Mors lilla ylle

Stickat

Socktober

19 oktober, 2016

Det är höst. Socktober. Ni vet, månaden när raggsockarna åker på och jag blir beroende av att sticka sockar. Så passande att månaden då heter just Socktober.

Elsas randiga strumpor var för små, tösabiten växer tydligen, men jag hade lite garn kvar så nu är det åtgärdat. De ligger klara och väntar på att hon ska komma tillbaka från sin semester. Det lite större paret har inte flyttat någonstans än, men jag har mina funderingar. Jag tror jag vet vart de vill flytta nu.

De randiga strumporna är inte det enda jag åstadkommit denna månaden. Jag sa ju att jag var beroende av att sticka sockar, eller hur? Ett par trasmatterandiga strumpor till har det blivit, bild kommer senare. De är nog värda en helt egen historia. Sen har jag börjat sticka av tant Koftas garn och så råkade jag på en mysteriestickning också. Sockar det med såklart. Ja, och så detta paret då. Ett par barnstrumpor i raggsocksgarn. Jag trodde att jag härmed gjort av med alla resterna av den sorten, men icke. Jag hittade några halva nystan till på altanen. Vad de nu gör där.

Men vad blev det av vantdillet? Det dök upp mitt i sommaren och försvann kanske med den. Förhoppningsvis kommer dillet tillbaka när Socktober är över.

Lite fakta om de här småttingarna kan jag iallafall bidra med:

Garn: Svarta Fårets Raggsocksgarn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Här stickade jag inte efter något mönster, bara mina vanliga sockprinciper. Vill minnas att jag la upp 40 maskor. Kanske.

0 Comments

Stickat

Bara en rand till!

9 oktober, 2016

Jag gjorde det igen. Jag föll för ett garn som hade så vackra färger i nystat. Inget fel med det, inget alls, men vad sjutton skulle jag ha det till? Det hade ganska långa färgskiftningar så första sockförsöket blev inte som jag tänkt mig. Och då hade jag ändå sett det på bild så jag visste hur det skulle se ut. Eller borde vetat. Alltså, jag vet inte. Är det nånslags förälskelsefas som slår till när jag ser ett fint garnnystan så att jag inte kan se klart, eller vad är det för fel på mig?

Nåväl, första sockförsöket repades upp fortare än kvickt för plötsligt kom jag på vad garnet var ämnat för. Det skulle ju bli trasmatterandiga sockar, inspirerade av Helene Dehmers vackra randiga sockar. Så fick det bli. Eftersom jag bara hade ett nystan så fick jag börja i båda ändar av det och det var SÅ spännande att se vilka färger som skulle dyka upp tillsammans. Bara en rand till. Och en till. Det blev stickning på buss och tåg, i väntan på möte, framför teven, medan jag lagade mat, på lunchrasten och medan jag väntade på Elsa som var på simskolan. Bara en rand till.

På något ställe var jag tvungen att bryta garnet och ta av en bit för att det blev två likadana ränder efter varandra, men på det hela taget fick garnet bestämma. Och jag gillar dem! Så mycket att jag rotade fram ett restgarnsnystan i andra färger för att göra fler, men det är en annan historia.

Randen längs skaftet på den högra strumpan är där jag bytte färg mellan ränderna. Det blir inte helt osynligt, men det gör inget. Kanske kan jag finslipa tekniken lite. Vi får se.

Elsa blev förresten väldigt förtjust i de här regnbågsrandiga strumporna, men konstaterade lite besviket att jag stickade dem för stora. Det hade hon ju helt rätt i. De passade inte henne alls. Men som tur var blev det precis lagom mycket garn över för att räcka till ett par i hennes storlek också. Jag var inte heller nödbedd när det gäller att göra ett par till. Inte alls.

Lite fakta då;

Garn: Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Hälen och tådelen stickade jag utan ränder.

1 Comment

Stickat

Färdiga eller inte?

25 september, 2016

Minns ni vanten som inte fick någon tumme? Det har den fått nu. Och en vantkompis, också den med tumme. En högervante och en vänstervante, dessutom. Inte illa va? Nu funderar jag på om de är färdiga eller inte. Min plan var att fodra detta paret genom att sticka en innervante också. Jag har ett par nystan av nån cashmereblandning som förmodligen skulle passa fint, men jag vet inte. Det blir som att sticka ett helt par till då, och det vet jag inte om jag har lust till. Och tänk om jag glömmer tummarna igen, eller får dem på helt fel sida? Å andra sidan avskyr jag verkligen att frysa och dubbla vantar måste ju värma bättre än enkla.

