safran.
Mönstret kommer som vanligt från Fru Persson på Pälsärmen.

Uggla-i-taket

 

Virkat

Ugglor i äppelträdet och ogräs i trädgårdslandet

3 maj, 2015

Ugglor

Tröjfluffet har vilat några dagar. Tagit helg, liksom.

Varför? Det finns två anledningar faktiskt.

Dels har en hel del av helgen tillbringats med att gräva i trädgårdslandet. Det har varit ett underbart väder så det gäller att passa på. Dessutom var det alldeles nödvändigt om det ska bli några färska örter och kanske några smulgubbar i år.

Dels beror det på att jag fick en fråga från min systerson, Elias, om jag kunde tänka mig att göra en uggla som han kan ge till sin fröken när de slutar skolan. Såna frågor kan man inte säga nej till. Inte när det kommer från en sån go grabb. Sen hintade hans mamma om att lillasyster möjligen också behövde några såna ugglor att ge till sina fröknar. Japp, plural här. Närmare bestämt tre ugglor till lillasyster och en till brorsan.

Eftersom tiden går fort så här på våren så tyckte jag det var lika bra att börja direkt.

Nu är helgen i det närmaste slut. Trädgårdslandet är långt i från färdiggrävt, men vad gör det. Det kommer säkert fler fina dagar. Ugglorna har provsuttit äppelträdet och har levererats till beställarna. Eftersom Elias frågade mig först fick han också välja först. Det hade Elsa inga problem med. Elias valde den röda och Elsa fick de andra tre. Om jag hängde med helt i hennes resonemang så tror jag att hon redan har klart för sig vilken uggla som ska till vilken fröken. Det var något om att den ena älskar lila. Så långt var jag med. Huvudsaken att hon har koll själv.

Åter till tröjfluffet igen, alltså. Och kanske TAIF-vantarna. Och så har jag ett par härvor som behöver nystas. Jag önskar mig härmed fler timmar på dygnet.

Lite fakta också kanske.

Mönstret hittar du hos Fru Persson på Pälsärmen.
Garnet är lite blandat garn i bomull, bl.a. Drops Safran.
Virknål 3 har jag använt. Jag tycker det blir tätt och bra då. Det ser inte så bra ut om stoppningen tittar ut mellan maskorna.

Over and out

 

 

Stickat

Nu är fluffet på gång

27 april, 2015

randig-flufftroja

Märkte ni hur jag undvek ämnet förra gången? Jag undvek att nämna flufftröjan jag skulle börja på. Eller skulle BÖRJAT på, var väl rätt uttryck. Jag fegade lite till och stickade solskensdisktrasor istället.

Men NU har jag gjort det! Jag tog klivet ut i det stora okända.(nåja) Jag började på flufftröjan till sist. Och jag började en lördag. Som jag skrev. Fast en senare lördag, om man säger så. Snabbt går det. Och mjukt blir det. Och kanske passar den. Hittills har jag använt mindre än 50 gram garn, och bålen är snart klar.

Mönstret hittade jag på en norsk sida. Där kallas den Acne-genser. Än så länge finns mönstret där alldeles gratis, men jag vet inte hur länge. Förra våren gjorde nog halva Norge en sån här tröja. Åtminstone kändes det så. Och nu har alltså jag också fått tummarna loss och börjat.

Jag använder Drops Brushed Alpaca Silk och stickor 5 och 6. Garnet hittade jag av en slump när Helylle sålde ut innan affären stängde i höstas.

Stickat

Stickat solsken

22 april, 2015

Soltrasa

Det var nog våren som gjorde det. Eller kanske längtan efter våren eftersom det startade tidigt. Jag fick plötsligt cravings. Ett begär. Jag var TVUNGEN att sticka något gult. Det kände jag tydligt. Men vad? Gult är inte min favoritfärg. Jag gillar gult, men bär det sällan. Så vad skulle jag sticka?

Då kom jag på det! Företaget där mannen min jobbar är gult. Loggan iallfall. Och chefens skosulor, men det är en annan historia. Såna kan jag inte sticka. Dessutom älskar de stickade disktrasor. Jamen då så! Jag stickar ett par knallgula disktrasor att ha i köket/lunchrummet. Begav mig till garnbutiken, Sländan, i Lund häromdagen. Och jodå, de hade gult bomullsgarn. Så nu stickar jag solsken. Så känns det iallafall.

Nu ska jag repa upp några varv, för jag ser att jag missat delar av tråden på ett ställe.

Härligt! Sol ute, sol på stickorna. Livet är gott!

Stickat

Disktrasor och tummar

16 april, 2015

Disktrasor

 

Jahopp. Detta är vad jag sysselsatt mig med de senaste dagarna. Kanske rent av veckan om jag tänker efter.
Fyra färdiga disktrasor, och en på stickorna. Perfekt bilstickning är det. Och tågstickning, faktiskt.
Men lite undrar varför jag massproducerar (nåja…) dessa nu. Jag har börjat misstänka att jag är rädd för att börja på mitt nästa projekt. Helt säker är jag inte, så säg det inte till någon. Men jag misstänker.