Medan jag velar ligger de i högen för halvfärdiga projekt. Inte ens trådarna är fästa än och inte är de tvättade och borstade heller. Jag måste ta mig i kragen och göra färdigt. Verkligen. Detta är ju inte det enda som är halvfärdigt, och UFO (unfinished objekts) vill jag inte att det ska blir fler. Den röda klänningen jag nämnt tidigare har inte heller kommit längre. Halvfärdig den med. Själva stickandet är klart, det är monteringen som tar emot.

Istället börjar jag på nya projekt. Hela tiden. Hade det varit nyårsafton snart så skulle jag gett ett nyårslöfte om att börja färdigställa mina saker. Å andra sidan är det nog tur att det INTE är nyårsafton för jag hade antagligen inte hållit mitt löfte ändå. Kanske kan jag lova att jag ska ta tag i ett halvfärdigt projekt och åtminstone fästa trådarna så snart jag kommit hem från veckans jobbresa? Ja, så får det bli. Jag lovar att kanske göra det. Bra tänkt där.

Jag velar vidare lite till, men info om vantarna ska ni få åtminstone. Inget att vela om där.

Mönster: Angela’s mittens. Gratismönster på Ravelry
Stickor: 2,5 mm
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik.

0 Comments

Stickat

Provlappar och beslutsångest

22 september, 2016

Visst kan man kalla detta för provlappar? Eller? För vi behöver väl inte tala om för någon att det är beslutsångest. Jag säger inget om inte ni säger något!

Karamellerna jag köpte på Klippans yllefabrik i somras ställde till det lite. Jag som trodde att många färger att välja mellan skulle göra allt lättare. Hur fel hade jag, tror ni? JÄTTEFEL! Färger som är vackra bredvid varandra när de fortfarande är härvor kan bli helt galet när man försöker sticka något. Jag lovar.

Jag såg framför mig hur vackert det skulle bli med den härliga mörklila tillsammans med det limefärgade garnet. Och så blev det bara njäe. Jag gjorde två försök med olika grå nyanser, men njäe. Till sist tog jag det svarta (som jag ratat tidigare för att det var för enkelt val) och nu blev det bättre. Det är dock inte riktigt min färgskala, men det finns kanske någon annan som gillar dem. Vi får se när de blir färdiga. Vante nummer ett är klar. Den blev faktiskt klar på bokreleasen i lördags, och jag la upp för vante nummer två. Sen har den vilat, och vilar fortfarande. Jag blev nämligen mer sugen på att sticka sockar än vantar och man ska ju göra det som är roligt. Visst håller ni med! Ulltusssockorna väntar jag lite med, men jag har köpt ett härligt regnbågsfärgat garn som plötsligt ville bli trasmatterandiga sockar. Ett par damsockar är klara och det finns garn kvar till ett par barnsockar. De har Elsa redan paxat för, så om hon fortfarande vill ha dem när de är klara så är de självklart hennes.

Lite fakta får det bli också;

Vantarna jag försöker mig på här på bilden ovan är Eyelash Ticklers av Rose Hivers design. Finns gratis på Ravelry. Dock är det bara diagram, inga skrivna instruktioner, så man bör ha stickat vantar förr om man ska ge sig på dem.
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik och Rauma Finull.
Stickor: 2 mm strumpstickor.

1 Comment

Stickat

Yllet bland ulltussar och koftor

19 september, 2016

Åh vet ni! Jag har varit på bokreleasefest, eller vad det heter. Jag är inte så van vid såna spännande saker. Tantulltuss kom till stan och visade sin nya sockbok. Helt underbar bok! Jag vill sticka varenda sockmönster det finns i den. Måste nog önska mig fler timmar på dygnet först. Kan man få det av tomten? Om man ber snällt?

Med sig hade hon även Tant Kofta som sålde garnpaket till sockmönstren. Ja, och så sålde hon hela härvor i underbara färger också. De ville följa med hem allihop, härvorna alltså, men det gick ju inte. Jag valde omsorgsfullt ut en härva, ett litet nystan och ett sockpaket. Resten klappade jag bara lite ömt.

Sen åkte fikat och stickorna fram och det var så härligt att prata garn, jämföra dagens garnfångst och bara tjattra i allmänhet.

Och tänk att det finns fler som jag i den här stan! Det finns fler garnnördar! Lyckan är total. Det är stickcafé i Hembygdsparken ungefär en gång i månaden och det ska bli såååå kul att få vara med på dem. Nästa gång kan jag dessvärre inte vara med för då firar vi födelsedagkalas här hemma, och jag tror det skulle se konstigt ut om inte födelsedagsgrisen är hemma då. Men i november hoppas jag verkligen att jag kan. Jag fick så mycket inspiration och energi i lördags så jag är lycklig fortfarande.

Åh, just det. Jag köpte en härva till sen. Det gick inte att undvika, den var så vacker. Bilder på hela fångsten kommer så småningom.