Mitt nästa projekt är en tröja. Till mig själv. Inga konstigheter. Fluffigt, mysigt garn. Stora stickor. Enkelt mönster. Tror jag. Men jag tror ändå att jag är rädd att börja. För tänk om den inte passar sen! Garnet är inte speciellt riva-upp-vänligt. Det kan jag säga. Så passar den inte så passar den inte. Håll tummarna för mig, så börjar jag. Imorgon. Nej, förresten, då är jag inte hemma. På lördag!

På tal om tummar, förresten. Hur lång tumme har en man? Jag menar, jag vet hur lång (icke lång) min tumme är. Men hur lång tumme har en man? En man med ungefär handskstorlek 10? Jag har ingen aning. Det är för slutspurten av TAIF-vantarna jag behöver veta detta.  Får försöka fånga in yngste sonen när han svischar inom en dag och mäta hans tumme. Om inte ni kan bistå med denna information, kanske?

 

Stickat

Systers Miss Winkle är klar

10 april, 2015

systers-Miss-Winkle

Jodå, visst blev hon klar. Allrakärastesysters Miss Winkle. Jag hoppas hon kommer att tycka om den.

Nu grunnar jag på om jag kanske ska blocka den trots allt. Acryl har väl inte världens bästa minne, men lite bättre snurr på öglorna i kanten kan det nog bli. Eller vad tror ni? Det är väl värt ett försök? Det ska bli rejält varmt i helgen så den behövs nog inte just nu ändå.  Jag tror jag gör det.

Men vad ska jag nu har för tågpendlarstickning?`Skulle gärna prova Martina Behms nya sjal Braidsmaid men jag har nog inget passande garn. Inte i tillräcklig mängd iallafall. Jo, jag lovar. Det är möjligt. Men svårt att tro när man ser garnlagret.  Jag får väl göra en djupdykning i förrådet och leta. För det tror jag att man måste innan man köper nytt garn. Faktiskt.

TAIF-vantarna är snart klara. Och så även mönstret på dem. Båda vantarna färdigstickade och verkar bli i rätt storlek för manshänder. Bara tummarna kvar. Förresten, hur långa tummar har en man?  Får nog prova dem på någon av männen i familjen, tror jag.

Nu får det nog bli lite mat och sen krascha framför en film.

Men herregud, jag har ju ingen filmstickning! Hur ska jag kunna titta på film UTAN att sticka?

 

 

 

Stickat

Att riva upp eller inte

3 april, 2015

Miss-Winkle-II

Jag har upptäckt en sak. Bara nu den senaste veckan. Det är inte alls är samma avkoppling att sticka i ett rent akrylgarn, som det är att sticka i ett härligt ullgarn. När hände detta? Jag menar, jag har väl aldrig varit en garnsnobb??

Just nu håller jag på med ett par vantar i ren tvåtrådig ull. Härligt, rogivande arbete. Men det passar inte som tågpendlarstickning. Alldeles för komplicerat mönster som inte alls går att memorera. Därför tänkte jag starta upp något enklare. Något mer tågpendlarvänligt. Så jag bestämde mig för att göra något åt det stora garnnystanet som allrakärastesyster donerade till mig förra veckan. Jag tror det heter Big Verona, och är ett garn i ren akryl. Det är ett felköp, skulle varit Elise och var tänkt till en Miss Winkle. Men, som sen blev liggande. Hos syrran. Tills nu.

Så jag tänkte att visst sjutton måste det gå att göra en Miss Winkle av detta också! Och, ja. Det gör det. Men tycker jag om det? Jag har velat fram och tillbaka. Riva upp eller fortsätta. Nu har jag bestämt mig. Tror jag. Jag fortsätter. Tror jag. Det ser ju inte så illa ut på bilden. Men det ÄR inte samma njutning som ett ullgarn.

Nu ska jag sola näsan lite. Gäller att passa på. Solen har lyst med sin frånvaro i veckan.

Glad Påsk!

Ps. Har du lust att pimpa ditt påskris lite extra finns en beskrivning på påskhattar här.

Påskhattar

 

Mina mönster Stickat

Rätt stolt är jag faktiskt

31 mars, 2015

Herrvante-TAIF

Man kan förledas att tro att jag redan lagt ut den här bilden en gång. Det har jag inte. Detta är en helt nytagen bild på en alldeles färsk vante.

När min allra första TAIF-vante presenterades för omvärlden blev det ett väldigt rabalder i Tingsryd med omnejd. Bra rabalder alltså. Kommentarerna var många, och många ville köpa vantar bara jag kunde massproducera dem. Fast just det är ju inte att tänka på. Det tar alldeles för många timmar att göra ett par.

Dock är det nu tänkt att mönstret så småningom ska säljas i TAIF’s souvenirshop. Tänk vilken ära! Men först ska jag sticka klart det här paret, som är i herrstorlek (hoppas jag). Och sen ska jag renskriva beskrivningen så att någon annan än jag kan begripa den. Så jag gissar att i god tid inför nästa säsong är allt klart. Härligt va?!

Så, åter till stickorna nu. Det är mitt sätt att heja fram TAIF idag när de spelar match.