Nähähörrni, nu kallar stickorna igen.

Vi ses!

0 Comments

Stickat

Fiberrika karameller

7 september, 2016

Alltså, kolla vilka karameller!! Inte går det att motstå så här vackra härvor trots att garnförrådet är välfyllt redan? Nä, tänkte väl det! Jag kunde iallafall inte motstå. En av de sista dagarna på vår semester tog vi en tur med cabben och jag fick välja resmål. Enkelt val. Klippans yllefabrik, såklart. Efteråt erkände käre maken att han redan räknat med att jag skulle välja det, och om jag inte lyckats komma på något resmål skulle han föreslagit det. Jag har helt klart gift mig med rätt man. Det blev inte så rysligt många härvor denna gången. Bara 10, hrmm. Eller om det var 12… Vaddå? De är fulla med fiber och fiber är nyttigt!

Nu börjar bekymret med hur dessa ska kombineras. Lime och lila? Rosa och rött? Grått och lila? Grönt och grått? Eller ska jag kombinera någon av dessa med någon av alla de andra färgerna jag har sen innan? Svåra val. Stora problem. Har nu påbörjat en vante i tre olika färgställningar och har fortfarande inte bestämt vilken jag ska fortsätta med. Eller ens OM jag ska fortsätta med någon av dem. Kanske prova en helt annan kombination? Ilandsproblem, men inte desto mindre knepigt.

Jag lär återkomma i ärendet.

Såg förresten på fejjan att Lillcat design har en sockmysteriestickning på gång. Jag behöver göra en djupdykning i garnförrådet och se om jag har något lämpligt sockgarn kvar där. Och så måste jag ta mig an den lilla röda klänningen jag stickat klart. Lite montering (som jag inte alls får till!) kvar. Jag tror jag tvättar och blockar den lite först så blir det kanske lättare. Åtminstone får jag ett legitimt skäl att inte montera den just nu. Smart! Så får det bli.

0 Comments

Stickat

Knappt knäppt?

2 september, 2016

Helt plötsligt låg det ett litet paket i brevlådan igen. Och några dagar senare en avi om ett paket att hämta. Jag började bli riktigt fundersam. Vem ÄR det som skickar paket till mig så här? Ja, minnet är uppenbarligen kort, det var knappar jag beställt tidigare i sommar. Ni vet då när jag fick mitt bryt över att jag inte kunde få tag på fler morslillaylle.se-knappar i kokos längre. Mitt klickfinger har helt klart jobbat hårt. Ingen tvekan. Det har dykt upp fyra eller fem olika knappvarianter. Jättefina, så jag är helnöjd, men nu tror jag inte att jag behöver fler. Eller gör jag det? Finns det något som heter; ”För mycket knappar”? Det finns iallafall inget som heter ”För mycket garn”. Det har vi fastställt tidigare. Kanske gäller samma för knappar. Jo, jag tror faktiskt det är så.

Ja, och på själva stickfronten då? De senaste veckorna har jag stickat på en babyklänning från en gammal handarbetsbok, Stora boken om handarbete. Jag tror den är utgiven nångång på 70-talet, så ni kan tänka er vilka mönster det finns där. Trasmattekjolar och hängselbyxor av jeanslappar, ja herrejösses som man såg ut på den tiden. Babyklänningen var dock jättesöt och jag har velat börja på den ett tag men inte haft något lämpligt garn tidigare. Kan ju säga att det inte bara är designen på plaggen som ändrats sen 70-talet. Det har även ändrats hur man skriver stickmönster. Inte helt enkelt att förstå vad man menade, och så fanns det inget diagram till spetsmönstret. Bara skrivna instruktioner! Och jag som är en diagrammänniska! Jag knäckte det ändå, men jag fick repa upp ett par gånger. Kanske berodde det mest på att jag ville sticka klänningskjolen runt istället för att ha sömmar i sidorna. Det borde ju vara plättlätt att ändra. Visst?! Nä. Det var det inte. Spetsmönstret såg inte alls ut som det skulle.

Nästa utmaning blir att montera dit ärmarna. Som det ser ut nu verkar de på tok för små, trots att det är samma stickfasthet på klänningen och ärmen. Håhåjaja. Alltid är det något som bråkar. Jag återkommer med bild och mer info så småningom. Kanske. Om jag får ihop eländet.

Over and out!

0 Comments

Stickat

Ensamma Ehva

28 augusti, 2016

Jaha. Då har vi kommit till nästa del i serien Annorlunda design. Serien som antagligen aldrig tar slut.. Jag älskar annorlunda konstruktion och annorlunda lösningar på saker och ting. Jag lär mig oerhört mycket på att testa. Dock är det inte allt jag verkligen gillar när jag provat det, men så är det ju. Hade jag inte provat så hade jag inte vetat det heller. Ja, ni förstår nog. Huvudstupa in i konstigheterna bara, och så kan man räkna med att ungefär hälften får repas upp igen. En del projekt får en chans till i annat garn, som t.ex. Kinosvantarna. Andra repas upp och får aldrig mer se dagens ljus.

När det gäller vanten ovan har jag inte bestämt mig än. Ska jag sticka en vante till, eller ska de repas upp? Konstruktionen är kul och jag gillar egentligen vanten, men den är för smal. Jag har använt för tunt garn. Antingen gör jag klart dem och ger dem till någon med ännu mindre händer än jag, eller så repar jag upp dem och provar i annat garn. Jag ska fundera på det ett tag till. Under tiden stickar jag vidare på annat. Blänger lite på vanten, i vanlig ordning, under tiden.

Idag blev jag väldigt glad, förresten! Vi var på barndop för allrakärasteminstasysters dotter, och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att både lillprinsessan och hennes storebror hade sina Little Coffee Bean-koftor på sig. Det är så himla roligt att ge bort stickat när jag vet att det uppskattas och används.

Lite fakta om vanten ovan;

Garn: Drops Baby Merino. Jag hade lite rester från ett tidigare försök med vantar till prinsessan E. Det försöket gick åt skogen kan man säga. Utan att överdriva.
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Ehva av Kamilla Svanlund

0 Comments

Stickat

De röda tofflorna

16 augusti, 2016

Jag fick syn på ett foto med ett par väldigt söta innetofflor på ett av alla otaliga stickforum/grupper jag är med i och var ju min vana trogen tvungen att prova att sticka ett par. Tog första bästa garn och passande stickor och drog igång. Provlapp? Vad är det? Äh, det går säkert bra. Känner ni igen det? Kan ju konstatera att visst gick det bra. Det gjorde det. Absolut! Men de lär inte passa mig och då har jag ändå hyfsat små fötter. Ja ni ser ju själva på bilden. Mina fina prickiga tofflor är i storlek 35. Jag kunde inte ens med våld kränga på mig dem för att se hur spetsmönstret blev. Inte en chans.

Får nog anse att det här försöket faktiskt är den där provlappen, fast i form av färdiga inneskor. Inte illa alls om jag tänker efter. Jag gjorde egentligen TVÅ provlappar. Ett snabbt och enkelt projekt var det, så jag kommer att prova igen. Med lite tjockare garn. Kanske finns andra mönster också. Tror jag har sett något i tvåfärgsstickning. Det vore himla bra att ha ett gäng såna här hemma till gäster med kalla fötter. Tror det blir höstens tågpendlarprojekt.

Fakta om tofflorna;

Garn: Novita Helen. Jag använde rester från Coffee Bean–koftorna. Det gick inte ens åt ett nysta till de här pyttesmå.
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Snow Fairy från Garnstudio

0 Comments

Stickat

Fru Annorlunda och 70-talsvantarna

10 augusti, 2016

I ämnet Annorlunda design har vi nu kommit till dessa vantar. Jag har, som jag skrivit tidigare, kommit fram till att jag har en förkärlek för annorlunda design och annorlunda lösningar när jag väljer stickprojekt. Det är inte ens alltid jag tycker det är snyggt, men jag MÅSTE liksom veta hur man gör. Och veta om jag kan göra det. Nå, denna gången kan jag konstatera att jag absolut kan göra det här, men är de snygga? Tja, jag är rätt förtjust i dem. Jag gjorde dem medvetet olika, men med samma färger. Det blev lite 70-tal över dem.

Utseendet skapas med hjälp av förkortade varv. Väldigt många förkortade varv, faktiskt, så det är absolut ingen mindless knitting. Det är rysligt lätt att gå vilse i vilket varv man är på och helt missa var man ska vända. Jag bestämde mig vid andra försöket (det första visade sig bli för litet) att använda stickmarkörer vid varje vändning för att ha koll på när jag skulle vända och för att inte missa att plocka upp och sticka omslaget när det var dags. Många stickmrkörer blev det. En sån himla tur att jag råkade köpa på mig några såna tidigare i sommar. Några och några, förresten. Hundra stycken var det, så de räcker nog ett tag. Alla behövdes dock inte här, som tur var.

När vantarna var nystickade hade de en väldigt märklig form, men mycket av det rättade till sig när jag tvättade och formade dem. Resten rättar till sig när man tar dem på sig. Kort sagt, jag är nöjd med de här vantarna men jag längtar absolut INTE efter att börja använda dem. Jag är inte färdig med sommaren än.

Fakta om vantarna;

Garn: Rester av Svarta fårets Raggsocksgarn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Kinos av Tiina Väätäinen

6 Comments

Older Posts

Newer Posts

Kommentarer